258
XXXIII. O LAI PETRI
Adelen i landet, sâ att han theras Herra och Konung vara skulle effter hans faders oöd, och
ther giordes hade eder och bref pâ, och besynnerliga bephchtade Marsken sig till att vara
Konung Birger, hans hustru och barn bijstândig. Låfvade och Konungen honom myc
ket godt igen för hans trohet.
Effter Christi byrd ioo 4 begyntes en ovilje emellan Konungen och hans bröderi
Hertog Erich och Hertog Waldemar, ther sådana skada och fördärf al kom , att näppeliga
hade tillf ören e sådana varit här i Rijket. Thct begaf sig samma åhr att Marsken Herr
Torgel hölt ett giästabod pä Aranäs b ), och tijt hade han budit Konungen och bada
hans & bröder. När giästaliodet utbe vav, och livar skulle fara heem till sin , hade Konungen
båda sina bröder Öfver ena sijdo, och sade till them att honom var tillkänna gifvit, huru the
skulle hafva i sinnet att gifva sig utaf landet och vilia sättia sig upp emot honom. Ylen
hvar the sådana hade i sinnet, sa var han begiärandes att the skulle gifva honom ther ena
redeliga förvaring uppä, hvar the och ville hålla frijd med honom, sä skulle the ta strax
gifva honom ther sitt bref uppå, så lydandes som lian thet sielf hade utkasta låtit. Af sa-
dana Konungens tilltal, vordo Hertogarna mycket bekymrade, eij rättzliga vettandes livad
the företaga skulle. Dock var tå icke annor râd pâ färde, än the måste gilva Konunge-
nom sådana bref söm han begiärade, och i samma bref lofvade the ut, att the icke skulle
fara utaf landet, utan Konungens villia och vetskaji. Ey skulle the heller komma till ho
nom utan tå the vordo kallade, och än ta icke starkare än som han sade them fore, och
att the intet hvarken med bref eller bud, utan lands eller innan stämpla skulle emot ho
nom, utan the skulle i alla måtto vara honom, hans hustru och barn hffide och trogne.
Bref vet var uthgilvit på Aranäs vijd St. Walborges tijd Anno Domini 1001 t\, och i sam
ma bref skrifver Erich sig för Sveriges Hertoge, ocli Y Valdemar för Hertoge öi\ci Finland.
Ta sådana bref utgifvit tar, skildes the alla åth, och Konungen for till W jsing: oö, och Hci
to garn a foro till liackaby d). Af thet som nu förtålt är, begyntes oviljan emchaii Ko
nung Birger och hans bröder, men om the hade någon skuld i thet lian them 1 öiekastac e,
eller thet kom allenast af then misstanka, att lian frhehtade h ans bröder skulie så göia ho
nom, som hans fader hade giordt sinom hroder må Gud vetta. Dock bcgjntc ju Komm
gen först uppenbarliga handla emot Hertogarna, men om the ha de något hemligel emot ho
nom kan man icke vetta. Några få dagar ther effter slämbde Konungen Hertogarna till sig
till Wisingsöo, att the skulle komma och svara till the stycker han hade emot them. Men
the dristade icke fulle i i ga pä Konungens bref, ther han sade them tid fri) leig-le, utan
tänkte till att komma sig af vägeri. Dock lijkväl for Hertog Erich till Konungen med na-
a fa sina tien are, och tå ban tijth kom vardt han intet väl und fången, utan Konungen lat
upläsa några Artiklar för honom som han klagade öfver. Then förste var then, att Eerto-
CT(?n skulle hafva sändt ätande varur utaf landet emot Konungens i örbud. Then andra, att
Hertogen skulls hafva farit med värjande hand genom landet med Konungens ovänner och
«iovt mycket ölVerv hl. Then Iridic ätt ert Hertogens tion are hade slagit Konungens por-
Snär for thet han icke ville låta honom in. Then herde att Ilertogen holt för stort stat,
se att han lät sina tienare hafva så mycken öfnirig med stäkjande oéh brakjande, alt Konttn-
wer | „ård var intet räknandes eriiot hans gård. Ja thenfta herde Artikelen var ratta orsa
ken till all ovillia som Konungen häde till honom. Ty att Hertog Erich var en lustig och
bclefvat man, sa att alle undte honom godt, ocli för the ölhing och Riddarspeel som han
altijd brukade, bade många lust till att tiena honom och ju the bäste. Och thet i or l y elite
Konungeiiom, ty thet plägar vara en gemenlig plåga ibland Herrar och Forstar, att then ena
fruclitar för Ihens andras göda rychte och bär ther afund vijd. Men hvad Ilertogen haf-
ver svarat till thet honom förekastadt var, kan man icke vetta, utan att the skildes uppen
bara fiender åt. Och Konungen undsade Hertogarna att han skulle göra them onöt ehva r
han them beträda kunde, ocli therfÖre hacle the ta icke annor råd, än att the måste rj ai
ma landet,'och gåfvo sig sa till Konung Erich i Danneinark, som hade theras syster, för
modandes att han skulle vara en god mäklare i saken, men ther funno the ingen tröst, ty
att Konung Erich hölt meer med Konung Birger än med them, effter båda Konungarna ha
de hvar annars syster. Tå Hertogarna hade gifvit sig utaf landet, lät Konungen strax kän
nas Vijd all theras gods och tog in Nykiöpings Slott som Hertog Erich inne hade och alt
thet them tillhörde tog han them ifrå. Kommo och så båda Konungarna till tals vijd Fa
gradal
l) Trt YVestrogothia v. supra, p. 27. d) In jWestrogotlna V. supra p. 27.
e) Leguntnr apud F.ricnm Ohii, p. g 5 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.