20Ü 
XXXII. STORA RIMCHRONIKAN. 
Ocli ingen tlien andre giöra oskäl. 
Han klagade tå sin stora nöd, 
At kan liade hvarken öl eller bröd, 
Kiöi-t och lläsk med annor kost, 
Thet tycktes lians Svena ej vara stor löst. 
Ty ville thë frâ lionom för then saka, 
Hade jag villet them til nâde taka. 
Jag ynkade öfver Kong Christiern fast, 
Och lät honom få hvad honom brast, 
Mange oxa lät jag til honom drifva, 
Mycket godt annat måtte jag honom gifva, 
Hvilket giorde jag alt för godo, 
Til mycket godt jag honom tå trodde. 
Jag råddes med mitt Herskap thå, 
Om jag skulle til K. Christiern i Skepet gå, 
The gofvo mig ther til antsvare, 
At iag ingelund skulle til honom fare, 
The räddes han skulle mig förråde, 
Och Rijket skulle komma i mere vâde. 
Någre myndige Man iag til honom sände, k) 
Som all ärende med honom skulle ände • 
Her Henning G add var en ibland, 
En väl 1 örnufftig Man var lian ; 
Strax hatt hade fängit them in om borde, 
Höll t han hvarken Åhre eller Orde ; 
Han toppade thå sin Segil opp, 
Åth Köpenhaffn then genesten lopp: 
Sammaledes hade mig och så gångit, 
Om han then reso hade mig lângit, 
Och än heller värre, som mig var sagdt, 
Mitt Lijff förråda var hans fulle acht, 
Och skulle ther med Rijket få: 
Ey gick tliet elfter hans vilie thå.^ 
Ån redde Kcng Christiern sig opa njtt, 
Til Landz med en Häär at komma hijt, 
Och drog här in i Yästergöthland, 
Om Vinteren ther elfter med mord och brand ; 
O t te Krumpe nionde Öfverste Höfvitzman vara, 
Och skulle til all ährende svara. 
När mig then ne Tidende hände, 
Budh och Rreff iag om Landet sände, 
Och had them alla emot Ficnoerne skyn de , 
Min acht var thå them öfvervinde. 
Sielff drog iag i samma stund 
Til Västergöthland åth Bögesund, 
Någre dagar iag ther låg, 
At iag mere Folck skulle til mig få. 
The Danske lågo thå i Karls t) Prästegård, 
Grant lät iag hålla vacht och vård. 
Som iag på then tijdh väl förnam, 
At Förrädelse var fast med ibland; 
Huru ther om gick och boo the vore, 
D Hi fuere: Hemmingus Gadd, Gustavus 
Erici Wase, Laur. & Georgius Sixtani Spane, 
Olavus Ryning & Birgerus Nicolai Grip. 
l) Lege: Kalf, Paroecia Westrogothiæ. 
m) Sned, list, fraus, technæ. 
n) Lacus prope Bögesund, liedie Ulrice 
hamn, oppidum Westrogothiæ. 
Görs ey behoff här oppenbare; 
Mig giordes tliå lijkväl mäclita snedh, in) 
Then Förrädelse yil bruka, kommer thet väl 
vedh. 
Jag gaff mig thå ingen lijsa , 
Asundan n) lät lag fullyäl ijsa, 
Oppå bägge sijdor om Siön lät iag i Ham- 
nerne byggie, 
På tliet vij skulle vara thes trygge 
För Baak-häär; och thess starkare moot 
them stå, 
Och them aff Siön tilbaka slå. 
Som the begynte skiuta som bäst, 
Och iag redit opå en blackoten Häst, 
Som vrenede och språng både til och frå, 
I Örlig kunde både bijta och sia ; 
Lyckan ey bättre med mig stod, 
Genom Benet bleff ia g skutin med ett Lod, 
Genom Hasten och thet Lodet tog, 
Så at tliet til döden honom drog. 
Ifrå Hästen kom iag thå med nöd, 
Och lades i Släda som halff-död, 
Jag drog tilbaka thet snareste iag kunde, 
Mitt Folck thet skingrades i samma stunde , 
Til them iag satte min störste lijt, 
Och lofvade stort när the kommo tijt, 
The rymde aff Marken och ville ey bijda, 
Vthan livar hem til sitt lät sig lijda. 
Sedan drog iag til Orebroo, 
Ey vart mig bättre, uthari mera oroo, 
Mitt Been begynte svullna och väreke, 
At iag döden väl kunde förmarcke : 
Lång väg at fara var mig ey lust, 
Ty iag tvingades sv are aff Köld och Eröst, 
Oppå Orabroo töfvade iag någre daga; 
Sedan ville iag til Stockholm draga: 
Emedan iag var på Örebroo Slott, 
Bleff mig värre och intet godt, 
Gudh som veet alla lönliga domina , 
Han veet väl huru tliet monde tilkomma, 
Jag fördes thå thädan med större qvijde, 
Och ville mig låta til Stockholm lijde, 
I then reso ledh iag större vånda, 
Med thy thå gaff iag op min Anda. o). 
KOKUN G CHRISTIERN. ’) 
Hoo Gudh försmår i alla stund, 
Ok hatar hans Kirkia aff liicrtans grund , 
Honom bör ey lycka eller rolikt lijff, 
Men evig Feyd ok dageligit kijfi. 
Tha Konung Hans min Fader gick döden oppa, 
Meente jak thenne III Rijke faa, 
Ok 
ol hi itinere a Streiignesia ad Stoösholmiam 
d. q Febr. 1020 in lacu Mælero animam exspi- 
ravit. Deinque in templo Riddaiholmensi se- 
^ *) Chronicon Illius ex Cod. Reg. N:o i. 
desumsit Hadorphius. Lectionum van etai.es ex Cod. 
Bui - . N:o 5. et Cod. Liucop. N:o 12 . addidimus.