t 
r H 
174 XXXII. STORA 
Innan thess opresa Västgötha en storan skara, 
Sva monde the til Elfvisborg fara; 
The stormade ther til med diger macht, 
Ok lade an med fulla krafft, 
Ok Gudh galf them thet til sinne, 
Thet the monde Elfvisborg vinne: 
Thy ma jak thetta röra, 
Förty Konung Christiern Yille thet ekke höra. 
Tha Konung Christiern fick thet ryckte, 
Tha begynner han nogot fryckte, 
Fick han Tijdende ther näst 
Huru Her Steen drager som han gitter mast. 
Kon. Christiern säger: Her Steen villiom vi; 
här med ära, 
Ok honum som ett Barn lära, 
Förty han är ey myckit vijs, 
Vi; magom honum väl sia med rijs; 
Han magh väl thetta lijda, 
Ty han diärfves moot en Konung strijda, 
Honum varder än större skam, 
Ty han tors doch aldrig fram, 
Hans strijd falter vthi skarn, 
Ty han är ey batter än ett Spena-barn; 
Jak tiger thet ey länger, 
Ty han hafver varit min dränger, 
Han slunkar millan Skog ok Dijke. 
Ty han fan ey än sin lijke, 
Han lärer väl mindre springa, 
Tha vi; honum med Rijs viljom tvinga. 
Värduge Herre vil tu litet bijda, 
Her Steen later sik fast nämer lijda, 
Han monde än nämere til tig springa 
Han acktar thijn Häär hardelika tvinga. 
Tha Herrar ok Förstår tala med skäl, 
Tha star them thera ord ganska val: 
Tala the ok illa, 
Tha kunna the snart sämja spilla: 
Pa höfvisk taal och höfvisk lath, 
Kan man ackta Herre dath. 
Nu Konung Christiern talar sva hard ord, 
Ty växte ther aff ett stort mord, e) 
Hvar Borgare Sorg i sitt hierta bar,’ 
Ty tireras taal ohÖfvist var. 
Mik skämmes för ärliga tala ok röra, 
Thet jak med minom örom sielfver monde 
höra; /) 
Ohöfvist taal varder spordt, 
Ty är thet ganska illa giordt ; 
Thet var allom til ett stort spott, 
The ville spijka Borgara Hemeisting vid tire 
ras Sängiestock, 
Ok taga hiertat aff tireras bunk, 
Ok tirer rued sla them ögonen vth. 
The talade än större spee, 
Holket Borgame gör hiertans vee, 
The skulo ther ey ath lee, 
Thet 
v) Mrsnöje, Ægritudo animi. Hane vocis 
sigirificationem præterit Ihre in Gloss. 
/) Auctoris ætatis indicium. 
RIMCHRÔNIKAN. 
Ty the voro mig både trofaste och gode,' 
The stridde sâ mannelig pâ tire Danske 
Til thes the toge til at vanske. 
Tirer störte manger Dansker Man, 
K. Christiern tappade , och jag Seger van , 
Jag föste honom sâ hastelig ifrån then Muur, 
Sa âterbleff hans Fatebur : 
Jag fölgde honom allan then dag 
I full foot elfter med hugg och slag, 
Sâ at i vägerr lag både Häst och Man, 
Thet säger jag här för visso sann : 
Så löpp han Sverige the Reso qvitt, 
Och ångrade fast at han drog tijt, 
Sedan blef Fred, antå han var icke lång, 
Ty Sveriges Herrar konrnro åter en strijd på 
The som falske voro öfde sitt Spel 
Och skrefvo Kon. Christiern aff Danmark til, 
Erik Karlson och Trotte Karlson 
Och andra Here medh Her Staffan Bengtson, fl 
The bodo K, Christiern han skulle inkomma, 
Thet skulle honom bliffva til mycken fromma, 
The lofvade han skulle ingen skada fa, 
Vth an alt elfter hans egen vilia gä, 
Ingen skulle i Rijket moot honom sta : 
Annat fick han veta tå. 
The sagde at Herrarne g) skulle moot ho 
nom gâ, 
Clerker oc Almoga skulle göra också. 
Han kom dragande med en stoor Häär , 
Och lagde sig i Stockholms Skär 
Med sitt Folck han steg i Land, 
Och låtz hafva Sverige i sin hand, 
Hans fulla Mening var i thet sin, 
At jag skulle strax hafva taget honom in: 
Thet gick tå ey elfter hans acht , 
Jag stod honom moot med allo macht, 
Jag h) sainpnade Folck vthaff alla Städer, 
Gode Hofmän hafde jag ok mäder, 
Fujitagne Bönder voro och ibland 
Som Lifvet ville våga för thetta Land. 
Mädan han holt för Stockholms by, 
Församblades mitt Folck i allo thy 
Om Michelsmässo mäst alle i sönder, 
At beskärma thetta Rijke från Fiendens händer. 
fj Regni Sveciæ Senator i466. v. Uggla, Sv.R. 
Radslängd P. 5 : p. 61. 
g) Cod. 12 addit: Alla Herrarne. 
h) Editio Hadorphii : Han.