1 84
XXXII
STORA RIMCHRONIKAN,
Hvar loth annan iifva ined skäl.
Hören nu til alla ärliga Män;
Hvat soin skeer tha man skrifver LXXX ök V.
Här var sva ärligen en skara
Som skulde til Rijga fara,
Vnsättia Erkebiskopin ok Rijga bada,
Aff thera nödh ok vada:
The foro om S. Simonis & Judæ dagh, q)
Ok Rijga kom i goda Lagh;
The fäste med Sverike ett stadugt band,
Ok ginge Sverike Radh till hand:
The t monde tha sva falla,
The thera Höfvitzman Her Nils Erikson r) kalla ;
Then tijd kom thet i godan frijd,
Sva sadis altijd för mik.
Aren tha man skrifver LXXX ok Yl,
Om Vinterin tha som Isen läx,
Väsgötha the foro med Flättia,
Ok ville sik mote Her Steen sättia :
Om Vinterin Isen frös sva fast,
Komma Väsgötha i den last;
Her Steen han rijiler snart astad ,
Monga med sik hau rijda bad,
Han hade LX hasta
Dägelige Män ä ju thet bästa;
The gingo honum tillianda,
Tha han kom i Vastergöthlanda, '
The som vulte diet ta gny,
VIII miste hufvodet i thy :
The vare alf Vässboo,
Ok ville ey lifva med roo;
The andra sik alla omvände,
Ok kom alt til en god ände.
Ther näst kom ett underligit ryckte,
Sva at Svenske begynne fryckte;
Konung Haniss ville til Sveriice uraga.
Ok Rijkit med macht at liafra:
Her Ivar hade sik sva underliga ath,
Bade med ordom ok sva med dath,
Han ville ey komma til daga,
Thet motte them sva illa behaga;
Han sade tiret var hans egin Slott,
Ok hult Rijkensens Radh lör Spee ok Spott;
Slottin staa a Sycrikes Land:
Thet hult han them ey til SVerikes hand:
Han sade, the standa hans arfva til händer,
Ok opta spee ok spott til Svänskom sänder:
Om Gottland giorde han ok sva,
Ther fore kunde ekke Axelen fast staa,
XX.M Mark försant
Bödh honum Konungen för sin Pant;
Han ville thet intet sköta,
Ty motte honum ondt at möta :
Han trugar Svenske ok Danmarkz macht,
Ok galF aff Svenskom inga acht ;
Han trugar ok Danmark med Sverikes Rijke ;
Ok menar ingen vara sin lijke.’
Homodh plägar gärna falla,
Ok siällan fast at halla.
Han sänder Skipp i Siön sma ok stoor,
Kringom Gottland ther han boor,
Han later bada röfva ok skinna,
Litet faar han ther i vinna:
Thet växte alt meer ok värre,
Ok sade sik ey fryckte Verdz Herre.
Svenske ä hvar the vare,
Stora Sorg i hiertat bare:
Han hade Slott ok Län sva mang,
Svenske Män the lijdo tvang,
The kunde thet alle röna,
Han vilde them illa löna;
Han tröster a Giptamal sva starck,
Ok en deel a Danmarck.
Svenske hade gärna hafft en ända ;
Ok ville veta hvart the vare vända,
The honum B reff ok Boclli med Kärlok sände,
Ok bado honom i Sverike lände;
The vilja lians vilje gärna göra,
Ok hans radii altijd höra;
The pröfva med honum alla kast,
Ok sände honum Leyde sva fast :
Leyd motte the honum sända,
Ok väl all ting til goda vända, x
Ok bade honum om Mariemässa x) komma til
Tälja,
Ok ville med honum godh radii välja:
Aff Sverike h afyer han storan fromma,
Lijkayäl ville han ey til dag komina. _
Han fan tha ett annat sinne,
Och skreff the skulde honom pa Stäkeborg
finne ;
tian sade ney thet kan ecke vara,
Thet jak vil til Telje nu at fara,
Jak liafver achtat med then fart
Vara i Stäkeborg full snart;
Thet ma jak än väl lijcla,
Ther vil jak ider bijda,
Ider ährende ther väl aclita,
Sva frampt i vilin tala sachia;
Vij v ardom ther sachta sate,
Om i talin mik til maate.
Rijkensens Förståndare var altijd reeua,
Togh for sik inga leda,
Then Ehrlige Herre Her Steen
Han tijt reed ok var ey seen:
Her Niels Sture ok Biskop Kordt, t)
(Huru thet gick hafver jak spordt)
Ok flere Rijkensens Radh ther til ;
Ok bruka alla thera snill,
The vare vijse til sinne:
The kunde thog inte vinne.
Med godthopp foro the til Stäkeborg,
q) Die 28 Octobris. . s ) Dib 8 Septeiilbris.
r) Dalin T. II: 8o5 corrigit in Eric Nilsson t) Conradus Rogge, Episcopüs Strengne-
©xepstierna, de gno v. Stiernman, p. 173. 191. ssnsis.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.