I 
SVENSKA CHRONICA. 
a LJ 
XL‘f. Codex Lincopensis. Fol. olim Mauritii jforenrson anno iSyS. A Rey. ArqhiEpiscopô 
U. von Trotl Bibliothecae Reg. Gymnasii Lincopensis donatus. Recenset Rev. P. 
Kytander, Linköpings Bibhothëks Handlingar T. I. pag. 44. 
XI \. Codex nitida et antiqua' manu accurate descriptus in Folio, in Collectionibus Præcl. 
Mag- jfoh, Henr, Schroder. 
Spicilegio Codicum facto, quorum numeruin multo atigere potiussemtis, tantum 
sigriilicare oportet, Codices I. II. X. XII. & XIV. nobis in curanda Iiac editione inpri- 
mis ad inanus fuisse. Lectionum varietates, quæ raro occitrrunt, majoris momènti, 
textui subjunximus. Notulas parcius adjecimus, siquidem ad Historiam Èrici O lai, 
quam ducem habuit Nostcr, in T. 11. venimus, ubi locus crit de præsenti materia ube— 
rius disserendi. Conferantur vcro, quæ jam ad Chronicon Prosnicum N:o isx. et 
Chronicon Rhythmicum Minns N:o xxxi. supra adnotavimus. 
Allom Them som tlienna Chrönika läsande eller hörande varda önskar Jag Olaus T 
Predikare i Stockholm Sanningenes Kundskap. 
Ond som allting iiafyer skapat Meuniskione till godo och gagtl, Hati hafver thet ock af sine 
eviga godhet och försyn så ordinerat och skickat, att theras Lefverne och Regemente som 
fordomdags i verbleite lefvat hafva, beskrifvas skulle, theras effterkommandom till en rättelse 
oelr varnagel, af hvilkom de lära mätte, - hvad anslag lycksambliga tillgå plägar, och hvad 
som plägar illa bekomma och lycktas med en ond afgång , så att effterkommanderne mäga 
lära af theras Förfäders välfärd eller forderf, huru the sig i alla stycker skicka skole , och 
livad nyttigt eller skadeliget vara plägar; Ja effterkommanderiie hafva ock ther en fördel af- 
Ty thet är ju bättre blifva vijs af en annars ofärd, än af sin egen. Och böre ’Historier eller 
Chrönikor sa skrefne varda, att tlie föregifva sä mycket som möijeliget kan vara, alle omstän 
digheter äf livad orsak och tillfälle , obestånd, krig och öhrlig kommit är och huru fr: id och 
rolighet bevarat varder ; ty the kunna tâ itïèd fruckt läsue varda , och äro them som eifter- 
komma såsom en Spegel ther the mage see tdiniian hvad som bestånd eller obestånd med sig 
hafver, hvar utaf Land och Städer växa till, eller huru the förlag de varda. Thet är icke 
nog att man vet huru öhrlig och krig tidt och off" ta varit i verklena, man behöfver och ve 
ta af hvad orsak sådant kommet är. Ja så plägar ju mast vara , att the komma pä obestånd 
som gifva tillfälle thertill sielfve. Och the undvijka obestånd sem tillfällen tindvijka kunna. 
Derföre är thet nyttigt att man vet huru öhrlig och krig kan förtaget oeh förekommet var 
da. Så är ey heller nog att man veet lniru fromme Furstar understundom hafva varit i 
ver klene, the ther frijd och rolighet hållit hafva, utan man ock vet hvad sätt the ther till 
hafft hafva, hvilket Chrönik-Skrifvaren föregifva skal, them till effterdöme som effterkorama. 
Men the äro väl mange som Chrönikor skrifvit hafva, oeh dock ganska få som rätta 
sättet halft hafva, hvilket nog är uppenbart, så väl med främmande Chröniko- Skrifvare, som 
Svänske och Danske. The skrifva val alle Orn öhrlig och krig, men huru sådant tillkommit 
ar, och hvilken parten bättre sak halft hafver, thet varder ganska ringa omtalt. Och therf ö 
re kunna the som effterkomma icke hafva sådana nytta af theras Förfäders Historier, som 
thet vara borde. Så hafver ock mycket vordet skrifvit af them sem Partiske och Våldamän i 
sakene varit hafva; och therf Öre hafva the uphögt then parten som the hafva hållet med, och 
then andra platt föracktat, och är så offta Sanningen tillbaka låten. Och thet är nog till 
märkiandes i the Danske och Svänske Chrönikor. The Danske prijsa sig af the stora, gernin- 
gar soin deras Herrar och Furstar hafva giordt här Uti S verge, och the Svänske räkna högt 
then stora Mandom the hafva bedrifvit i Dannemark, så att then ther nn ville vetta hvad 
■sannast ar, lianskal hafva ther nöd till, och änthå näppeliga kunna thet uti the Svänska och 
Danska Chrönikor uthleta. 
Thet hafver af ålder (Gtid bättre) Varit ett inbundet och endelcs naturligit haut och 
rigg emellan Danska och Svänska, ty både Parterna räkna sig högt, oeh ingen vil vijka för 
then Undra. TherfÖre hafve vij nu sådana Chrönikor, som the hafva till sinnes varit, som skrif 
vit hafva, och förthenskull komma the Svänske Chrönikor icke öfverens med the Danske, och 
ingen Parten skrifver något godt om then andra. Ty är thet villsampt lfog att taga ther nå 
gon god rättelse uth. Dock hafver jag nu tagit mig före att utlidraga en Iijten Chrönika af 
the 
II. 55,