SVENSKA CHRONICA.
22
dock reta , att i f örtijden hafver tlietta rijket myckit rikare varit än iliet nu ar på alle
handa kiöpmans vahror ; här hafver oseijeliga mycken koppar, järn, bly, och allehanda skinn-
vahror vordet uthfördt i fremmande land, och hafver mycken handel varit emellan the Engelske
och tlietta rijket, och tlierföre kom här in sa mycket Engelskt mynt, som i så lång tijd haf
ver varit här gäfft och gängse. Och then handel som skedde med the Engelske var mäst
för fyra hundrade åhr sedan, ty på then tijd vore inga städer som nu namnkunnige äre
bygde vijd Östra Siöil m ), hvarken Lybeck eller några andra. Och all land kring om östra
siön voro Ochristne, undantagandes Sverige och Dannemark, the vore the land som först
blefvo Christne vid Östra siön, och tlierföre hade tå the Svenske i h eras Segla tz till England,
s oni ock Christet var. Så hafver ock tlietta rijket i någor förledhne hundrade åhr varit
ganska rijkt på Spannemåhl, och liafva många hundrade Läster vordit fördt här uthaf Lan
det båd e till Pryssen och annorstädes, som af gammal bref och register nog bevisligit är.
Och var här ganska godt mynt i rijket, som man af Clirönikorne förnimmandes varder;
men med tijden är thet så försvagat vordet, att thet förderfvat hafver både Land och Stä
der, och dageliga mehr förderfvar.
Så skal man ock vetta att våra Svänska Chrönikeskrifyare, the ther med någon
skläJ och besked skrifvit liafva, il le hafva begynt på the Konungar som skulle liafva varit
vid then tijd Christus födder vardt, ty thet soin förre skiedt var är oss (efiter som the
scija) platt ovitterligit, bvilket vij ock bekiänna och seija ey allenast vara ovitterligit, huru
här stod till för Christi byrd, uthan thet är oek ovitterligit hvad som skiedde i en
lång tijd elfter Christi födelses tijd, som tillförene omtalat är. Och tlierföre är ganska
ovist med the första Konungar som liär upräknade varda, ty thet kan hända att the haf
va varit Here, the kunne och liafva varit färre, än the liär upräknas. Then Danske Chrö-
nikan talar om många Svenske Konungar, som våre Chrönikor intet omtala, varda här
ock några Konungar upräknade som intet hafva varit här i Rijket som vij ytterligare här
efter hörande varda nj.
Och elfter thet thenna Chrönika är skrifven för theras skull som enfaldige äro, att
the skola här af få någon rättelse, tlierföre hafver man icke allenast skrifvit Historien af
ährende som skiedt är, utan man hafver ock the r bredevijd (ther tillfälle hafver så begi 1-
vit sig) satt någor besynnerlig lärdom, ther någor rättelse kunde tagas af, och ther mail seer
nagot godt och nyttogt vara skiedt, att man lagar sig thereffter, och tager sig ther
exempel af, ehvad vij äre höge eller läge, och att ther man seer något ovijsligha
företagit vara, att vij ock något lära see vid ens annars oferd, och taga oss ther vahra
före. Ty hvar man allenast ville läsa Chrönikor för förvettenliet skull, eller hafva ther uti
tijdsfördrif, så är thet så godt oläsit som läsit, icke hafver heller Gudh som thet rådet haf
ver menniskiomen gifvit, att thet som skiedt är skulle uptccknat varda, hafft thet upsåt ther
med, att sådane skulle läsas i then act, att man skulle allenast ther uti hafva sin lust och
tijdsfördrif, utan man skal ther utaf beskåda verldenes lopp, fåfängelighet och ostadighet,
och huru Diefvulen (som är Verldenes Furste som Christus säger) hafver här sitt speel och
up väck er ibland höge och läge alt obestånd, skada och förderf. Thesslikes att vij och
ther bredevid skole ackta och besinna, att äntå Diefvulen kommer alt ondt på gång, och
mskiuter allestädes tillfälle till obestånd, så förtager dock Gud honom hans onda upsåt, och
drifver sakena till en bättre ända an Diefvulen med sitt onda upsåt oeh tillfälle arktat ha
de, på thet vij mage lära gifva Gudhi then ähro honom bör, och bidia honom om hiclp e-
emot Diefvulen. Thetta är thet högsta, thet vij som Christne are, skola gifva ackt uppâ i al
la Historier både Hedniske och Christna, och när man så läs them, så hafver man gagn
oeh nyito ther af, och Historien är i sitt rätta bruk.
Men ther någor ville så seija , hvad giörs thet behof, att man sa talar och skrifver
på the dödas mull och aska, och låter theras brister och feel komma i hvars mans mun, the
äre framfarne och hafva sin deel borto, thet vore batter glömma theras synd bort, an att
minnas på them? Ther svarar man så till, att Historier eller Chrönikor skrifvas icke för
theras skull som framfarne äro och thet som skrifyes bedrifvit hafva, utan för theras skull
som efterkomma, att the theras förfäders lefverne lära skole, hvad the skola giöra, eller
hvad the skola taga sig vahra före , så måste både thet onda och thet goda som vare för
fäder bedrifvit hafva, skrifvit varda, och effter mera ondt än godt varder bedrifvit, och on
de aie âllijd dere än the gode i allehanda stånd, therföre blifver ock mehr skrifvit om thet
m) Cod, i. addit; eller vid Öresund.
som
n) Heic subsistât ProoemiuTn Cod. ii.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.