SYENSKA CHRONICA.
253
föi ene liatL t! olofv at Junkar Magnus Konung Birgers son, oeli tlfetta skiedde yinteren ther
elfter, alt 1 örlikmngen yar giord i Helsingeborg emellan Konung Birger och hans bröder.
Lifter tliet nu att Hertog Erich yar kommen till rolighet, sä gaf han thet Tyska
IKr.olket oilof, och foor sä sielf sina Pelegrims reeso till Rom och annorstädes, och ta ban
fo n heem igen, höd Konung Hakan hans och hans broders bröllop i Aslo. Hertog Erich
^' iCiV Konungens dotter Jungfru Ingeborg, och Hertog Waldemar lick framledne Konung
Erichs dotter, then ther oeh Jungfru Ingeborg Iieet, och yar Konung Hakans broders dot
ter, ocn thetta skiedde vijd är ror2 e fiter Christi byrd. Och elfter thet att thesse tre
bröder, Konung Birger och bada Hertogarna hade ski® rijket sig emellan, och alla yille
thci iöia stoi t stät, therlöre lades mycken tunga och mänga skatter uppä landet, sä att
bönderna vordo platt förarmade, och för sådana beskattning skull, blef ett upplopp på Gott-
laiio emot Konung Birger, lör thet han ville laggia them högre skatt uppä än the voro va
rie, och föi samma saaiv skiul, jagade the Konungen en gäng ther af landet, och slogo ho
nom något folk ifrä. Theslijkes och the i Smaland hofvo sig en Konung upp , som kallades
Bugge b) then them frälsa skulle af thet stora öfverväld som the lâgo under, än tä att the
hade tnei ingen framgång ined, ty a tt Konung Birger lät snarliga förgöra samma Bug-
ge. Onda Förstår äro Landsplågor, ther Gud straffar sitt folk med. Therföre strijda un
ders å terne aldrig hattre emot them, än med en sann bekännelse att the hade sådana för-
lient, och en innerliga bön till Gud som then plägona lagt them uppä, han kan och bäst ta
ga them henne rfrä rgen. Och gar thet lyckosamligare till för undersåteme, att the bedia
Gud forlossa sig, än att the skulle.sielfye emot hans hud gripa till svärd och förgöra them,
iy man seer val huru plägar tillgå, ther undersäterne villia sjelfve ftLdrifva theras on
da herrskap. The komma antingen siellve ther öfyer 0111 halsen, eller att the fä en vär
re igen, än then yar som the fördrefvo. Men ther the hedia Gud omvända theras sin
ne, eller taga them al vägen, sä går thet lyckosamligare till, elfter thet Gud kan gifva them
fromma Förstår igen, ty Konungens hierta är i Guds hand, som Salorno säger.
Anno Domini i 3 i 5 vordo the pä Gottland sä Öfverens med Konung Birger att the
både af stad och land tillhopa skulle gifva honom årliga ett hundrade och tijo lödiga mark
Sölf, ^ sådana payament c) som ther på Jandena gick, och mjotijo sådana mark i Ledungsla-
ma. 1 heslijkes låfvades honom och, att om the funno ther någon Malmberg , tå skiule the
gifva honom tridungen af then malm som the sielfye bruto.
Anno Domini i 3 i 4 sade Rijksens Råd Konung Birger nytt huldskap och manskap
till, forty att sedan then träta var upkommen emellan honom och hans bröder , s iordes
ther mång förplichtelse uppä lmldskap och manskap, af hvilket nog märkiandes är att Ko
nungen altijd bar fara för sina broder, än tå att the voro förlijkte. Samma år blef Erkie-
biskop Nils död oeii var tå ganska dyr tijd här i landet, och åhret effter var så mycken
tordön och Kungeld att sådana hade man icke hört tillförene. Anno Domini i5i6 remiade
blod vijd Ringstadahoim d ), men ther fölgde mycken blodsutgiuteîse effter, som man nu får
höra. När Gud vill låta komma några plågor på land och städer plägar han gement nå-
gor underlig tecku lata skie tillförene, monniskiomen till en varnagel, att the skola vetta
sli all vara lör handena, om the icke bättra theras lefverne. Aret ther effter blef diskor
Br ynolph i Skara dÖd e ).
Samma åhr som var 1017 begaf thet sig att Hertog Waldemar foor ifrä Calmare till
Stockholm, och effter tint lians väg lag fram om Nykiöping, foor han ther in till sin Lro-
der Konung Birger och vart ther mächta väl undfången, och böd Konungen åter honom
Bil sig igen, och Hertog Erich med, men Hertog Erich har en fara för Konungenom, dock
fört aide Hertog Waldemar för honom huru väl han hade varit traeterat, sa att ther skulle
ju ingen fara vara på färde, therföre foro the båda till Nykiöping effter Konungens be
gäran. Och när the kommo något när in emot staden, vordo the förvarade att Konungen
achtade them omit. Men Hertog Waldemar tog thet illa vijd sig och sade, att the hade
varit alt för månge som hade burit omit emellan hans broder och them, och therföre blef
thet intet achtadt som them sades, utan the foro till Konungen och vordo anammade som
tiie hade varit Guds änglar. Ocn om aftonen tå the skulle gå i säng, lagades thet så att
Hertogarnes folk skulle alt hafva sina sängar i byn, och thet bedref alt Herr Johan B ranke
Konun-
h) De illo vid. Er. Qlai p. 111 . Cfr. Dalin
1. c. p. 315(3. et Lagerbring T. III. p. 2 . Sect. J. p ,5y.
c) Pajemeut, lödighet, valor in une t ce iu-
trinsecu s.
d) In Ostrogothia. v. Sect. I. p. 27.
e) Vita b. Hryrtulphi in T. III. edenda.