XXXII. STORA RIMCHRONIK AN. 
196 
CONTINUATIO V. AB ANNO l49Ô AD ÆVUM R. GUSTAVI I. ) 
STEtf STURE. 
er Ifvar a) hogsede fast opå, 
Huru han skulle Konung Hans infå, 
Och mig ifrån Sveriges Rijke skill a, 
Tlier til hade han och andra stoor villia. 
GUdh förlåte them theras brott! 
Aldrig giorde jag them annat än gott. b) 
Nu stämplade the så mångalund, 
Huru the skulle mig fördärfva i grund, 
Och thenne fattige Sveriges Almoge, 
Hvilke the vore alzintet gode: 
Hvart thet monde tå omsider hvälfva, 
Mäste skadan kom opå them sielfva. 
Her Ifvar giorde illa thå, 
Kong Hanss lät han Calmara få; 
Thet kom hans Folck thet skulle anamma. 
Och thet med macht väl bemanna; 
The fingo både Slott och Stad: 
När jag thet sporde, var jag ey glad, 
Jaa böd uthbod aff alla Städer 
o 
Myckit Folck c) hade jag och mäder, 
Them lät jag til Calmara draga; 
Omsider monde the Staden intaga, 
Och slogo ihäl hvem the funne, 
Som ey til Slottet undlöpa kunne. 
Danske båtade litet thå, 
Ty mången död på Gatun låg. 
Aff Slottet slogo the ff ere sinne, 
Och meente Staden åter vinne: 
Thet kunde thå ey elfter theras vilie gå, 
Ty döde Man ok sâre monde the altid få: 
Junkar Släntz d) han monde tå lifvet late, 
Och störte ned död på Calmare gate, 
Förre hade han vunnit mången strid, 
Men nu var kommen hans ytterste tijd. 
Mannelig stodo the Svenske Män, 
Och drefvo the Danske til Slottet igän ; 
Aff Slottet the Danske med Bössor skuto, 
Mång taak aff* huus the sönder bruto ; 
På Kyrkior och Staden giorde the skade 
Med the Skott the på Slottet hade; 
Thesslijkest stundom ey bättre gick , 
At Folcket aff Skotten jo skada fick. 
Sedan logo Svenske noga vara oppå, 
At the skulle ey aff Slottet uthslå; 
I tolken nödh the ingen Spijssning finge, 
Ty nöddes the för sig dagtinge; 
Och Calmara Slott ther med opgofvo, 
Och ginga tå aff med behåldna håfvor. 
Her Ifvar monde än thå på Borkholm vara, 
Ty lät iag mitt Folck dijt fara; 
Jag lät honom tå bestalla, 
*) Sequens Supplementtim habemus ex Codice 
Buræano N:o 5 . eum additanlentis, nunc primum 
edil is „ ex Codice Lincopensi N:o 12. 
a) Ivarus Axelii Tott. 
ij Codex 12 addit: 
At han skulle ey affkomma med alla: 
Ther om skötte han ey stort, 
Om en natt kom han uth genom en Lönaport 
Til Siös, i mörckret lade lian 
Then genaste ledli åth Gottland. 
Sedan han til Siös monde komma, 
The på Slottet voro sig ey forsomma» 
På Muren en Eeld opgiorde the , 
At Her Ifvar skulle i Siön väl see,, 
Hvar han skulle Gottland taka 
Och gode liampn för Gottland raka: 
Så kom han til Vissby uthan skade, 
Hvilket han och tå i förläning hade. 
Fru Magdalen e) bleff qvar på Borckholtn åter 
I ångest, sorg och mycken gråter, 
Och sagde : hvad henne ginge illa eller väl 1 
thet sinne y 
Tå skulle Her Ifvar henne på Borckholm finne ; 
Han hade val achtat henne undsatt, 
Hade jag ey kommit sjelff förbrått. 
Kong Hans kom ther med Skepp til landa, 
Och meente at alla skulle falla honom tilhanda, 
Han achtade Borckholms Slott ananune, 
Och thet med sitt eget Folck bemanne: 
Thet monde jag tå honom förmena, 
Och vordo ther annorledes Öfyerena. 
Kong Hans aff sin Skipp på Landet gick, 
Med alla y ordning jag honom undfick , 
Mitt Folck stod thå alt omkring, 
Och vij talades vidh uthi then ring ; 
När vij hade lyehtat vårt tale, 
Poor Kong tlanss til Skepz uthan dvale: 
Som jag sielfi’ ville thet sedan gick 
Med allo, jag Borckliolmen med dagtingan fick. 
Ån giorde Her Ifvar illa thå, 
Han lät Kong Hans alt Gottland få, 
Han antvardade honom thet i sinne hand, 
Så kom han thet frå Sverigis Land. 
Sedan han hade giordt thenna Förrädelse stoor, 
Strax elfter han i Danmarck foor, 
Och bleff ther i Sorg och vedermöda, 
Til thes han utbaff Verldinne dödde. 
Fru Magdalen hans Hustro här qvar monde 
vara 
Hon monde tå til Söderköping fara; 
Ther bleff hon siuk och sin Anda opgaff, 
I Gråbrödra Clöster lagdes hon i graff. 
Ett Becess i Calmara monde stå, 
' Ty krigde Kong Hanss ther offta på, 
Sveriges Herrar the Eldste ther mäst monde vare 
Och togo sig ey bättre före, 
Ån huldskap och Manskap the Konungen lofva, 
Och 
Them vill iag ey nempna här 
Ty thet är meg tha liita när. 
c ) Codex 12 : Hoff-Folk. 
d) Præfectus cohortis Saxonicæ. 
e) R. Caroli Canuti filia, Ivari Axelii uxor.