XXXII. STORA MMCHRONIKAN.
2£»4
Mina Fougdar nöd iag dag frän dag,
At the skulle Almogen göra ingen olag,
Idoo thet giorde han näpster bleff,
Och aff sitt Fögderij iag honom dreeff.
Gudh lät sina Nåder skijna thä
Med Helige Biskop Niels i Linköping la,
Hans helige Been the lagdes i Skrin,
Thet säg iag med ögon min:
Bisper och Prelater voro ther när,
Myckit Harskap och Alinoga var och thär ;
Tidegärd höltz högtijdelig,
I then Högtijd Predikan dagelig;
Hvar Prelat hölt thå sin,
Somme pâ Svenska och somme pâ Latin.
Biskop Hans Brask hölt ther til Kost,
Och skänckte alla både Vin och Most,
Miöd och Ööl gaffz ther nogh,
Som hvar bäst lyste han ther aff togh.
Om aftonen optändis Lykther tha
Att hvar skulle se livarth han skulle gä ;
The Lykther stode alle i en ring
I Hvalfholen och Domkyrkan omkring ,
Ther brunne the then langa natt
Ty stoor long ljus vore i them satt,
Ther voro och the som pâ skulle achta,
Och Lius och Eld skulle grannelig vachta.
I Domkyrkian mange Lampor och Lins op-
tändcs ,
Och brur.no til thess all Tidegärd ändes;
Then Högtijd stod i dagar tree,
Stoor ähro och Heder monde ther skee:
Ettu sende Femhundrade och tiugu åhr,
Söndagen elfter Kyndermässa thet var. a)
Thenne tijd vijgdes Erchiebiskop Göstaff b)
i Rom,
Och sedan hijt til Upsala kom ;
Mädan han i Rom monde vara,
Lät iag mitt trogne budh tijt fara,
Sammanbindas i vänskap var min begäre,
Ty betedde iag honom stora ähre:
Månge löduge Marek Sölff iag honom skänckte,
Min Vän thes bättre vara iag tlia täuckte.
Thet vart ey såsom iag förfan,
Här vore fast onde Mäklare ibland,
The förde mellan oss både dag och dygn,
Ehvad the sagde var aldramäst Lygn :
När han kom hem i thenna Skär ,
Giorde iag mig redo och ville mota honom ther;
j a o ville han skulle först til Stockholm komma,
Rijket til heder och mycken fromma,
Jag hade väl moot honom redt,
Om han hade velat sig tijt tedt,
Jag skulle hafva lagt mig ther om vinn,
Med stoor heder tagit honom inn.
Onda Menniskior monde honom råda,
Om han ville fly sin skada och våda.
Tå skulle han ey til Stockholm fara,
Om han ville sitt Lijff förvahra;
Ty iag skulle för honom hafva satt forsat,
Och som minst värda, halve honom förrådt:
Tlict kom aldrig vthi min acht
Honom förråda, som tå var sagt.
När han mitt budh monde fâ,
Ther om alzinte skötte han thå,
Y than drog strax in âth Stækes Slott,
I mitt hierta giorde thet ey-gott;
Ey talade han vid mig ett ord,
Ty växte ther aff stort Krijg och Mbrd.
Ån böd iag ödmiukt til på nytt
Med Budh och Breff offta och tijdt,
Jag bad honom kärlig til mig fara,
Jag vil han skulle min Fader vara,
Och i mitt Barns-ööl göra sig glad,
Gudh veet huru kärlig iag lionom bad:
Jag honom för min Fader älska ville,
Alen Skalekar monde thet förspille, b)
The sade iag giorde thet med onda list,
At iag tå ville honom förråda vist;
Hvilket iag aldrig achtade at göre,
Ån thå the tolket millan oss före.
Så bleff thet sedan jo mera värre,
Med honom togo hålla Here Ilerre,
Och höllo månge lönlige Herredaga,
Huru bäst the skulle Kong Christiern intaga:
Oppå min skada och min förde rff,
Thet var sedan theras idkeliga värff,
Aled Budh och Breff som han monde få,
Huru the ville manliga med honom stå;
Om han ville theras Herre vara,
Lijff ville the för honom ey spara.
Kong Christiern lät samka myckit Folck,
Och lät them stijga i Skepp och Hoick,
Han böd them hijt til Sverige draga,
Om the ville them med godo intaga
Skulle the blifva i Fred och Roo,
På Landzbygd och Städer, hvar the monde boo
Så at the skulle Brandskatt vtligifva,
Om the vid Huus och Hemman ville blifva:
Men the som ey ville vara i minne,
Them skulle the både bränna ok skinne.
The lagde åstad och kommo jämbrått,
För thetta Land til Stockholms d) Slott;
Bättre Lycka ther ey hände,
Slottet the i Rötter hrände,
Alycken Vedh ther uthan före låg,
Ty monde the sa illa gå.
The tände Elden ther utlii,
Sedan stod han opp i skyy,
Ocli brann så Slottet i thet sinne,
Och
a) Die 5 Febr. 1620 . Cfr. Vastovii Vitis A-
ilon. Ed. Benzelii p. i58. .
I) Gustavus Trolle, filius Enci Trolle, de
o supra.
0 Codex io. 12 . ita habet:
Til mig komma var ta lians ville
Afen onde radgifvare mande thet förspihe.
d) Lege: Stekeholm, in Smolandia. Ctr. tel -
sii Hist. Gust. I. p. 28 . j Dalin T. II. p. 885.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.