SVENSKA CHRONICA.
»55
de. Talade the och thesslijkes förberörda Ingemar till, att han icke skulle så förachta Sven
ske män, som han giorde, eller ther skulle giöras armat till, men han gaf them kort ord och
bad them bruka theras bästa. Sä begaf thet sig en tijd, att Drottning Helevig var i Skara
till tals med sin fader Grefve Gerdt af Holsten, ther var och then Danska Ingemar med och
förvänte Konungens tillkommelse. Så voro ther och några af the Folkungar som var Jo-
han Philpusson , J ohan Kar if son, jimund Tur es son och Herr Philpus af Runby eller Ram—
paby. Iliessa alla gingo till och slogo förbenärnda Ingemar ihiäj , och grepo Grefve Gerdt
till fånga och förde honom till \mseborg, men Drottningen flydde i Klostret. Och i thetta
Spelet var Johan Philpuson then yppersta, hvilken ther och strax lät bestalla Jönekiöpings
Slott, och mena en part att Konung W aldemar hafver varit i thetta spelet med, pä thet han
matte komma till rijket igen. Tå nu Konung Magnus fick thetta vetta, vardt han ganska
illa tillfrijds besynnerliga för sin Sväre skull, Grefve Gerdt som fången var, och an tå han
pâ alla sijdor förstärekte sig, sa hade han dock sin bud och bref till the Folkungar, och
gai them god oid, och sade sig icke kunna myckit förundra, att the sådana stycker giort
hade, ty the hade thet giort som rätte Svenske män, the ther icke ville låta Uthlännin—
gar sittia sig öfver hufvudet, och lade all ting till thet bästa. Och ther med fick han Gref
ve Gerdt lös, och lät honom fara heem igen, och stillade så then uprorena med thet bästa
medel han kund«. Men sedan alt var stilladt , kallade han them som then uproren giort
hade, tid sig till Skara , och ther lät han taga them vijd halsen och sände them till Stock
holm. flier blefvo ta Johan Philpusson och Johan Karlson halshuggne. Herr Philpus af
Runby löste sitt lijl med alt sitt jordagods. Birger, Johan Philpussons broder, miste och
hufvudet, och ther med bief ta all then rumoren stillader. Thet Varder sällan hördt, att
uproriske män emot theras ratta Ôfverheet fa en god ända; förty Gud hafver sielf skickat
Olverhetena, ther!Öre plägar och lian försvara henne, och säger han, att then som griper
till Svärd, han skal döö för Svärd. Ofverheetene är Svärdet befallat, biude ingen annan till
att taga thet utan befallning. Men thet skal dock Öfverheeten vetta, att såsom undersåter—
na är föi'budit grijpa till Svärd, så är och henne förbudit, att missbruka Svärdet, och ta
missbrukas thet, när ther gores öfvervåld med. Och såsom undersåterna är förbudit, att
göra upror , så är och Öfverheetene förbudit, att gifva them tillfälle till upror. Och äntä
att the Folkungar giorde stor oskiäl med theras rumor, så synes dock Konungen hafva gif-
vit them stor tillfälle ther till, i thet att han satte them Utländske män öfver hufvudet.
Svenska män hafva väl then art och sätt med sig att the äro något plumpachtiga och grof-
va i theras âtliàfvor, sa äro the dock lijkväl storsinnade och dristoge, och vilia icke var
da förachtude, och therfÖre äro the offta komne på obestånd med fremmande män, som
them förachtat hafva. Konung Magnus skulle icke hafva tillstadt, att the Utlänske så för-
achtade the Svenske, och så hade thenna upproren väl blifvit tillbaka, förty han var satt
till Konung för the Svenskes skull, ehuru plumpachtige the dock voro, therföre borde ho
nom icke tillstädia theras förachtelse. Han var en skickelig Furste och hade gjort förbund
med många Tyske Förstår, som voro Margrefve Johan, Margrefve Otte och Margrefve Con-
radh, så att hvar skulle komma then andra till undsättning om något uppå komme. Så ha
de han och giordt ett nytt förbund med Konung Erich af Dannemark, och Grefve Gerdt i
Holsten och Schouenborgh bar upp hans årliga Sold sex hundrade mark penningar hvart
år, hvilket icke mycket mindre var än tu hundrade lödiga mark Sölf, ty så godt var myn
tet på then tijd f). Af sådana fryndskap som Konung Magnus hade med fremmande Förstår
är nog märekiandes, att han hade fremmande folk mycket för ögonen och ther hlefvo the
Svenske mycket förachtade öfver, ther sedan tlienne uproren begyntes utaf.
Thereffter giorde Konung Magnus än starkare förbund med Konung Erich i Danne-
mark än tillförene giordt var. Och vart bebundet ächtenskap emellan Junkar Birger Komm»
Magnuses Son och Jungfru Mår et a Konung Erichs Dotter, hvilken ganska ung var på then
tijd. Och tå samma Konung Erich ihiälslagen varg), blef Jungfru Märeta förd hijt in i lan
det och föddes här upp så länge hon koin till laga år. Så gaf och Konung Magnus på
thet sidsta Konung Erichs son, som och heet Erich , sina Dotter Jungfru Ingeborg. Och tå
ächtenskap först var bebundet emellan Junckar Birger och Jungfru Märeta, skref man år
elfter Christi byrd 1282. Och året tillförene hade Rijksens Råd lofvat Konung Magnus, att
the
/) Messenii. Scondia Illustr. T. XII. p. i 3 o. g) De Illius morte trueulenta an. 1286.
Cfr. Lagerbring 1 . c. p. 623. vid, Huidtfeld, Chron. p. 292.
II. 64 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.