XXXII. 
STORA 
RIMCKRÔNIKAN. 
I So 
Och hem til Sverigis Rijke drog. 
Erik Karlson bleff effter fulle åhren try, 
Pâ Rydzland holt fuît Ôrïig och Krij, 
Mycken skada han i Ryssland giorde, 
Hans Mandom jag offta til Sverige sporde. 
4. K- CHRISTIANS DÖD- OSITUS M. CHRISTIERXI' 
Arom epter Gudz Byrd 81 ther til, 
Nu hören livat jak sigia vil: 
Tha ville Gudh thet sva vända, 
Thet Konung Christiern fick ok en ända, 
Han kom ok aff Verldzens vanda, 
I Köpenhampn gaff han opp sin anda. 
Om hans Drottning Dorothea kan jak ey skrif- 
va godt, 
Vthan ondt, smälig ock spott; 
Thet var the värsta Qvinna, 
Som man kan finna, 
Hon myckit ondt tilhopa förde, 
Aldrig iag annat hörde : 
Jag ey veet hvarföre jag kan henne halla, 
Jesabcl monde alla henne kalla: 
Med rätta bör henne ey länger lifva, 
Hon ville sin Son Junkar Plains förgifva 
Med ett Hönss, som stektes fullväl, 
Holkit hon gör uthan skäl. 
Gudh gaff honom thet til snille, 
Thet han tha icke foor iile; 
Thet är ecke nu minne, 
Far hon ecke annat sinne, 
Ok far hon sielff rada, 
Hon achtar komma Svcrike i vada. 
Aren äpter K. Çhristiern hade giordt sin ände, 
Norges Man til Svcrike Breff ok Budli sände, 
Ok ther til lata the mang Breff skrifva, 
At the ville vid Sverike blifva: 
Rijkensens Radh i Sverike var ey seen, 
Sände them, goda Män ok Breff igen; 
Tha skreffz Breff öfver Rijken try, 
At the skulde mötas i Ilalmstada by, 
Ok ingaledz nogot q välj a, 
The skulde endrächteliga en Konung välja; 
Jak kan ekke sant saya för tik, 
Om thesse sampning skedde uthan svik, 
Hycktet flög med stort under, 
At thet var dichtat med nya funder: 
Hade Svenske sagdt ther ney, 
The skulde Konungen välja hyat the vilde el 
ler ey: 
Var thetta giordt med list, 
Thet säger jak förvist; 
Meer än monde thet tok sva falla, 
Thet mötit ville ekke halla, 
Alla Svenske Herra räddis vider, 
Ok ville fara til Halmstada nider, 
Han var ok ekke seen, 
a) Mä ske, Forte. 
Rijkensens Edla Förståndare Her Steen, 
Han reed med staat ok ära 
Ok ma väl Riddare nampn Lära. 
Thet hände sik i ty, 
Han kom för Vastena By, 
Hnnnm kom aff Himelin nider 
Een Plaga, Her Steen gaffz ther vider, 
Han fick Ögna värek sva starck , 
Gudh honum ey ville hafva til Darnnarck, 
Then värek vardt sva fast, 
Han med honum pröfver all kast, 
Förty ingen kunne thenne läka, 
Begynnade Rijkensens Radh tveka. 
Hvar sik for androm monde klaga, 
The ey viste hvat the skulle til rada taga. 
Her Steen them sitt Insigle böd, 
Bad them fara ok klaga hans nöd : 
The thet ey ville göra, 
Ther med gick thetta som i faan höra; 
Insen Svensk Herre kunne komina 
Maasken a) Sverike til storan fromma. 
Edle Män aff Danmarckz Rijke, 
Ok sva aff Norge thessbjke, 
The vardo sva til rade, 
Mondo Jonekar Haniss til Konung tage: 
Thet skecr Arom tha man skrifver LXXN ok try, 
In i Halmstada By, 
Om XX dag Jula b) stod thetta staat, 
Ther gaffz Junkar Hanis full väl ath, 
Han fick förty thenne mon, 
At han var Konung Christierns Son. 
Tha brast thet som före var fast, 
Millan Svenske ok Norges Mäns last; 
The Danske hade sitt söta taal, 
Ok giorde Norges Män qval, 
The sade sik veta Svenska vilja, 
Sva monde the them athskilja 
Litet ther epter the honum krönte, 
Ok ther med Konungz nampn rönte. 
5. IVAR AXELSONS URRESNING MOT STEN STURE. 
IVARI AXELII TURBÆ. 
Här viljom vij vända vart taal igen , 
Ok tala om Rijkensens Förståndare Her Steen, 
Ok viljom nu uth höra, 
Ok sva för ider framföra, 
Huru thet är gangit i hand 
Fiärmer in i Finland. 
Tha Her Erik Axelson han bleff död, 
Komme Svenske Män i nöd, 
Then som lifver han far väl liÖra, 
Huru Axelen achtar i Sverike Vagn at föra; 
Axelen var stark ok hult väl fast, 
Thet är frycktende at han komber i last: 
.Tak hafver thet opta hördt at spaa, 
Thet Axelen skal snart synder gaa, 
Ok maasken thet kan ey vara under, 
b) Die i5 January, j483. 
Thet