SVENSKA CHRONICA, 
269 
»est som dock icke stor var i landena, för then saken skull än sä mycket mindre. Sä 
late ian och gripit Biskop Hennng i Åbo d), men för livad saak vet man icke, Irniket och 
t ter som tijden tillsade , ta vart räknat för eu bannsgierning, eliter han intet achtade så 
dana bann eller interdict, thet dock alla andra räknade högt, ty vardt han räknat 'lör en 
o v ergifyen man och talas alt ondt om honom och hans lefverne. Men största agget och 
hatet emellan Rijksens Rad och honom gick theraf, att han förachtade Adelen ocli the 
gam ma, och tog unga, the som af ringa slächt voro, i sitt Råd, och satte them långt fram 
ötvei t e andra, thet Rijksens Råd och meniga Adelen storliga misshagade. 
rherlöre pä thet the skulle fa tillfälle att sättia honom af Regementet, ginge the 
ii oci utvalde Junkar Erich hans son till Konung öiver Sverige, som icke mehr än lem ära 
gamma tar. Otii Junkar Hakan, som ett är yngre var, giorde the till Konung öiver Nori- 
g-- La paît mena att thet skiedde med Konungens och Drottningens samtyckioj men eii 
}.ai t sä.ja att thet vax them emot, thet läst läkare är. Så hade och Konung Magnus up- 
en sin tienaie, then aideles elfter hans sinne var, dock ung och af ringa byrd. Ho 
nom satte hau upp lör en Hertoga eller Eöfvidzrrian öfver alla andra i Rijket, och lick 
lOiiom ull bäeta Slott och fäste in, emot Rijksens Råd, och han kallades Uertog Bericht ej. 
ch Junkai Eiich ville han intet räkna lör Konung, utan för Hertoga, ther oviljan emellan 
Rijkåeris Råd och Konungen mehr och mehr förökades at. Och sedan Junkar Erich kom 
till någon amer, holt Rijksens Råd sig in till honom, then the för Konung utvalt hade, och 
nom sa till en stoor feigde emellan lädren och sonen. Och then förberörda Hertog Beucht 
Konungens tienare, som så högt upsatt var, drefvo the Svenske af landet till Skåne och 
Drottning Elaneka foor för lians skull till Konung Waldemar i Dannemark, och begärad* 
luelp att han matte komma m i rijket igen, men ther bief intet af, ty the Svenske slogo lio- 
noni ahial 1 Skåne. Och 1 samma reso låfvade Drottningen thet ut, att Konung Waldemar 
skuiie ui Skåne igen, om han ville fölia hennes villia eliter, och i så måtto blef först handlat 
ther om, huru Skåne skulle komma ifrå Sverige igen. Och Konung Waldemar försumma- 
de thet intet, ty han vilie gierna Iiafva thet igen, och var thet en stor neesa att Drottnin 
gen skuiie i sådana värt utsändas. Manfolk och icke q vinfolk skulle thet ärendet uträttat 
la nuIc] g dcn bade en tijd lång stått emellan Konung Magnus och hans son Konung 
..mich, som Rijksens Råd hade med sig, och mycken skada och fördert' skedt var, så kom 
tuet till ett upslag, och vardt ett Herremöte hållet i Jönekiöping, till hvilket möte komne 
voro Hertog Albrecht al Mekelborgh, som hade Konung Magnuses Sylter till Förstinna, och 
Grefve Adolf al Holsten , som hade hans Systerdotter. Ther blef tå saken förlijkt emellan 
Konung Magnus ocu Konung Erich, så att alt skulle vara en aftalat sak, hvad then ene 
parten hade förargats på then andra, och ther blefvo tå landen skipt them emellan, så 
att Konung Erich hek Skåne, Bleking, Södra Halland, alt Småland, Calmare, Östergöthland 
och Abo Sticht Men Konung Magnus behölt Stockholm och all Upland, Öland, Gothland, 
Westergöthland med Wermelaiul, Dahl och Norra Halland, och i samma möte vardt beslu- 
tadt, att Konung Magnus skulle lefverera ifrå sig all the bref som lydde på Skåne, huru 
thet under Sverige kiöpt var. Fyra Biskopar och fyra af the yppersta ibland Ridderskapet 
skulle hafva them i förvaring. Men thet kom intet thertill, förty Konung Magnus fick ic 
ke brefven ifrå sig, och ther af kan man väl märekia, att Rijksens Råd hade ther en fa 
ra före, att Konung Magnus' skulle låta Konung Waldemar få brefven, som Drottnin 
gen utlåfvat hade. 
Thenna Dagtingan och Herremöte skedde effter Christi byrd år i 55 7 om vårena, 
vijd St. Marci Evangelistæ tijd/), och än tå att Konung Magnus hade fat sin part af rij 
ket, så är dock nog märekiandes af then stadga, som står i EdzöresBalken i Stadslagen, then 
Konung Erich giort med Rijksens Råd i Stockholm pa St. Catharinas tijd, på samma år, 
att samma Konung Erich hafver varit mächtigare och mera afhållen än hans fader. An 
nars hade ju Konung Magnus vordet i samma stadga med benämdt, besynnerliga medan 
thet skedde i Stockholm som på hans deel fallen var. Dock thet är klart påtaga, att So 
nen achtades mer än fadren. Stadgan som nu omtalat är, lyder emot them som göra 
sampnat emot Borgmästare och Råd, och är insatt i Stadslagen J). 
Eflter nu att Konung Magnus och hans Förstinna fÖrnummo, 
dj Cfr. Porthan ad Taust ens Chron. p. 287. 
e) De ilio Er. Olai p. i3o: Exaltavit Kex 
in Ducem quendara iufamiæ suæ consortem, 
cum maximo scandalo 
/) Die 2 5 Aprili.s. 
jf) StadsL. Edzör. Ealk. C. 27, 
II. 68. 
att theras son växte 
mehr 
et occasione ruin».