CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS. 
203 
Och Höfvitzman öfver Sveriges Land 
Hälser Eder alle Fattige och Rijke, 
Fralsismän, Clerker och flere slijke, 
Fougder, Hoffinän och Embetzmän, 
Bönder, Bokaida och Köpstadzmän. 
Eliter jag kranker och sinker inonde vara, 
Som Eder alla är vitterligit oppcnbara ; 
Hafver iag fånget sa för råde, 
At Rijket skal stånda uthan våde. 
Ther elfter liafver iag myckin trä, 
1 henne store tunge skilias ifrå, 
Gärna åstundar iag hvijla och roo, 
Ingen Menniskia skal thet troo ; 
Om thet Eders vilje end rächt elig vore 
Min Son thetta Rijket monde stånda före, 
\ i lie j honom alla jaka, 
I min stad til Sverikis Höfvitzman taka; 
Ther om bode iag eder gärna! 
Rijket skulle hart beskärma och varna; 
Han vågar bade för Leckt och Lärd 
Y than tvifvel sitt LijfF och välfärd. 
Om j thetta gören som iag begärer, 
Skal iag Eder betee all dygd och ähre , 
Och vara Eder bäste och gode bestand ; 
Eder befallandes Gud och then Helige And!” 
Jon Jonsson lönte strax alla the Sväna 
Pa Stockholms Slott, som mig monde tiäna ; 
Borgmästare och Rådh lät han opkalla, 
Thetta Breff lät han Jäsa för them alla, 
Och Brelvet r.ögdes them alla väl, 
Och sagde thet vara herådt med skäl. 
Jon Jonson soldade alla mina Syena, 
På min Sons vägna trofasteliga tiena; 
Slotzlofven med vittne tog han til sin, 
På Her Steen Stures vägna, käre Sonen min. 
På samma tijd som iag doo, 
Var min Son på Orebroo, 
Tijdende fick han jemväl brått, 
Thet jag var död, gladdes han ey åth. 
Han redde sig til och ville ey bijda, 
Til Väster års lät han sig lijda; 
Högtijdelig lät han mig begå 
Med alla the Klerker han kunde få. 
Thå iag leffde, keeste iag mig Lägerstader, 
Ther som låg begrafven min Käreste Fader 
Her Nils Sture, iag ther jämpte kom, 
Ther at liggia til then ytterste dom. k) 
Tridie dag elfter iag min Anda opgalf, 
Lagdes min döda Kropp i Graff : 
Tusende Femhundrade och Tolff åhr, 
Tijonde dag elfter Juul l) thet var. 
STEN STURE, JUNIOR. 
oo thet rättelig grunda kan, 
Lyckan folier ey hvariom Man, 
i) De sepulehreto Sturiauo in Choro Tem- 
pli Calhedralis Arosiensis vid. Schröder , Iduna. 
T. VI. p. nö. 
I) Die 4 Jan. i5i2. In memoriam Parentis 
En tijd smickrar hon med blide ansicht, 
Håid skäpnat är hon ath ändelycht; 
I förstone kommer hon som Sommer med Löst 
Ther elfter som Vinter med Köld och Fröst: 
Mårigalund kommer hon med sitt smiker, 
Mången hon på thet sidsta sviker: 
Så giorde hon mig i mina daga, 
Mig hielper nu föga ther om at klaga, 
Först monde hon fast med mig stå, 
Sedan började hon fast emot mig gå. 
Tå iag eliter min Fader til välde kom, 
Bergzmän lagde sig mäst ther om, 
Vesteråhrs Slott flydde the mig thå, 
Stockholms Slott giorde the också. 
Somme Herrer tyckte mig ther til ey doga, 
En annan Höfvitzman the sig toge, 
Her Erik Trolle monde thet vara, 
Then the ville för Rijket skulle svara; 
Bärgzmän och Almoga honom ey hafya ville, 
Vthan mig aîlenest monde the hylle. 
I Arboga höltz en Herredag , 
Så kom thet i thetta lag, 
At the alle öfver ens drogo. 
Mig öfver Rikit til Höfvidzman togo; 
The räddes för Almogens vrede och hoot, 
The ville thå ey göra them emoot. 
Sidan jak thetta Rijket fick, 
I thet första alt elfter min vilja gick, 
All Sverigis Almoge unte mig väl, 
Hvarken ung eller gammal giorde iag oskäl, 
The liöllo mig i vyrdning och heder: 
Vid Lag hölt iag them och goda Seder. 
Klerkeriet ville jag gärna styrkia, 
Beskärma och varia både Closter och Kyrkia • 
Thet var altijd i min acht, 
Breff och ord hålla vid macht. 
Altijd var thet i mitt sätt 
Gärna skipa hvariom Lag och Rätt, 
Så väl fattiga som then rijka, 
Jag giorde them ther med både lijka, 
Flvarske på the gamble eller unge 
Lagde jag någon storan tunge 
Med gästning, skatt heller någher åggelle, 
Sedhan jag var kommen til velie. 
Jag skonade them thet bästa jag kunde 
Noghen förderffva ville iag ingalunde; 
Then brotzliga giorde jag med nåde, 
Så han kom rättelig aff sin våde. 
På mina Sväna hölt iag skaligen aga, 
At ingen skulle them för skalkheet klaga; 
Hoo som bröt, om iag thet sporde, 
Elfter Sverigis Lag iag thå giorde, 
Elfter hans Saak lät iag honom rätta, 
Med tolket stältes all kijff ok trätta. 
Mina 
anno i5i6 Templo Cathedrali Arosiensi legavit 
Steno Sture una cum conjuge Christina Gyllen^ 
stierna, Tabulam Altaris egregiam, quæ adhus 
ibidem conspicitur.