202 
XXXIII. OLAI PETRI 
57. 
Magnus 
Ladulås 
g. Pn till gäst och som Hertogen satt Öfver bord, tog han fatt på honom, och tvingade honom 
efi'ter thet Sölf som låfvat var; men Hertogen effter thet han ej annor råd hade, måste 
han göra hans vilia, och än tå behålla honom i samma vänskap, som han var tillförene. Så 
skola Herrar och Förstår se sig visliga före till hvem the fara till gästabud, om. the äre 
vänner eller ovänner. Therefter ville Konung Erich af Dannemark och Hertog Magnus göra 
en fast frijd och vänskap sig emellan, therföre komrao the tillhopa vijd Landamäret, med 
stoort pråal pä båda sijdor, och vardt ett stort Hof hållit, och öfvades mång Riddarspeel 
med stakande och bräckande, och blefvo båda Förstarne väl förente, så att Hertogen skulle 
gilva Konungenom 4 ooo lödiga mark Sölf Cölniska vicht. Thet var först 6000 så blef thet 
4 ooo, och på thet sidsta blef thet icke mehr an tu tusend lödiga mark Sölf, som betalas skul 
le, ty Hertogen talade på stor skadagäld, therföre voro fyra tusend afslagne. Och skulle 
Konung Erich hafva Lödese Slott i pant, så länge han skulle la Silfret, och en Svensk Rid 
dare som heet Flerr Svantepolk a) skulle hafva Slottet inne, och giiva Konung Erich hun 
drade lödiga mark Sölf livart år, så länge altsamman betalat vart. Och Konung Erich lade 
sig tå ther emellan, att Hertogen och Konung Waldemar skulle varda förlijkte, ty att Ko 
nung Waldemar achtade att blifva i Dannemark, och ther hade han Mahnöö och Irale- 
borg, som han hade fått i Brudaskatt med Drottning Sophia. Och eflter thet att Drott 
ning Sophia nu var död, begärade lian intet regementet , utan allena sin arfvegods, oen 
tog han sig ena Hustru i Dannemark som heet Christina, och när hon död var, fick han 
Grefvens Dotter af Getzskogh b), som heet Catharina. Och något ther effter att Konung Erich 
hade förlijkt båda bröderna, kom Konung W aldemar till Askanääs r), ther uplät han sinom broder 
Hertog Magnus ey allenast then halfpart af rijket, som honom tillsagd var, utan och all then 
rätt, som han hade till hela rijket, ocli gaf honom här uppå sitt bref i Rijkzens Råds när 
varo. Och giorde han samma uplätning af en frij vilia, onödd och otvingader, och förplichta- 
de han sig vid bann, att aldrig vilia saka t lier uppå. Och skai man vetta i then tijden 
och något tillförene plägade the, som några Contracter eller stoor förplichtefee giorde, giiva 
några Biskopar befallning alt banlysa sig, om the icke höllo thet the lofvade. Så giorde och 
nu Konung Waldemar, och än tå att han så yedersade Rijket, ville dock Hertog Magnus 
icke gärna taga sig Konungs namn uppå , men dßter thet att Rjiksens Råd voro thet så hö— 
geliga af honom begärandes, giorde han thet. Ty att ther vardt föregifvit , att hans hroder 
var för sitt lösaohtiga lefveiiie och ostadighet skull icke skickeliget till att blifva 1 Regemen 
tet, oåfvo och Rijksens Råd tireras bref uppå att Konung W aldemar lät sinom broder rij 
ket fritt upp. Samma uplätning i Askanäs skiedde effter Christi hyrd tolf hundrade nijo och 
siultio ålrr, och sedan vijd Mora sfeen vedersade han och rijket, och Hertogen blef tå hyllat 
till Konung, och krönter i Upsala. Eua reso stadläste Konung Waldemar samma uplätning 
i Skenninge, och än tå lian så ofta upsade rijket, så stod han dock hvarken vijd ord eller 
eder, utan oft ’t a up v ächte obestånd emot Konung Magnus och vordo the ju åter förlijkte* 
Ord och ähra ar en Herres och Förstes yppersta Clenodium thet honom storliga bör att 
förvara , och än tå att ostadighet och icke blifva vijd ord och sanning är en sådana odygd, 
att hon allestädes straffandes är, så är hon-dock aldramäst straffandes, om hoii finnes ibland 
Herrar oeh Förstår/ty att Konunga ord räknas högt, therföre skole the och vara sanne* 
Och then ther högt ar besatt, han varder af mångom beskådat och besedder, ty skal hän 
och ärliga skicka sig, annars blifver han af hvar man förachtat, som med thenne Konung 
Waldemar skiedt är, och ju liögre en är besäten, ju större blifver hans fall. 
Effter thet som nu tillförene berördt är, att många fremmande män voro i Konung 
Magni Hof, så hade lian en utaf Dannemark som heet Ingemar d), han var honom så kär, att 
han gaf honom sina egna syster He Jen cm till Hustru. Thenne Ingemar, som så högt besätt 
var, att han hade Konungens Syster, begynte mycket förhäfva sig öfver the Svenska, såsom 
the andra utlänningar och giorde, hvilket mycket ther af kom, att the fremmande som Ko 
nungen hade i sitt Hofe), voro i mång stycke skickeligare än the Svenske, therföre fer- 
hof vo the sig öfver them. Alen thet misshagade the Svenska storliga, att the sa för 2 rf fa de 
voro, besynnerliga the b olkungar, som anta voro mächtige i rijket ocli the talade Korum - 
genom hårdebga till ther om, att han icke skulle sattia them Uthlänningar öfver hufVudet, än 
tâ soin nog märekiandes är af thet som effterfölgde, Konungen theras klagomal föga achta 
de. 
c) Svantepolk Knutson till Wiby. v. Dalin 
1. c. p. 217. 
b) Gutzkow in Pomerania, v. supra p. 18. 
c) In insula lacas Mæleri Ekerön. 
< 1 ) Ingemar Nilsson, v. supra pag. 16. Cir. 
Lar erbring 1 . c. p. 5 yt). sq. 
e) Cod. 1. 10 : i sin gärd.