SYENSICA CHRONICA.
sade sig vilia lefva i Jungfrudoms stadga, therfore måste the låta henne hafva sin villia. Och
tn Konung W aldeinar, fick höra hennes tillkommelse , lät han undfånga henne, som hon ha
de varit en Guds ängel och kom på thet sidsta i sådana kunskap med henne, att han belä
grade henne och åtte ett barn med henne«), af hvilken gerning hela rijket fick stort misshag
till honom och Brottning Soplna blef theral så bedröfvat, att henne förföll både hy och fä
gring , ty att hennes spott och spee var tå kommet heem för hennes egen dör. Så plägar
thet och gå, att spott och spee kommer för spottarens dör, och bränner honom sielfvan in
ne. Drottningen hade nu fått en dubbel sorg och ther till en stor nesa både af sin man och
af sina syster, och hade hon sielf på then tijd try barn med honom sinom man Konung Wal
demar, en son som heet Juiikar Erich, och två döttrar; then ena heet Rikitza, then an
dra Jllarina.
I thenna Konung ’Waldemars tijd Anno Domini 12 55 blef Erkiebiskop Jerl död,
och vart begrafven i Sigtuna Kloster. Thenne Erkebiskop Jerl stichtade först i Upsala
sadana Caniker som ther nu ärn, ty tillförene voro ther icke annat än Munekar, och sam
ma Munekar hafva varit såsom Caniker. Anno Domini 1267 blef Erkiebiskop Lau-
rentz död, och vart begrafven i Enekiöping, och han hade varit en GråMunk tillförene.
EfTter honom kom Erkiebiskop Folke, then ther var Birger Jarls Skyldmau. Han begick thet
så med Påfvenom, att han måtte flyttia Biskopssätet ifrån gamla Upsala till östra Aros, som
nu kallas nya Upsala, och han stichtade sielf otta Caniker, ty för honom voro the icke
flere än fyra, så lät han them tå blifva tolf 0). Men the hafva icke många bott vijd Dom-
kyrkiona, utan hafva ju mast sutit vijd bondagäll. Och så hafver thet varit i fÖrstonne vijd
alla Dornkyrkior liar i Rijket, och tå Biskopen hafver behÖft theras råd så hafver han kal
lat them tillhopa.
Anno Domini I27Ö tå blefvo Sancte Erichs been förde ifrån gämbla Upsala till nya
Upsala, och tå var ther icke utan en Träkyrkia, ther nu slår Domkyrkian, men grundvalen
var dock lagder och nogot ther på murat, och innan för muren stod Träkyrkian. Och skal
inan här märekia, att i fÖrstonne voro icke många Kyrkior af steen här i Rijket, utan alla
hafva the mäst ju varit bygda af trää, icke heller hafva Kyrkiorna varit så många som tho
nu äre, utan ett heelt Härad hafver icke haft mehr än ena Kyrkio, och therfore varder be—
rördt i Lagboofcene om HäradsKyrkior. Plägade icke helle r Iblket sa begrafvas alt ihoop i
Kyrkiogårdar som nu sker, Utan hvar slacht hade sin egen ättehaga i sin Boolstad, hvilka
man ännu många seer för ögonen. Och therfore finnes bcskrifvit i the gambla Lagböcker
som här i Sverige brukades för try eller fyra hundrade år sedan, att then som åtte så myc
ket jord som han kunde begrafvas uthi, thet är siu fotter i längdena och tre fotter i bred
dena, then räknades for jordägande, än tå att hau hade bortsålt all annor jord. Men hade
han och sålt sin lägerstad med, så kallades han allfala , then ther ail jord bortsålt hade, och
räknades icke för en boolfast man p). Af hvilket nog rr.ärckiandés är, att the så åtte theras
lägerstäder, att the kunde sälja them bort. Sådana begrafningar synas mångastädes ännu
med jordhögar, sådana som aro vijd gambla Upsala, ther Konungar utan tvifvel begrafne ä-
ro, på Byrköö thesslijkes. Sommestädes aro stenar satte kring om grafvenar, och är ännu
thet ry eiltet , att ther skola Jättar vara begrafne, och ther som Runostenar stå, ther hafva
och varit begrafningar, och pa samma stenar finnes intet annat skrifvit utan theras namn
som ther begrafne äro, och theras som stenen upsatte. På många stenar finnas: Litu reisi, tuet
är then och then , hvad the hette, som hafva låtit stenen uppresa.
Anno Domini 1276 blef Erkiebiskop Folks död. Och såsom tillförene berört är,
att stor ovillje var kommen emellan Konung W aldemar och hans bröder, så biel ta hållet
ett Herremöte i Tränianääs q), ther var Konungen sielfver och hans bröder tillstädes. Ther
voro och alla Biskopar och alt Ridderskapet med the bästa af heela rijket tillhopa komne ,
the ther alle beflijtade sig och arbetade ther på, att the skulle göra Konungen och Tians
bröder till vänper igen, men ther var så mycket ondt emellankommit, att thet kunde intet
liielpa. Hertog Bencht theras broder, som stod väl med båda partena, böd them alt sitt arf-
vegods till bytes, på thet the skulle förlijka sig väl, dock halp thet intet, therfore skildes
n) Ericu.s fillus, de quo vid. Rosenhane, Kon.
Längd. p. 25 . Cfr. Lagerbring T. II. p. 5‘2y.
Dalin T. II. p. 2Ö2.
o) Cfr. Peringsiiöld Mon, Upl. T. II. p. i 55 .
p) Cfr. Loccenii Antiqu. Sveogoth. p, i 64 .
q) Ila Ericus Olai 8C Chron. Rhythm. Forle
Strangianas 1 . Strengiiäs, oppidum Suderman-
niæ , quod et unus Codicum Chron. Rhythm,
habet, v. supr. p. 12.
II. 63 0

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.