SVENSKA CHRONICA. 
2^7 
V;f\er 'F (madr) oqvejjins ord manni : (ju er ey mans maki ok ey F i brysti. Ek 
tr ¥ Sllm ^ u - skuIu mötas a {iriggia väga motum. Kumber (>ann ord hafver gifvit, ok 
pann kumber ey f>er ord hafver lutit, pa mun han van vara sum han Iieilir är ey eidhgauger 
(-A ey vittnisbär, hvarti firi man älla kunu. Kumber ocli pan ord hafver lutit ok 
ej pan ord hafver gifvit, pa opar han prij nipingz op, och märkar hait a jardu : pa se han 
pess v ärri pet talapi han ey halla porpi. Nu mötas peir bapir mep fulum vapnum, falder 
pan ord haver lutit, gilder med halvtim gialdum , faller pan ord hafver gifvit, glöpa orda 
veister, tunga lmvud lian i, Ligger i ugildum akri r). Och eliter orden i thenna lag äro 
gammal och körteliga författat sa vill man giöra här en lijten förklaring tippå och är tlietta 
meningen . att om en inanar then andra till kamp med sig och gifver honom oqvedins ord, 
säijandes at är icke man lör tig och hafver icke mans hierta i brystet. Och then andra 
Svarar, jag är sa väl man för mig som tu, och vissar sa honom kampen. The skola tå mö 
tas pâ en oppenoara platz ther tree vägar kunna mötas. Kommer then som manade och 
han kommer icke som manat blef, och sade ja till kämpen, sâ må han vara och heeta som 
tuen andia honom kallade, thet är, han är icke then man, som ther kiännes god före , att 
lidii skulle ga eed eder bära vittne eller vara målsman för man eller q v in na, efftér han ic 
ke hade mans hierta. Men om han kommer pä platzen som manat är , och han kommer 
icivc som manat halver , tå skal han som kommen ar, ropa Öfver then honom manade, tre 
resor, och kalla honom niding: thet är en ordlöös och ärolöos man, och skal han giöra 
marche pa jordene att han tillstädes varit till kiämpa, ta skal then som manade och icke 
kom, vara tliess värre, thet är ärolös som talade thet lian icke torde liålla. Men komma the 
oth bada, tâ skola the ga tillhopa med theras vapen och värjo, blifver then slagen som ma- 
ilat blef, för lionom gär half mansbot, Blifver then slagen som manade, lian ligger pâ o— 
gildom aker eller platz , thet är elfter lionnm går ingen mansboot. Ty then som gläpper 
ocli ovisliga talar, han är sig sielfvom värst, (ochglöper är orda verster) lians egen tunga är 
hans hufvudbane, 
Thenna lagen som af Hedendomen är kommen, hafver en tijd läng vordet brukat, se 
dan Chnstendomen kom hijjt i landet, ty står hon ocli i the älsta lagböcker som finnas. 
Om sådana kanlpar ther t vu hufva slagit och kernpat om theras rätt eller och af öfverdådig- 
heet eller för mandom skull, äro månge gamble vijsor , fabeler och frijdhe eller äfventyr 
dichtat. Sedan kom thet sättet af, och vart i samma staden uptagit igien att ther sanning 
icke kunde utletas med skiäL och vittne, tå skulle then som saken gafs, bära ett glödande 
jern med sina bara bänder, kunde lian thet bära i sä måtto oskadder, tå gafs honom rätt; 
men kunde lian thet icke giöra, ta faites han till saakena, och finnes ännu gambla Lag 
böcker , som sådana sätt innehålla om tvifvekchtiga saker : Stande till Jern och Guds dom, 
varder han skäär åth Jerne vari frij, Brender han åt Jerne vari fälter. Sådana ord the 
ther ståå i Lagbokene gifva klarliga tillkiänna, att tå saken varder sådana att the, som Do- 
mai'e voro, icke kunde uthleta henne, tå ville the att Gud som all sanning veet, skulle ther 
bära vittne om, ocli icke låta lionom bränna sig som oskyldig var, therföre skuto the thet 
tiil Guds dom , ocli gingo tå icke sâ mange Eder som nu skeer, och thet sattet brukas än 
nu i LilUand, men sedan Vart och thet sättet här allagt som vij få liora liar effter, förty 
man kan icke gifva then Lagen myckin rätt , effter att Gud varder ther med försökter. Gud 
vet väl alk sanning men man skal icke fÖrsökia honom, menniskian skal bruka annor me 
del i sin rättegång, och härom är nu nog talat. 
Ta lui Olof Skottkonung död var, begynte hans mag Olof Haraldzson Konung i No- 
rige få mycket motstånd, ty att the ypperste i landet satte sig upp emot honom och foro 
till rijke Konung Knut i Dannemark och beklagade sig att theras KonUng frengde them ifrå 
theras gambla Lag och Seedvanor," och tog them theras godz och ägodelar ifrå (ty han plä 
gade theras godz lägga under Cronone, som icke ville Christne bl i fy a ) och gofvo the sig Un 
der samma Konung Knut, ocli hyllade honom för theras Herra, Så böd han tå Konung 
Olof att han skulle komma och anamma r-ijket af honom, hvilket han icke giöra ville, utan 
giorde förbund med sin Hustrus Broder Konung Ariiund i Sverige emot Konung Knut, och 
the feigdade så båda emot, dock tog theras örligh föga god anda, utan fingo stor skada på 
alla sijdor, och i thet örligh var en Svensk som heet Ulf Sprakelagg, ther om må man läsa 
then Danska Chrönickan s). Men Konung Olofs ovänner förstarckte sig mer och mer, och 
vordo 
r) Hpl. Lag. Tliingm. B. in app. s) Saxo Gr amincit. L. X, 
II 60.