1 
SVENSKA CHRONICA. 
Zig 
emot theras fiender, och lade them ned som öfverväld och orätt giorde, kallade the kiem- 
par och åmpningar , såsom the Greker kallade theras Hieltar, Heroes , sâdane som Hercu 
les var och andra Here. Men the som Tyranniske voro, och giorde allom öfverväld och o- 
ratt och passade pä ingen, kallade de Jettar, Rcsar, Troll, och annat sådant, och eliter 
sâdane Tyranner plägade boo på faste Slott och fäste ; sa kallade the theras Slott, Berg 
och Borgar, och them som ther pä bodde, kallade the Bergatroll, oeh theras hüstrur som 
ock arge och onde voro, kallade de Gijgrar , eller annat sådant, som gamble vijsor och 
Tiderichz van Berne Historia eller Fabel c) ldarliga betygar, Och när the rille beskrifva 
onde och arge Tyraner, sade the them vara fide, långe och grymma, plumpacktige och o- 
fandelige, ändå att the ej voro större och vanskapehgare än annat folck, men for theras 
Tyrannij och öfvervåld, sade the i theras dichter them sådana vara, och kallade them i 
theras vijsor understundom Biörnar, Lindormar eller Drakar, och them som sâdane skade- 
liga Menniskior ihiälslogo, prijsade then menige Man högt med Visor och Frijde, kallandes 
them väldige hieltar och kjämpar, the ther Jettar, Resar, Troll, Biörnar och Lindormar 
fördrifvit och nederlagt hade, hvilket soni inäst skie plägade med kamp, ther en emot e- 
nom ksämpade och fäcktade, ty att med sâdane slagh uthrÖates störste mandomen, och 
ther före plägade the största prijsen ther med inläggia. Så plägade ock våra förfäder kalla 
them d vergär som med ther as list och illfundighct mycket ondt bedrelvo, hvilke ändå the 
hade icke så stor mackt som Resanar, bedrefvo the dock lijkväl mycket ondt med theras 
hembliga list och arghet, och hade så behändiga skalckhet, att ingen kunde sethem, afhvil— 
ket nian kunde komma under theras list. Therföre sade the them hafva sâdane liattar på 
sig, att ingen kunde see them, al hvilket man ännu veet att säga om d vergab attar. Thesse 
dvergar beskrifvas i Rijm och Vijsor, att hafva varit små, ty de hafva halft liten mackt 
dock stora listighet. 1 he sejas ock halva bodt i berg, tliet är, the hafva väl bevarat sig , 
så att ingen skulle kunna giöra them något ondt. Men kiämparne plägade understundom 
komma under theras list och slogo them ihial. Och therföre prijsas de af theras störa 
makt och mandom, aft the kunde nederläggia stora Jättar och Resar, thesslijkes voro tlie 
ock prijgade af theras stora förnuft och förstånd alt the sâdane listige och illfundige Men 
niskior öfvervhma kunde. 
Thetta halver man nu 1 then ackt foreglfvet, att kunnogt varda skal, hurmtanna 
dickter och skrifvelser våra Förfäder i Hedendomen hafva brukat, ther the ock största lu 
stena t dl hade, sa att man klarliga märkia kan att föga rättelser finnes i theras dickter el 
ler skrifvelser, elfter the sâ blommerade äro med labler och förtäckt ord, att man icke vet 
ta kan hvad som rätta Historien är. Dock hafva the som först begynte skrifya Svänske 
och Danske Chrönikor, tagit begynnelsen af gamnml ryckte, vijsor och andre sâdane blom 
merade dickter, som i lan de ne gånget hafver, och ther elfter hafva the skrifvit, ty är thet 
ock ganska ovist om sä skiedt är eller ey. Något kan och väl hafva varit som rycktet och 
vijsorna hafva halft sin grund af, men thet som icke är beskrifvet, uthan then ena säger 
elfter then andra, thet plägar vara ovist, ty att hvar ökar ju något eller förminskar, och 
säger thet icke aldeles så ifrån sig som han thet borde. Thesslijkes kommer ock mvcken 
ovisshet ther af, att man icke hafver vist åhretalet när ärendet skiedt är som omtalas. Ty 
thet kan vara skiedt för ett hundrade åhr, thet kan ock så snart vara skiedt för sex eller 
otta hundrade åhr, och therföre kan thet olfta sättias elfter, som före stå skulle. Ey är 
heller thet mycket vist, thet främmande ChrÖnikeskrifvare Danske eller Tyske hafva satt 
i theras gambla Chrönikor om Sverge, ty the hafva ock skrifvit af lös ryckte, och seer man 
för ögonen huru offta the ga af ratta vägen i thet som är i manna minnet. Ty är thet in 
tet tviflandes, att med the gambla Historier är också skiedt. Seer man ock thesslijkes off 
ta, att the äro så ovisse på theras egna-Historier, som the äro på våra. Och thet vill va 
ra rätta beslutet, att hvarken Syänska, Tyska eller Danska hafva så vissa Chrönikor som 
väl behöides, om thet som i theras land skiedt är, förr än Christendomen ther kom, men 
sedan hafver något vordet skritvit, ändock ganska lijtet, besynnerliga här när oss. Tliet mä— 
sta som finnes när oss skrifvit vara, thet är skrifvit i näst 1 Örleden try hundrade åhr, hvil 
ket som med gammal register ocli besegladt Breff ju mast bevijsas kan. Ther och tlienna 
Chrönika om samma try hundrade åhr mäst uthdragen ar, men om thet som förra skiedt 
är, hafver r man icke sâdane bevijs , sont vij här elfter hörandes varde. 
The 
c) Apud nos vulgari suo innotuit titul o, Wilkina Saga. Ed. J. Peringskcild. Stockh. 1715.F0I.