-SVENSKA CHRONICA. 
201 
icke f5rdämm * *D förhond, son, Herrar och Förstår göra sig emellan, men ther rå- 
c.er man till, att the see sig visl.ga före, att saken som förbundet gäller iippå, är rättfär 
dig , sa att the foi bmda sig till tliet som är med Gud och icke emot. Ther Gud Tarder i 
förbundet utesluten sä att man Icke liafver honom för ögonen och står icke i hans fruchten 
ther tager förbundet en ond ände, än tå att thet synei understundom med tin* förste 
J yckosamhga tillgå. 
„ . -, ^ tei \ nu att en stor ovillie var upkomnien emellan Hertog Magnus och Konung 
fc.ici, t erlore lorstärckte Hertogen sig, och achtade draga in i Skåne och göra ther ska 
da, ducs hade han thet fördrag. Ty han hade någon tijd tillf orene hafft sitt bud till Gfef- 
r Holsten , om hans Dotter Jungfru Hehvigh, then fick han sig till Hustru och hölt 
bioilop i Calmarne om S. Martini tijd t). Och var samma HelèVigh en dygdesam Förstinna, 
sa,ett hvar man i njket gaf henne godt rychte. Tå nu bröllopet öfverståndet var, drog Fler- 
togen med alt thet folk, som han till utreso församlat hade, in i Skäue, och giorde ther 
oen 1 Halland thessïijkes en dråpelig skada med brand och rof, och vände han igen vijd 
Rigna broo u), ty länger künde ban icke komma. Men med thenna betalning var Konung 
Fnch icke mycket väl förnögd för the 6ooo lödiga tnark Sölf, som Hertogen honom skyldig 
' ar , dock ar uo S troendes att Hertog Magnus hafver ju haft någon saak till thet han giorde, 
usinais hade tuet varit alt lör graft. Ther löre är nog lijkt, som tilliorene berört är, ait 
thet Danska strijdslolket , som icke hade fått sin Sold, hade tillförene giort någon skada här 
uppa Landet. Dock vare nu härom huru thet kan, fattige undersäter måste ju altid 
betala caget. Säumia äliret ta. tiietta skiedde, blef Junckar Erick v) Hertogens broder död. 
i â nit Konung Erich i Dannemark sådana drapeliga skada lätt hade på sitt land, tänk 
te han till huru han thet vedergäiia skulle, dock kunde han then vinteren intet göra ther 
tdl, utan begynte draga Konung Waldemar in till sig, och hafver till äfventyrs lafvat honom 
hielp, att han skulle komina till rijket igen. Thet hopp hafver han och hafft, att såsom 
Hertog Magnus vart honom öfvermächtig med the Danskas tillhielp, så ville han och göra 
honom thet samma, therföre sade lian sinom broder uppenbarliga till, att han antingen ville 
halva hela rijket igen, eller lian ville intet hafva, och gaf sig så till Konungen i Danne 
mark. Och sommaren ther efter gaf han sig in i Wärend med the Danskas tillhielp och 
giorde ther stor skada, brände Upp Wexiö Stad och Domkyrkiona, dock for then skada, som 
Kyrkian lick, gaf han henne Tullegarna till evärdc-liga ägor x). Och ärt tå att mycket folk 
var inne i Wärend, som ther giorde skada med rof och brand, sä kom ther än tå till en 
stoor 1 loop lolk, och ther voro Capitenare före Herr Paine Huit och Herr Bengt Aisne v). 
là the nu voro i Watend och mente sig ingen fara hafva, sä kom Herr Ulf Karlsen s) med 
Hertogens folk ther uppa them och biel them öfvermächtig, tå Herr Paine Hvit och Herr 
Bengt Aisne vordo ther båda fångade. Men ähret thereffter kom Konung Erich sielf och 
Konung Waldemar dragandes med en mächta stoor här in i Westergöthland och Lief han 
sielf uppä Axevald, medan hans folk lor ther omkring heela lande t och förderfvade thet i 
grund, och sä betalade the i Wärend och Westergöthland then skadan dyrt nog, som Her 
tog Magnus hade giort i Halland och Skåne. Och så länge som Konung Erich var i Wester 
göthland, vilie Hertogen icke draga ther in, antingen förthenskull, att han icke betröste sig 
att bestå honom, eller och att han icke ville att sådana biodsutgiutelse skie skulle som ta i 
våuom var. Så drog tå Konung Erich heeni igen, och mån ge Herrar lade sig ther emellan 
att the vordo föriijkte igen, Konung Erich och Hertog Magras, med så skiai, att Hertogen 
skulle gifva Konungtnom tliet Sölf, soin han lionom lafvat hade. Och hade thet varit myc 
ket bättre, att the hade sig förlijkt förra än the hvars annars land förderivat hade. Dock 
när Gud vill pläga Land och Rijke med örligh och krig, så måste ju någon gifva orsaak 
och tillfälle till. 
Sä elfter tliet Hertog Magnus var en skickelig Förste och hölt sitt Hof ärliga och 
skickeliga med allehanda Riddarspecl , therföre sökte många till honom, så väl utländske 
som inländske. Sä var en rymd ifrå Dannemark som heet Peder Porse, then ther och en 
var, som krafde på det Sölf som Hertogen utlåfvat hade, han vardt anammat af Hertoganom 
och fick ett Slott i förläning. Och en tijd giorde han gästabud, ther han och hade Herto- 
t) Die ii Novembr. ie~6. 
u) Rönne A, amnis prope oppidum Scanias 
Engelholm, ubi lacus Ringsiön mare iilabitur. v. 
supr. p. i 5 . Tuneid. Geogr. Sv. T. II. p. 5 go. 
v) Dux Smolandiæ ob. 1276. 
sc) Prædium Folkungorum in Sudermannia. 
Cfr. Tuneid 1 . c. T. I. p. 182. Cfr. Dalin T. II. 
p. 264 . Hodie villa Regia, v. supr. p. i 5 . 
y) Renedictus de Alsnfj. Ericas, Olai p. 69. 
Bengt Alleson 1 . Alfson. Dalin T. II. p. 2 65 . 
Cfr. Lagerbring T. II. p. 548 . 
z) vid. Dalin 1 . c. p. 266.