202
XXXIII. OLAI PETRI
57.
Magnus
Ladulås
g. Pn till gäst och som Hertogen satt Öfver bord, tog han fatt på honom, och tvingade honom
efi'ter thet Sölf som låfvat var; men Hertogen effter thet han ej annor råd hade, måste
han göra hans vilia, och än tå behålla honom i samma vänskap, som han var tillförene. Så
skola Herrar och Förstår se sig visliga före till hvem the fara till gästabud, om. the äre
vänner eller ovänner. Therefter ville Konung Erich af Dannemark och Hertog Magnus göra
en fast frijd och vänskap sig emellan, therföre komrao the tillhopa vijd Landamäret, med
stoort pråal pä båda sijdor, och vardt ett stort Hof hållit, och öfvades mång Riddarspeel
med stakande och bräckande, och blefvo båda Förstarne väl förente, så att Hertogen skulle
gilva Konungenom 4 ooo lödiga mark Sölf Cölniska vicht. Thet var först 6000 så blef thet
4 ooo, och på thet sidsta blef thet icke mehr an tu tusend lödiga mark Sölf, som betalas skul
le, ty Hertogen talade på stor skadagäld, therföre voro fyra tusend afslagne. Och skulle
Konung Erich hafva Lödese Slott i pant, så länge han skulle la Silfret, och en Svensk Rid
dare som heet Flerr Svantepolk a) skulle hafva Slottet inne, och giiva Konung Erich hun
drade lödiga mark Sölf livart år, så länge altsamman betalat vart. Och Konung Erich lade
sig tå ther emellan, att Hertogen och Konung Waldemar skulle varda förlijkte, ty att Ko
nung Waldemar achtade att blifva i Dannemark, och ther hade han Mahnöö och Irale-
borg, som han hade fått i Brudaskatt med Drottning Sophia. Och eflter thet att Drott
ning Sophia nu var död, begärade lian intet regementet , utan allena sin arfvegods, oen
tog han sig ena Hustru i Dannemark som heet Christina, och när hon död var, fick han
Grefvens Dotter af Getzskogh b), som heet Catharina. Och något ther effter att Konung Erich
hade förlijkt båda bröderna, kom Konung W aldemar till Askanääs r), ther uplät han sinom broder
Hertog Magnus ey allenast then halfpart af rijket, som honom tillsagd var, utan och all then
rätt, som han hade till hela rijket, ocli gaf honom här uppå sitt bref i Rijkzens Råds när
varo. Och giorde han samma uplätning af en frij vilia, onödd och otvingader, och förplichta-
de han sig vid bann, att aldrig vilia saka t lier uppå. Och skai man vetta i then tijden
och något tillförene plägade the, som några Contracter eller stoor förplichtefee giorde, giiva
några Biskopar befallning alt banlysa sig, om the icke höllo thet the lofvade. Så giorde och
nu Konung Waldemar, och än tå att han så yedersade Rijket, ville dock Hertog Magnus
icke gärna taga sig Konungs namn uppå , men dßter thet att Rjiksens Råd voro thet så hö—
geliga af honom begärandes, giorde han thet. Ty att ther vardt föregifvit , att hans hroder
var för sitt lösaohtiga lefveiiie och ostadighet skull icke skickeliget till att blifva 1 Regemen
tet, oåfvo och Rijksens Råd tireras bref uppå att Konung W aldemar lät sinom broder rij
ket fritt upp. Samma uplätning i Askanäs skiedde effter Christi hyrd tolf hundrade nijo och
siultio ålrr, och sedan vijd Mora sfeen vedersade han och rijket, och Hertogen blef tå hyllat
till Konung, och krönter i Upsala. Eua reso stadläste Konung Waldemar samma uplätning
i Skenninge, och än tå lian så ofta upsade rijket, så stod han dock hvarken vijd ord eller
eder, utan oft ’t a up v ächte obestånd emot Konung Magnus och vordo the ju åter förlijkte*
Ord och ähra ar en Herres och Förstes yppersta Clenodium thet honom storliga bör att
förvara , och än tå att ostadighet och icke blifva vijd ord och sanning är en sådana odygd,
att hon allestädes straffandes är, så är hon-dock aldramäst straffandes, om hoii finnes ibland
Herrar oeh Förstår/ty att Konunga ord räknas högt, therföre skole the och vara sanne*
Och then ther högt ar besatt, han varder af mångom beskådat och besedder, ty skal hän
och ärliga skicka sig, annars blifver han af hvar man förachtat, som med thenne Konung
Waldemar skiedt är, och ju liögre en är besäten, ju större blifver hans fall.
Effter thet som nu tillförene berördt är, att många fremmande män voro i Konung
Magni Hof, så hade lian en utaf Dannemark som heet Ingemar d), han var honom så kär, att
han gaf honom sina egna syster He Jen cm till Hustru. Thenne Ingemar, som så högt besätt
var, att han hade Konungens Syster, begynte mycket förhäfva sig öfver the Svenska, såsom
the andra utlänningar och giorde, hvilket mycket ther af kom, att the fremmande som Ko
nungen hade i sitt Hofe), voro i mång stycke skickeligare än the Svenske, therföre fer-
hof vo the sig öfver them. Alen thet misshagade the Svenska storliga, att the sa för 2 rf fa de
voro, besynnerliga the b olkungar, som anta voro mächtige i rijket ocli the talade Korum -
genom hårdebga till ther om, att han icke skulle sattia them Uthlänningar öfver hufVudet, än
tâ soin nog märekiandes är af thet som effterfölgde, Konungen theras klagomal föga achta
de.
c) Svantepolk Knutson till Wiby. v. Dalin
1. c. p. 217.
b) Gutzkow in Pomerania, v. supra p. 18.
c) In insula lacas Mæleri Ekerön.
< 1 ) Ingemar Nilsson, v. supra pag. 16. Cir.
Lar erbring 1 . c. p. 5 yt). sq.
e) Cod. 1. 10 : i sin gärd.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.