CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS. 
IS/ 
Han meente Konungen skulle ünsältia hans meen, 
Ok grijpa ok fanga Her Steen. 
Her Steen ok Svenske Skara 
Bare för Konungen ingen fara, 
Konungen hade stora krafft, 
Her Steen han hade större macht: 
Her Steen hafver med sik manga Riddara röste , 
Alla Svenske vare tröste: 
Thet sik sva skedde i ty 
Konung Haniss han fick Wissby; 
Thet giorde Her Jvar för thessa saak, 
At Konungen skulle sia oppa Her Steens baak, 
Her Steen var sva väl til moda, 
Ty alle Svenske the fasta stoda. 
Tha thet var sva tilgangit 
Konung Hans hade Gottland fangit, 
Strax han til Her Steen skreff, 
Ok honum sände mang sin Breff, 
The motte badä tilhopa komma, 
Try Rijke til storan from/na : 
Å hvar Konungen var, 
Her Steen, skreff honum svar, 
Ville han honum Gisslan sända, 
Tha ville han all ting til goda vända; 
Ville han sik lata lijda, 
Tha ville han uppa Kureholm g) bijda. 
Konung Hanis han vände sig stampn 
Rätt ath Örehampn, 
Han fälte Segel ok Ankar nider, 
Svenske the gafvos inte vider, 
Han fälte Anckar a Ölandz strand, 
Ok sände strax starka gissla i Land. 
Konungen hade XL Segel 
Her Steens Häär stod blanck som en Spegel; 
Ok var reda pa alla sijda 
Konungen manliga at bijda : 
Liikväl var Borkholrn tha belagt 
Med myckit Folck ok stora maaht: 
Thet mage the Svenske at känne, 
Theras Skärm begyner tha at bränne, 
Theras Harnisk the oppa lade, 
Alla uthan storan skade. 
Föga var tha thera meen; 
The bygde strax Skärmen igen. 
Her Steen foor tha til Konungsens Hoick 
Faa med sik hafver han aff sitt Folck, 
Han kom skrudd er med en ärlig liampn; h) 
Konungen togh Her Steen i fampn, 
Hvar androm troo ok ära sade, 
The gingo til bordz ok giorde sik glade: 
All ting vare väl til mate, 
The skildes ath med goda sate. 
Thet gick tha sva i hande * 
Her Jvar skulde antvarda Öland 
Med Spijs ok alla Värja , 
Ingen skulle alf annan härja. 
Her Jvar sade ther til jaa, 
g) Karhobn, portus Ôlandiæ. 
ïi) Klädd i anständiga kläder, decenti vestitu 
Han ville Her Steen Öland faa; 
Thet kunde tha ather falla, 
Han ey sin ord ville fram halla: 
Han seglar bort fran Ölandz strand 
In moot Köpmanna hampn. 
Tha Konungen thetta förnam 
Han sände honum ater til Öland, 
Thet han skulde än tha 
Fler Steen Slottit fäa: 
The talas vidh en dag ok tva, 
En ävig frid skal them millan sta; 
Sva skildes the ärlige Herrar ath 
Med Kärleek ok godan lath : 
Årliga llerra skal man prijsa, 
Ok om them qväda fagra Vijsa. 
Her Steen anammar Slottit ok Oland 
I Rätten ständer Gottland. 
Nu maaskin vil lycktes thenne Vijsa, 
Litet ma Her Jvar henne prijsa: 
Thet kan än sva falla, 
Her Jvar pläger Slotzlofven halla: 
Huru thet ar plägsider , 
Tha Herrar ok Förste talas vider, 
Thet faar man tha val höra, 
När svadana ärende plägas at röra. 
Nu GUdli vardi thes Loff 
Med Frygd åtskildes thetta Flerre-Hoff! 
Tha man skrifver LXXX ok VII, 
Tha skedde thet som är skrifvet nu. 
Nu i ärliga Svenske Män, 
Ok sva i verduge Herre Fler Steen; 
Allom Svenskom uthan nesa 
Hafvcn i giordt ena goda resa. 
Thenne ärlige Anckian som är Sverikes Rijke, 
Siällan finnes hennes liike , 
Hon är sVa fager i sitt änne, 
Sva manga bedis til henne; 
Seen grant ath hvart Hiulit vänder, 
I hafvin henne nu i idra händer, 
Frij ok qvitt med ära, 
I motte väl alla Krona bära. 
Läsin öfver Svenske Böker, 
Mang underlig ärende ider under ögonen möter, 
Rycken opp ondt med röther, 
Aller ider skeer siällan böther. 
Ett skulin j ännu göre , 
At j see eder viseliga före, 
Hafven alla endräkt ok en vilia, 
Tha kan eder ingen athskilia; 
Idra Fiende skulo a vy ropa, 
Om j hallen alla tilhopa. 
Gaan nu samman i GFdz Namn! 
Ok hvar tager annan i fampn; 
Sva magen J här hafva roo, 
Och ther näst evinneliga i Himmerijke boo. 
Amen. 
a Skrud, amictus et Ham , indumentum. Ihre 
in v. Ham.