i 
SVENSKA CHRONICA. 
23:1 
n . aS ° n ! 1J 1 d 1 î; 0rerie ’ ta Var samma sätt med Rotskott üptigit i England af en Konung 
.-mu iieet Adohi »). Thet ar och märckiandes att på then tijd ta Christendomen kom Kär 
,0 ff 111 1 R,jket ’ Var lcke sa sloor âtskilhiat i tungomåhlen sem nu är. Tv Tysko o) ; En- 
geisko och Svensko hafva föga skildt ät, therföre kunde både Tyske och Engelske ' sielf- 
Ya predika här. - 
Så sk»l man och vetta att tfiä Olof Skottlonnng Wéf rådandes här i Rijket, tå re- 
gerat e then samma Konung Sven af Dannemark igen som Erich SegerSäll f Srdrifvit hade, 
° C 1 ^'n Konung var i iS orige han heet Olof Tryggiason , hvilken ther i sinnet hade 
att lordrifva Konung Srcn af Dannemark, och på thet han kunde vara thess mächtigare 
tliei tdi, hade han sm bod ti 11 Konungens moder i Sverige, som än tå icke mycket gam 
mal var, och begiarade henne till Hustru, och han fick ja ther till. Ta Könimg SvcKthet 
förnam fruchtadc han att han skulle få två Konungar emot sig, therföre brukade han 
list och lat alvanda Olof Tryggiassons sinne ifrâ thet gifterihälil, som han hade achtat 
giora, och lät gifva honom så hemliga tillkiänna, sig sielfvom obemärkt, att han skulle få 
hans Dotter som en dygd es a m Jungfru var. Tå nu Olof Skottkonungs Moder kom till 
K oi ige till sin f åsteinan som öfvertahlat var, blef hon ther illa undfangen och måste fara 
med spott och spee he em igen. Så hade tå Olof Tryggiasson sin bod lill Konung Sven, och 
begiarade hans Dotter, men ther tick lian neij, och samma Konung Sven hade så sin bod 
till Oiol Skottkonungs Moder, och begiarade så han hernie till Hustru, och elfter henne 
en sådana neesa vederfaren var i Norige, therföre var hon intet nödig thertill, på thet 
att hon måtte fa hämnas fheröfver som henne skedt var. Så kom hon tå till Dannemark, 
och hennes namn yär Sigrid kin Rijka, pj med henne fick. Konung Sven en Son then ther elf 
ter honom blef Konung i Dannemark och kallades hin rike Knuth. Tå nu Könungen i No- 
rige såg sig besvijken vara, giorde Kan sig redo och begynte feigda på Konung Sveri, inert 
lian hade tå Konungen i Sverige med sig, ty vardt Olof Tfyggiason öfveryiumen, och 
språng i siön och fördränkte sig, att han icke skulle komina i sina fienders händer, och O- 
lof Skottkonung blef så Konung i Norige. Så är här ocli märkiandes att under förnamda Ko- 
rtung Svens tid blef Christi troo stadfäst i Dannemark dock hade ther mycket mehr än i 
hundrad år vordet predikat tillf orene, men thet gick af och till med Christendomen , så 
ther som här, alt in till thenna Konung Sven som mycket lade sig ther uth före att Christi 
troo skulle förvidgas, then han i sin ungdom mycket förtryckt hade, förra än han fördrif- 
Yin vardt. Och i hans tijd kom en märkelig predikare till Dannemark som heet Pcpo , han 
har med bara händer sig o skad dan ett glödande jern, i Konungens och hans ypperste mans 
åsyn, till att bevijsa sina predikan sannan vara, för hvilken gerning skull Christi troo fick 
stoor framgång som then Danska Chrönickah säger, och ther af tages thet Upp för ecn 
lag , att tvifvelachtiga saker skulle utspanas med ett glödande jern som har elfter skal m di 
ra omtalat varda. Så skal man här och vetta att för nåmbde Olof Tryggiason var then 
förste Christen Konung som i Norige var, thy att i hans tijd kom ther en predikare utaf 
Engeland som heet Befnhafdur , han predikade ther en tijd lång, och så tog Konungen sielf 
dop och Christendom af honom. 
Thesslijkés ar här märckiandes att förra än Olof Tryggiason blèf Konung, var eri 
Konung för honom i Norige som heet Harald Gränske han vart dräpin här i Sverige, 
Drottning Sigrid Olof Skottkonungs Moder lät hränna honom upp yijd Upsala, men hum 
thet hafver tillkommit ocli af hvad orsak thet kan man icke vetta. Samme Harald hade en 
Son elfter sig som höet Olof, han var tinger tå hans fader dräpiri vardt. Och medan Olof 
Tryggiason hade regementet, växte han upp och med tijden blef han en väldig man. Ho 
nom misshagade att the Svenske hade Norige inne , och besynnerliga hade han i sinnet att 
hämnas sins faders död. Therföre församblade han sig ett stort tahl folk, och kom igenom 
Öresund in i Östra siön med en stor lioop skiepp , och giorde mycken skada på the Sven 
ska som bodde Vid siösijdone, Han kom och thesslijkes in i Mälaren och giorde allastäds 
stor skada ; men tå hart förnam att Olof Skottkonung giorde sin skepp redo gaf han till 
fly elite ne, och kunde så icke komma ther ut i Salta siön igen som han inlupen var. Ther 
före lät han vijd Agnafit, ther riu står Stockholm, gräfva ett nytt uthlopp, och thet ar nu 
n) Prhnum cjuod solvit Svecia tributum 
Guriæ Romaine, fuit denarius S. Petri (St. Pe 
ters penning), non tarnen ante tempora R. 
Sverkerr I. et ann. 1102. In Anglia vero jam 
till 
Sec. VIII., R. Offa régnante, hoc tribulum fuit 
Anglis imposition. 
o) Cod. i. Danska, 
p) Sigrid Storrâda.