SVENSKA CHRONICA. 
»55 
de. Talade the och thesslijkes förberörda Ingemar till, att han icke skulle så förachta Sven 
ske män, som han giorde, eller ther skulle giöras armat till, men han gaf them kort ord och 
bad them bruka theras bästa. Sä begaf thet sig en tijd, att Drottning Helevig var i Skara 
till tals med sin fader Grefve Gerdt af Holsten, ther var och then Danska Ingemar med och 
förvänte Konungens tillkommelse. Så voro ther och några af the Folkungar som var Jo- 
han Philpusson , J ohan Kar if son, jimund Tur es son och Herr Philpus af Runby eller Ram— 
paby. Iliessa alla gingo till och slogo förbenärnda Ingemar ihiäj , och grepo Grefve Gerdt 
till fånga och förde honom till \mseborg, men Drottningen flydde i Klostret. Och i thetta 
Spelet var Johan Philpuson then yppersta, hvilken ther och strax lät bestalla Jönekiöpings 
Slott, och mena en part att Konung W aldemar hafver varit i thetta spelet med, pä thet han 
matte komma till rijket igen. Tå nu Konung Magnus fick thetta vetta, vardt han ganska 
illa tillfrijds besynnerliga för sin Sväre skull, Grefve Gerdt som fången var, och an tå han 
pâ alla sijdor förstärekte sig, sa hade han dock sin bud och bref till the Folkungar, och 
gai them god oid, och sade sig icke kunna myckit förundra, att the sådana stycker giort 
hade, ty the hade thet giort som rätte Svenske män, the ther icke ville låta Uthlännin— 
gar sittia sig öfver hufvudet, och lade all ting till thet bästa. Och ther med fick han Gref 
ve Gerdt lös, och lät honom fara heem igen, och stillade så then uprorena med thet bästa 
medel han kund«. Men sedan alt var stilladt , kallade han them som then uproren giort 
hade, tid sig till Skara , och ther lät han taga them vijd halsen och sände them till Stock 
holm. flier blefvo ta Johan Philpusson och Johan Karlson halshuggne. Herr Philpus af 
Runby löste sitt lijl med alt sitt jordagods. Birger, Johan Philpussons broder, miste och 
hufvudet, och ther med bief ta all then rumoren stillader. Thet Varder sällan hördt, att 
uproriske män emot theras ratta Ôfverheet fa en god ända; förty Gud hafver sielf skickat 
Olverhetena, ther!Öre plägar och lian försvara henne, och säger han, att then som griper 
till Svärd, han skal döö för Svärd. Ofverheetene är Svärdet befallat, biude ingen annan till 
att taga thet utan befallning. Men thet skal dock Öfverheeten vetta, att såsom undersåter— 
na är föi'budit grijpa till Svärd, så är och henne förbudit, att missbruka Svärdet, och ta 
missbrukas thet, när ther gores öfvervåld med. Och såsom undersåterna är förbudit, att 
göra upror , så är och Öfverheetene förbudit, att gifva them tillfälle till upror. Och äntä 
att the Folkungar giorde stor oskiäl med theras rumor, så synes dock Konungen hafva gif- 
vit them stor tillfälle ther till, i thet att han satte them Utländske män öfver hufvudet. 
Svenska män hafva väl then art och sätt med sig att the äro något plumpachtiga och grof- 
va i theras âtliàfvor, sa äro the dock lijkväl storsinnade och dristoge, och vilia icke var 
da förachtude, och therfÖre äro the offta komne på obestånd med fremmande män, som 
them förachtat hafva. Konung Magnus skulle icke hafva tillstadt, att the Utlänske så för- 
achtade the Svenske, och så hade thenna upproren väl blifvit tillbaka, förty han var satt 
till Konung för the Svenskes skull, ehuru plumpachtige the dock voro, therföre borde ho 
nom icke tillstädia theras förachtelse. Han var en skickelig Furste och hade gjort förbund 
med många Tyske Förstår, som voro Margrefve Johan, Margrefve Otte och Margrefve Con- 
radh, så att hvar skulle komma then andra till undsättning om något uppå komme. Så ha 
de han och giordt ett nytt förbund med Konung Erich af Dannemark, och Grefve Gerdt i 
Holsten och Schouenborgh bar upp hans årliga Sold sex hundrade mark penningar hvart 
år, hvilket icke mycket mindre var än tu hundrade lödiga mark Sölf, ty så godt var myn 
tet på then tijd f). Af sådana fryndskap som Konung Magnus hade med fremmande Förstår 
är nog märekiandes, att han hade fremmande folk mycket för ögonen och ther hlefvo the 
Svenske mycket förachtade öfver, ther sedan tlienne uproren begyntes utaf. 
Thereffter giorde Konung Magnus än starkare förbund med Konung Erich i Danne- 
mark än tillförene giordt var. Och vart bebundet ächtenskap emellan Junkar Birger Komm» 
Magnuses Son och Jungfru Mår et a Konung Erichs Dotter, hvilken ganska ung var på then 
tijd. Och tå samma Konung Erich ihiälslagen varg), blef Jungfru Märeta förd hijt in i lan 
det och föddes här upp så länge hon koin till laga år. Så gaf och Konung Magnus på 
thet sidsta Konung Erichs son, som och heet Erich , sina Dotter Jungfru Ingeborg. Och tå 
ächtenskap först var bebundet emellan Junckar Birger och Jungfru Märeta, skref man år 
elfter Christi byrd 1282. Och året tillförene hade Rijksens Råd lofvat Konung Magnus, att 
the 
/) Messenii. Scondia Illustr. T. XII. p. i 3 o. g) De Illius morte trueulenta an. 1286. 
Cfr. Lagerbring 1 . c. p. 623. vid, Huidtfeld, Chron. p. 292. 
II. 64 .
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.