CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS 
Ett Hakebosselocl i Konung Chnstiorn näsa * 
Fyra hans framtänder lossnade afF thet Lod, 
Aff näsa och mund ran ympnelig blod. 
lier 1 rotte Karlson var heet och myckit trött, 
Sigh litet h vi j la tyckte honom vaar gott, 
Ilan sattes pä Alarken och sin Hielm opslog, 
Han fick ta löön, som jag vil troo, 
Fhet han hade draget Konung Christiern in, 
Ey hände honom bättre i thet sinn: 
Emellan sin ögon fick han ett Lod, 
Så at han aldrig mera opstod. 
Her Staffan Bengtson bleff och slagen til döde , 
Som thetta Rijke giorde samma möde, 
Andra Here foro och sorgeliga färde: 
Thet the sâ foro, vore the väl värde, 
Ty the ville icke med riikeno hålla 
Ythan tolken dråpelighen skada vålla. 
Månge Tyske och Danske störte tå döde, 
Menniskio hierta måtte the r vid blöde. 
Tlier. var en sådan ynkelig ry, e) 
At längan väg hördes gnall och gny 
Fucht och damb i vädret stod, 
Marken stod all full aff Blod: 
Danebroka slogz af marken neder , 
Svenske Män togo henne veder 
Andre Baneer the och nederlade, 
Som Danske med sig i Strijden hade: 
Ther störte Man öfver Man, 
Jag ey rättare säya kan, 
The Svänske på the Dauer hårdeliga ginge, 
Foga skada the Svenske finge: 
Thet giorde Gudh med sina nåde, 
Som them halp aff then stora våde, 
Svenske Män sig mandelig varde, 
Spiut, Sverd och Pijl the ey sparde. 
En fattig Bonde Biörn Starcker he.et han 
Med mig stod han alt som en Man, 
Han lopp så fast som jag med Flästen rände 
Och slog full fast på både händer, 
Han var glupande som en Gam , 
Väl fick jag rum hvar jag drog fram. 
Stoor hugg vij på the Däner vthgofvo, 
Som före monde thet ey lofva. 
Dagen ledh åth Qvällen fast, 
Tidende kom at Sänkebron brast, 
Sjuhundra Män the siunke ther nid, 
K. Christiern gaffz thå illa ther vid: 
The ville sig lata åth Skeppen lijda, 
Ty the förmåtte ey länger strijda, 
Vij fölgde them med hugg och slag 
Til Stranden, emädan vij hade dag. 
Sâ monde jag honom tilkaka slå, 
Til Danmarck skyndade han sig tå, 
Han motte väl säya han hade här varit, 
Mongom var till sorg han hade hijt farit. 
Sedan drog jag in i Stockholms Stad, 
Vnger och gammal var tå glad, 
The Svenske Män som slagne voro 
e) Sorg, dolor, unde ruelse, poenitentia. 
*7 9 
Lät jag optaga och Iägge på bara, 
Och them med alla Högtijd' begåå, 
Sled alla the Clerker jag kunde få, 
At Gudh ville miskunda theras Siäl, 
Sedan lät jag them begrafva väl 
I Kyrkegård, som Christne Man, 
Fhy the dödde lör Rijke, thet säger jag än. 
Thet andra Folck i samma daga 
Lät jag mäst aff markena taga, 
Och jordade med ehvad jag kunde, 
At the ey skulle 1 igge för Rampn f) o c hunde. 
I Söderköping sättes sedan en Plerredag, 
Tå kom thet i sådant las, 
At Erik Karlson ok hans Partij kom til daga, 
Som K. Christiern monde här indraga, 
Han föll til fögo som han väl måtte, 
Jag och han vij vordo tå säte. 
Jag sände honom til Rydzeland 
Och giorde ther honom til HÖfvitzman 
Öfver ett stojt taal Folck som jag tijt giorde, 
Ty the Rydzer giorde hijt skada som jag sporde, 
Her Niels Sture sände jag och mäder 
At folcket skulle vara thess drjsteliga bäder, 
Mångt godt Skep jag beladde 
Med Fetalie och Spijs som the med sig hade. 
Tå the til Ryssland kompne voro, 
The Rydzer räddes ganske svåre, 
En myndog hoop tå moot them ginge, 
Och begynte för Rydzeland dagtinge: 
The lofvade fast och syoro vid 
At the med Sverige ville hålla evig frid, 
Väl i 5 eller 4oo åhr, 
At på ingen sijde skulle skee ett finger sår: 
Och jättade opresa Galga i hvarien By, 
Hoo then frid vil bryta skulle hängias tlier j. 
Her Niels Sture svarade ther til så: 
Hvad hafve vij här göra tå, 
Madan the ville falla til fögo, 
Tå måge vij oss ther med låta nöge, 
Och fara åter hem tilbaka, 
Ther vil jak til särdeles jaka. 
Erik Karlson svarade tå ther til: 
Ingalunda jag thet samtyckia vil : 
Thet vore oss en fullstoor nesa, 
Så platt öfvergifva tolken resa, 
At vij skulle här ingen mandem göra, 
Vij blefre straffade aff alle thet höra, 
Sverige kostade mycket thenna färd, 
Thenne Reso omlagde sig Lekt och Lärd, 
Ville i så, tå må i hemfara, 
Qvar vil jag med Folcket vara, 
Rydzerna hålla ey hvat the sigia, 
Sin ord må the så garna tigia, 
Fare vij hädan, jag thet säya tör, 
The göra skada sedan som för. 
Jag bliffuer här sa længe jag kan 
Jag skall mig bruka alt som en man. 
Her Niels Sture några med sig tog, 
Och 
/) Korpar, corvi.