/
XXXIII. OLAI PETRI
a 5 o
the ät uppenbara fiender, och Konungen drog strax till Stockholm, men Hertog Magnus gaf
sig till Nykiöping, och begyntes trätan emellan Konung Waldemar och hans bröder Anno
Domini 1275. Och effter tliet Hertog Magnus och hans broder Junckar Erich icke voro
mächtige nog till att feigda ined Konungenom, thcrlÖre golvo the sig till Konung Erich Chri
stopher sson r) i Danneinark, och giorde förbund med honom , och ther giordes sä ur c k bref up-
på, hvilka utgifne voro pä Sundcrborg ar 1276 effter Christi byrd s). Och församblade Her
tog Magnus ett stort tahl folk i Dannemark bade Tyska och Danska, och Konung Erich lät
honom sielf fä hundrade goda Resenärer, och hade Hertog Magnus och Junckar Erich låfvat
Konung Erich sex tusend lödiga marek Sölf för then undsättning han them giorde. Så kom-
mo the ta dragandes med en ganska stor här upp ifrä Dannemark och gåfvo sig in i \\ ä—
stergölhland, och sade Hertog Magnus tliet uppenbart uth, att han skulle hafva hela Sverige
in eller han skulle döö ther öfver. Men Konutig Waldemar talade och stoor ord, och sade
sig villia slås ined honom, om Danske och Tyske eljest torde bijda, ocli han församlade ält
thet folk som han bekomma kunde, och korn dragahtjcs ned till Tiveden. Men han var in
tet sä achtsam icke heller sä skickeliger i krigshandel söm hans broder var , ty tog han tlier
mycken försummelse före i tliet honom lag största machten uppå. Och lät han then menige
hoopen af sitt folk draga öfver Tiveden in till Hafva, och sielf blef han med bästa strijds—
folket liggiandes qvar i Römundaboda, l ier lade han sig till att sofva med sadana säker-
heet, som ingen fara hade varit pä lärde , och Drottning Sophia lekte Shajcktäfrel.
Tå nu Konungens här var in till Hofva kommen och ther var äntå ingen som them
regerade och skickade, sa kom Hertog Magnus ther uppå them oförvarandes och blei them
öfvermäehlig , så att alt Konung Waldemars folk vart ther både slagit och förskingrat, och
tlietta skiedde år 1277 eß’ter Christi byrd. Tå slaget var öf verständet , kom en hastigt rij-
dande till Konungen blc duger och illa sargat, och sade honom tidende huru tillgångit var, och
gaf honom för rådh, att lian skulle draga tillbaka och förstärekia sig på nytt, men han
blef så förskrächt att honom föll både rådh öcli modh , ther! öre flydde lian strax ilrån thet
folk som han ther tiiistädes hade, in åt Wermeland, och tå hans Hofïolk såg att theras
Herre them så öfyergifvit hade, drogo the in åt Nerike, Men strax Hertog Magnus iick vet
ta att Konungen så var flydder, sände han effter honom ett tahl folk, hvilka ther hastcliga
kommo på honom, som han satt öfver bord och the fångade honom och törde honom till
theras Herra, och gick lieela Landet Hertog Magniis tillhanda, och ingen var ther som
satte sig upp emot honom.
Tå nu Konung W aldemar fången var och kom till Hertog Magnus, beddes ban nad
af honom. Tå svarade Hertogen honom såchtmödeliga och sade, hade J låtit mig blifva
med frijd, och icke så mycket lydt Eders Hustrus rad effter som J giordt halven, tå hade
thet väl blifvit tillhaka som nu skedt är. Dock vill iag mig så skicka emot Eder, att ingen
god man skal skylla mig. Och så kallade han Rijksens råd tillsamman med hela Ridderska-
pet till Wästergöthland., och med alles theras råd som ther borde något vetta utaf, gaf han
sinom broder Konung Waldemar igen Wästergöthland, Werrneland och Dahl, (Jstergöthland
och Småland, och ther med blefvo the tå förlijkte och mena en part, att Hertog Magnus
skulle strax ther effter vordet giord till Konung. Men thet synas lijkare, att thet icke
skiedde än tå strax; uthan någon tijd ther effter. Tå nu Hertog Magnus hade fått landet in
och tna sådana förlijkning giort med sinom broder, hafver han låtit thet Danska folket ili a
sig igen, och som nog troendes är, alt the ieke alle varit väl till frijds stälte om the
ras Sold när the foro heem, och kan lianda att the för then skuld halva i theras hemfärd
giort någon skada i landet, ther the foro igenom, ther sedan en ny ovillia begyntes utaf
emellan Konung Erich i Dannemark och Hertog Magnus. Så krafde och Konung Erich
hårdt uppå the sex tusend lödiga mark Sölf, som honom låfvat var. Men tå blef vänskapen
uthe med allo, och blef tå thet starcka förbundet om intet, som året tillförene giordt var
på Sunderborg; så att man seer här huru lijtet man hafver förlåta sig uppå mennisiiors
förbund ehuru starke the aro. Ther kan en ringa saak komma som gör all bref och inse
gel, ord och förplichtelse om intet, och kommer thet så oss till skada som vij achtade oss
till gagn. Ja thet plägar gemenliga så tillgå i verldene, att ther Herrar och Förstår göra
förbund sig emellan, och hafva icke Gud i råd med sig, så plägar förbundet så väl be
komma them som thet är redeliga giordt tilL Gud låter see, att han råder mera öfver thet
som göras och bedrifvas skal, an menniskior som förbund göra sig emellan ther uppå. Härmed vill
man
r) Eric VII. dipping. s) Leguntur apud Ericum 01 ai p. 56 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.