SVENSKA CHRONICA. 
24,7 
Folkun ö ar af daga. Ty att inan är och plichtig att hålla sina fiender troo och san» 
to? oca hyad ord och äia icke hållas skulle emellan them, som fiender äro, tå vore ingen 
vag eller medel till någon god frijd eller upslag, therföre måste man ju hålla them troo och 
ara, och ju besynnerliga när ther gå eder emellan. Och äntå att så är allmänneligit ord- 
piåk upkominct att man plägar säija, förrädare skal man med förräderij vinna, sä måste 
tuet nock med besked förståndet varda. Ty thet är ju aldrig lofligit, att förråda någon 
med 1 alska eder, Gud halver then domen kort afsagt. att man icke skal bruka hans 
namn fåfängt hvarcken emot fryndt eller fienda. Förräderij är en sådana odygd, att ther 
skal höra mycket till om han skal kunna blifva billigen , ja ther liörer konst till, att 
så försvara förräderij att thet blifver ostrafteligit, och thet kan aldrig rättsliga skie, 
-ly thet som man säger sinom fienda till på sina äro, sanning och Christeliga troo, 
och kallar Gud ther med till vittnesbyrd, thet är man visserliga plichtig att hålla bo- 
noin > än ti tian vore vår förrädare. Annor medel måste man solda ther till. att läggia 
vaia förrädare ned med, än falska eder, äro och sanning. ålan har ju icke tå viil öfver- 
vunnit sina förrädare, när, man är en sådana man vorden, som han är, och är icke strax, 
lolligit att göia 01 ätt, ati oss är orätt skiedt. Jag ma icke lörthenskull stiäla ifrån min 
granna, att han halver stulit mig ifrån. Jag skall sökia the medel, som ärliga och fprsvarli- 
ge dio, tlui han må straffas med. Dock Lag plägar liggi a i Spiutstångs anda, och then vill 
albjd behålla rätten, som maikene behåller, och then måste hafva orätt, som under ligger, 
i Le t naiver så altijd varit, verldeues lopp, men Gud varder dock i sin tijd låtandes honom 
Side län, som lätt halver, och thetta gilver man them till att vijdare besinna, som med 
kiigdiandel uiiiga s.-vola, livad the are tlieras fiender plichtige, och nu viliia vij komma till 
vår Materia igen. 
Iå nu thenne Folkungar så voro af Birger förrådde, var Junkar Karl icke ther med 
tillstädes, och therföre lade sig månge ther emellan, att lian och Jarlen vordo förlijkte, 
dock hl ef ther icke större vänskap af, än hvartera gick elfter annars lijf. Men eliter thet 
Junkar Kari kunde icke säker vara bär i Jandet, therföre rådde lians vänner honom ther 
ti.l, att han skime gilv a sig utaf landet, så länge kunde bättre varda och så gaf lian sig 
till Korsherrarna i Prytzen och var en tijd med them i slachtning emot the Lettoger, och 
ther bief han slagen, och thet var then tijdcnde Birger Jarl gerna hörde k). Och elfter thet 
Konung W aldemar var så till ålders kommen att han skulle gå till gifitermål, therföre hade 
.bn-ger Jarl sin bod till Konung Erich i Dannemark, och bestalte honom hans Dotter Sophia 
tal Hustru, och vart brÖUoppet hållit med sådana prål, som ther till hörde i Jönakiöping. 
Och an tå att Birger Jarl var en gammal man vorden, så regerade han dock landet så län 
ge hau leide, och förvandlade han mång stycke i Sveriges lag och mång stycken satte han 
in i Lagen som ther icke förra voro. Han skickade thet så, att Systren skulle gå till arfs 
med Brödren, hviiket i Göthaland tillförene icke skiedde, han skickade och så att then skulle 
biltoger vara, som androm gör hemsöken, lian besinnade att thet icke var rätt, som tillförene i 
en iäng tijd hade brukadt varit, att then som skuld gafs i mörka och tvifvelachtiga saaker, 
han skulle värja sig ther med, att han bära skulle ett heett glödande jern, som tillfÖren- 
de omtalat är. Therföre stickade han annor sätt till att utleta sanningena, som then Östgöthska 
Lagboken innehåller, then ther säger, att Birger Jarl lade af jernbyrdena, o.ch mycket annat 
liafver han stadgat, som hvar och en see må som läs then Östgöthska Lagbookena /). 
Och elfter thet att Estar, Ryssar, Ingber, Careler och flere främmande folk pläga 
de altijd löpa med the ras Skiepp och Snäckor in i Mälaren och göra them stor skada som ther 
omkring bodde, therföre lät Birger Jarl bv'ggia Stockholms Slott och Stad som ett låås 
vara skulle för Mälaren , hviiket och än i dag så är. Dock hafver staden icke stoor va 
rit i förstonne, men tu torn voro först bygde, ett vid Norra ström, ther nu är Slottet, och an 
nat tornet vijd Söder ström, ther sedan stod Svarta Muncka Kloster, ty att ther hart intill 
gick Södra ström på then tijd, och gingo så två murar ut ifrå thet tornet som var vijd Norra 
ström, in till thet torn som var vid Södra ström, then ena muren Västan till och then andra 
Östan till, och emellan the två murar var staden, thet man ännu kallar innanmurar. Men 
sedan med tijden är staden förökter utom murarna som för ögon är. Tå nu Hertog Bir 
ger hade på sins sons vägna regerat landet i femton âhr, blef han död och vart be- 
grafven i Alvastra, elfter Christi byrd âhr 1266. 
Tå nu Birger Jarl död var, begynte Konung Waldemar sielf stå rijket före, och the 
andrs 
A) (Yr. supra Chron, Rhythm, p. 8. 
I) C fr. Murman 1, c.