200 
XXXIII. OLAI PETRI 
Then Danska Chrönikan säger att thet var en Konung- i Dannemark som heet Smo, 
han röfyade bort Konungens Hustru i Sverige (men then Svenska Konungens namn veet man 
icke) ther af upkom een stor och skadelig feigde them emellan, och stundom tappade then 
ena och stundom then andra. Sa måste ta många tusende låta lijfvet till 1 öi ens mans o 
kyskheet skull. När nu förnämbde Sniö Konung var, blef sådana dyr tijd i landet att fol 
ket icke kunde liielpa sig, therföre nödgades mycket folk draga utaf landet, hvilke thei först 
komm o till Gottland, så till Rügen vijd Strålesund ligger, och sedan upp i Tyskland och 
the kallades Longebardei', ther af att the hade långt skägg. 
Samme Longebarder kommo på thet sidsta in i Wälskland och blefvo ther besättian 
des, och theras land kallades Longobardia. Och tlienne första uthgangen skulle hafva skedt 
elfter Christi byrd vijd try hundrade och ottatijo år som eii part mena. Men om the Lon— 
gebarder skola vara utgångne af Skåne, Dannemark eller flere thesse Nordlanden besyn 
nerliga så lång tijd elfter Christum, thet kan iag eij fulleliga seija, elfter thet the långt tiil- 
förende hafva bodt uppe i Tyskland, som en part af the Latiniske Historieskrifvare sy 
nas tillkänna gifva. Somlige mena att the skulle hafva varit Saxiske dyskar; men thet kun 
na the väl vara, anta att the hade af Dannemark och flere thesse landom utgångit: förty 
thesse try rijke Sverige , Dannemark och Norrige äro ju besatt med Saxiske JLyskar, men 
i thetta och flere sådane stycken, hafver hvar ocli en sin frij dom. 
Ingemar Tå Konung Östen död var, blef Ingemar d) hans Son Konung elfter honom , han 
säijes mycket hafva bedrifvit i Dannemark och vunnit thet under sig. Så blef han på thet 
sidsta dräpin på LagundÖö i Belt. 
Breme- Elfter Ingemar vart Brentemunder Konung, och ther bar hans broder afvund vid, then 
munder t p er yj varc { ] iee t, therföre drap han honom i Närike på en stad som kallas Höga Heed. 
Thet måste vara ett farligit stååt, ther then ena Broderen eij kan vara säker uthi lör then 
andra, ja ju högre stååt, ju högre fara och ju högre fall. 
Här är nu till besinnandes, att än tå om förberörda Konungar, som här i Sverige 
säijas hafva regerat är lijthet skrifvit, så är thet dock intet tviflandes, att the en pari 
mehra bedrifvit hafva än skiifvit är, och är nog märkiandes af theras afgång (then ther 
ynkelig nog med största parten varit hafver) huru här i landet ha/l ver tillstått, tvist och 
tvedrächt hafver här altijd för mycket varit: Sonen hafver icke varit tillfrcdz med fadi c 
then eena brödren hafver dräpit then andra, hustrun halfver förgiort bondan sin och annat 
mehra. Tå nu Konungar äre i sådan måtto afdagatagne , kan val märckias, huru trut nai 
ver tillgått ibland i landet, utan stor buller och Umvendning kunde thet icke skee, ty the 
som så drapne vordo, hade iu några effter sig, som icke togo thet till godo, att så skiedde, 
the ther sedan antingen vcdergiorde thet, eller och kommo ther öfver med på skada och 
fördert; man vet väl hvad sådana Ilerraskifite plägar effterlölia och huru then Konungen® 
vänner, som nederlagder Varder, pläga elfter honom traeterandes varda, ther inbördes tvist 
och tvedrächt födas af. Ty thet är ingen så, att han hafver iu någon vän, som thet tyc 
ker illa vara, att honom missgår, och then samma hafver och några vänner, som han dra 
ger till sig, och så blifver tå hopen stor på thet sidsta, och kommer så stoort obestånd 
af, som altijd hafver varit här i Rijket inbyrdes. Undantagandes thet obestånd, skada och 
förderf, som af Utländsk örlig och krig varit hafver, kan man väl märckia huru tå hafver 
tillgått, när Konungert hafver sielf vordet slagen i marken, som med somliga af them skedt 
är, och thet är Summa Summarunt: att mycket ondt hafver här altijd varit. 
Här skal man och märkia att Helm Idur i then Wendiska Chrönikan e), talar om en 
stad som skulle hafva legat vijd Östra siön på then Pomerska sidone, ther Odheren utlö 
per, som beet Winet, then staden var mächta stoor, och var stor seglatie af mång land och 
rijke ther till och skedde mycken tillsökning till samma stad, eliter thet han var then } r p— 
persta kiönstad, som på then tijd låg vijd östra siön, och han var besatt med allehanda 
folk, Göthar, Tyskar och Wender. Ther kom på thet sidsta stoor tvedrächt ibland Bor 
garena, ty then ene Nationen ville vara öfver then andra, therföre hade the Göthar, spm 
ther bodde, theras bodskap till Konung Harald i Sverige, effter thet han var Konung i the— 
ras fädernesland, och begärade att han skulle komma them till undsättning att the icke skulle 
förtrychte varda, till hvilket han intet nödig var (ther var till äfventyrs godt byte för han 
dena) therföre tog han Konung Heniing i Dannemark sig till hielp. The foro sa både tliijt 
med theras macht och förderfvade staden i grund så att han platt ödelagdes. Tå nu thenne 
staden 
e) Helmoldi Chronicon Slavonian Cap. 2 . 
d) Yngvar Harra, cfr. Lagerbring. T. I.p. ii5.