SVENSKA CHRONICA* 
25 5 
oskickeliga och okyska lefverne stoor förargelse ibland folket, therföre rådde Hertog Bencht 
hans broder och Here af Rijksens Rad Konung Magnus ther till, att han skulle låta taga 
fatt på honom, och sättia honom ther han vore förvarat, och dock hälla honom som ärli- 
g!t och försvarhgit vore. Och gofvo the theras bref uppä, att the sådana råd utgifvit ha 
de. Therföre lät tå Konung Magnus grijpa Konung Waldemar och satte honom langen på 
Nykiöpmgs Slott, elfter Christi byrd år 1288. 
Pa thenne tijden var en Riddare i Westergöthland som beet Herr Algot, och han 
var Biskop Bnjnotphi fader i Skara, och han hade många andra Söner, en af them som 
hett Herr Folke , tog med våld Herr Svantepolkes Dotter Jungfru Ingrid och rymde med 
henne till Norige, och var samma Jungfru trolofvat enom Riddare som heet David Tnrsten- 
snn otrnx ^ ier tdfter blef Herr Algot gripin och Herr Ii Stick m) hans Son med honom; men 
tiie auch a hans Söner, som voro Herr Peder Cancellereu, Herr Bencht och Herr Karl flydde 
och till Norige. Om the alla hafva varit i råd med Herr Folke, eller the något annat giort 
emot Konungen , kan man icke vetta. Biskop Brynolph stod och ganska illa med Konun 
gen , för sins faders öch broders skull, och giorde han stoor förplichtelse ther uppå, att 
han icke skulle vara sina bröder, som Jandsflychtige voro, i någon måtto beständig. Yar 
han och god för sin fader, att han skulle lös varda. 
Samma år kom npp en oviliå emellan bönderna på Gothland och Borgarena i Wis- 
by, sa att the kornmo till slags tillhopa.' Men then rumoren stillade Konung Magnus och 
saüfälte båaa Parterna. Bönderna gåfvo honom tusende mark penningar, och hundrade 
lödiga mark Soll. Men borgarena gofvo uth try hundrade lödiga mark Sölf och fem hun 
drade mark penningar för thet the hade bygt mur kring om tlieïas stad, Komingenom oåt- 
spordt. Öch förplichtade the sig på båda sijdor vijd tijo tusend lödiga mark Söif hvar par 
ten , att the icke skulle taga sig annan Herra än Konungen i Sverige. 
Anno Domini MCCLXXXIX blef Erkiebiskop Magnus död. 
Tå nu Konung Magnus förnam att hans dödsstund nalkades, kallade han sitt Rijksens 
Rad till sig, rådde och förmanade them till endrächt, sämjo och kiärleek. Och hade han 
tree Söner, then äldste heet Birger som till Konung utvald var, Erich och Waldemar, hv-ilkai 
alle ännu så unge voro, att the icke k uncle stå något regemente före. Therföre keeste och korade 
Konungen en ärlig Riddare , som heet Herr Torgel Knuts son till sina barns förmyndare och 
Rijksens Förståndare , så länge Konung Birger skulle komma till mogen ålder. Och tå han 
alt effter sin vilia ält bestält hade, blef han död elfter Christi byrd år 1290, och hade han 
keest sin lägerstad i Gråmunka Kloster i Stockholm 71). Therföre boro bönderna honom 
ifrå Wisingsöö, ther han död blef och till Stockholm, ther han begrafven är. 
Tå nu Konung Magnus Ladhulås död var, begynte Marsken Herr Torgel Knutsson 
föra regementet i rijket, på Konung Birgers vägnar och stod tå ganska väl till i landet, så 
länge regementet stod i hans händer, ty han var en snäll och förnuftig man. Och han lät 
Konung Waldemar, som an tå lefde, få större vilkor, än han tillf orene halft hade, så att 
lian vardt hållen aldeles som en Konung borde hållas, dock måtte han icke komma af Ny- 
kiöpings Slott, ty att alle hade then fruchtan, att han skulle komma något obestånd åstad i 
rijket emot Konungen, som han olfta tillförene giort hade , elfter han blef vijd ingen ord el 
ler lölfte. Så blef och Junkar Erich Konung Waldemars son 0) gripen och han vardt hål 
len i fängelse på Stockholms Slott, att han och icke skulle göra någon tvedrächt i landet, 
och som nog troendes är, är han blifven död i fängelsen, dock blef han redeliga hållen så 
som tillbörligit var. Och hvar thenne Junkar Erich hafver i någon måtto varit beslagen ther 
med, att han ville komma obestånd åstad, tå är thet icke under, att han med sådana fän 
gelse plågat vart; men om han med ingen stycken beslagen var, utan att han blef så satt i 
ett evigt fängelse, allenast för misstankar och then fruchtan skull, att han något göra skul 
le, må hvar förståndig man öfverväga, om honom ar ratt skedt eller ey. Ther Öfverheeten 
någon plåga eller straffa skal, ther skal missgerningen föregå; ther ingen missgerning är, ther 
bör icke heller straff vara. Öfverheeten hafver fått befallning af Gudi tiil att straffa thet 
som giordt är, och icke thet som giort kan vara. Tankar pläga vara tuîlfrij, ther en ond 
tanke brister ut i ord eller gerning och thet är bevisligit, så ligger thet strax under Öfver- 
heetenes 
1) Cfr. Lagerbring T. II. p. 60i. 
771) Hic mulctariim loco prædium suum Knif- 
stad Regi tradidit. v. Dalin T. fl. p. 557. 
h) Hodie templum Riddarholmen.se, cujus in 
choro coenotaphium Illius hodie conspicitur. 
o) Nat. 1272. Quæ illius fuere fata , inter 
Historicos varie disceptatur. Cfr. Rosenhane, 
Kon,. Längd., p. 24. et Lagerbring 1. c. p. 562. 
58. 
Birger
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.