212
XXXII. STORA
RIMCHRONIKAN.
Hans brede timp s) thet var lians lad,
Hofman och Knape var han i stad,
Han säg bögt och blijgade breet,
Som han bade snpet beet.
Gudh gifve edela Frv Drotning ara,
Hielpe ther til, at them mätte galgan bära!
Later läggia å reep, och herda â fast,
Yända tijt knuten som ladet brast.
Edla Herrar i Sverige rada
Yilde the lyda mine rada,
Legodrangia i fyra lute skipta,
Jak ville vnderlika thera bofve lypta,
Förste lata sända til greep,
Then andra skulle the offra til reep,
Tridie skulde tå bondanom tiäna,
Och ey länger sina frändir röfva eller räna<
Fierde mätte tå rijda til hofva:
Sidan måtte bonden Gudi lofva,
At i Sverige var kommen then sidh,
At hvar komme åter til sin egen idh.
Thet totte then Herran at löije v ära,
s) Timp, Lad , vittæ, ornamenta vel tegmi
na capitis. Hoc ill lingua Smolandorum, iliud
«pud Dalekarlos adhux in usu. Ci'r. Ihre.
t) Käro mai, querela-.
At Bonden kom fram med sina kära, t)
Söte Herra Konung i skipen oss rätt :
Ich kan, trowen, «) nicht beter leue v) knecht.
Thetta fingo the tå alle til boot,
Ty gick then Herran myckit i moot,
Hade han sinä Rådgifvare bättre tämpt
Tå måtte han än sin vilia främpt,
Haffde han lydt Sveriges välborna Män ,
Han haffde varit i Sverige än,
Och hafft ther bade frögd och gläde,
Thet hart vilde åket i förgyltom släde:
The gärna vnder hans fotter silke breda,
Til thes at the skullo ey rädas hans vreda.
The Tyske Herrar vore moot så stäreke,
Jak tro or thet kom them somplika til väreke.
Gudh gifve them glädi för vtan ända,
Som allan ofrid ville fran oss sända,
Til at fanga dygd och ära,
Som Sveriges ahnoge hafva kära !
Jak beder eder alla med gamman,
Som thetta hören, j sägen alle, Amen.
h) Trauen , exclamalio affhmativa. Sueth.
Min sann 1 , , r ,
v) Leut. plur. Leute, Vasalli, Fideles. LU.
Wächter, Gloss, in h. vue.
Appendix II.
Omstänbelig Berättelse huru the Svenske
af Tyskarne blefvo i Stockholm förrÅdhne oc brände, ähr i5Sg.
Relatio cooctanea , ex Codices Mscr. Bibliothecæ Acad. Upsal. N:o 2 desumsit Benzelit* et
Momim. png, 62 ; inseruit. Verbo tenus earn secutus est Ericus Old. Ed. Loccenii p. i44.
Allom them som tliessa scrift höra ællà se skal thet witherlikt vvara, som thet wilia vvi
ta, huru the Svensco i Stocliolme vvordho foiradhne oc brende, ey med h lagîi æher ræt,
vm helgha licama nat. fl)
Huru the forrædhilsin tilkomo, ther aff ær lankt at sæghia, thogh nakot for æpter-
kommandä sculd, soni ther aff vvilia nokot vvita. Thet skedhe swa, at the Thydzsco vm-
gingo med the forrædhilsin vvel i tolff aar tillorene , oc hafdho hæmehca sammanscrifvat af
them bedzsto i stadhenom vvaro LXX godlia men som brænnas sculdo , oc thæ bado Honung
Albricht, at han sculde sin vvilia ther til lata, oc Konungen wilde thet ey stædhia, at ther
af hafdhe vvordhit osærnia ibland ridderscapit.
Oc tha Konungen vvardh fangen, oc en för, tlia böriado thæ i Stokholme et sclskap,
oc thet kalladhis Hettobrödher , oc the vvaro i förstonne CLXX, oc ad)war the ging' 'in
nata tima tha hafdho thæ thærra plator b) wppa, oc æhvvar the -motto Svvenskom, d-- H
1
a) Die II Julii. Confer de cetero v. Dalin
T. II. p. 584.
l) Plata, liaxnesk, lorica lamans conlecta.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.