CHRONICON RHYTHMIC UM MAJUS. 
I73 
Then förste plage the Moyssan kalla. 
Sidan monde han til Upsala fara, 
Ok ther i Otta daga at vara, 
Ok Rijkensens Radh hardelika skylla, 
Ok Almogen til sina hand hylla: 
XXIIII. Härade ok andra mera 
Frijborne Knapar, ok andra flera; 
Aland, d) Tijendeland ok Fiädrunga mäder 
Flugo tha som itt hastigt väder, 
Ty var här med all thera ackt, 
Thet the ville sik fögia til Kon. Christierns 
mackt, 
Mädan redli Her Steen til Ostergöthland, 
Manga gingo honum ther til hand, 
Dala ok Oppstäder 
Fölgde honum mäder. 
Her Niels Sture kom honum til möthe 
Tl 1a han foor fram Ostergöthe: 
The svoro tilhopa soin Broder , 
En ville för then andra blifva döder, 
Bägges thera Häär kom samman, 
Ok giorde sik glad med gamman. 
Mädan drager Konung Cliristiern til Stock 
holm igen, 
Vidh Stäkit fick han itt stoort meen, 
Thet var honum til ingen fromme, 
Han ey kunde med Skipp ther gynom komma; 
Ty kom han i större vanda, 
Ty han motte ther stijga til Landa, 
Ok monde han tha illa lata, 
Thet han skulde öfrergifva Skipp ok Bata: 
Lijkaväl uthan alt svadant hinder , 
Bägges Rijkes Radh daktinga inte thess minder. 
Däner för Stockholm liggia, 
Ok mane sva starkelika byggia. 
The läta myckit Folck tilhopa sancka, 
Ok sva snarliga Byssor ok Pijl vancka. 
Understundom stod thet i godan dag, 
Ok understundom uthan alla Lag; 
Ynderstundom vare the Vänner fromma, 
Ok hvar monde til androm koinma; 
Ingen ville then andra vijka, 
Ty kunde the sik ey förlijka. 
Konung Cliristiern inte aff Her Steen viste, 
Ty han foor med stora tyste, 
Dageiiga tha hade the Ridderliga ijdh, 
Ok förde (Jrlig uthan strijdh, 
Opta the tala tilsamman, 
Ok skämpte med ord ok gamman, 
Ok opta uppa bada sijda 
Vardo the myckit oblijda. 
Konung Cliristiern med hiertans glädi ok vtan 
Sorg 
Bygde oppa Brunkaberg sina Borg, 
Ok svär sva fast a sina troo 
Thet han ville döder eller lifvandes i Sveri- 
ke boo. 
In- 
d) Oland, territorium Uplandke. 
Flere Herrar voro ok misslynte 
At jag stod för Rijket the illa unte; 
Cod hyllest hade jag af Sveriges Almnge, 
Å11 tâ Herrerne ey alla öfverens med mig drogo, 
The bevijste sin otroheet mångelunde, 
Och brukade moot Rijket sina falske gründe: 
K. Cliristiern aff Danmark the ju hafva ville 
Och honom för sin Herre liylle. 
Til Herlunga é) kom han med en bär, 
När jag thet sporde kom jag oc ther. 
Jak med mitt Folck til honom drog 
Gnall och gny ther hördes nog, 
Ther störte nogh pa alla sijda: 
K. Christiern lät sig af marken lijda, 
Ty ther gafz för lieet oppä, 
Mast hans Folck på mareken låg, 
Riddara och Svänna och andra slijka, 
Som han medh sig hade aff Danmarkz Bijke. 
K. Cliristiern drog til Danmark åter, 
Tå vart bland mange sorg ok gråter, 
The sörgde sine Vänner svåre, 
Som i then strijden slagne vore. 
I then reso han litet båtte : 
Hemma sittia han heller måtte 
I sitt Rijke med frij och roo, 
Ok ey någre falske Förrädare troo. 
Ån sandade Kon. Cliristiern en Här val stoor, 
Och med honom på nytt i Västergötland foor, 
Ok kom så när han belagde Uresteen 
När jag thet fick veta, jag var ey seen, 
I Vpland monde jag än tå vara, 
Tå tog jag med mig Folck , at fara 
Nedh til Vestergöthland med en hast 
Och skyndade på Folcket fast, 
At thet skulle sig ingalund försumma, 
Vtlian snarlig elfter mig komma. 
En geenstig jag med en Bonda drog 
Lönliga til Öresteen igenom én skog, 
Hans Håll lät iag öptaga tå, 
At K. Christiern skulle inga Tijdende få: 
Jag sagde honom til opå thet sidsta, 
Aff mig han altzintet viste, 
Annars än; jag var i Opland, 
Intet annat trodde han, 
Han låtz vara orädd med sin Här, 
Ok trodde ey jag skulle vara så när, 
Hans Lijff och tlieras hade jag i våld, 
Elfter jag hade gripit all hans håld 
Jag ville tå ey göra mig thet til blygd, 
Thet hade varit en stoor odygd, 
Oförvarande på them slå. 
Elfter the vore ey rädde tå, 
Therföre ville jag på markenne bijda, 
Til thes han var rede moot mig at strijda. 
Vij drogom tilhopa och slogos fast 
Så at söndergick glafven och brynian brast, 
The Svenske Män the mandelig stode, 
Ty 
e) Paroecia in territorio Kulling Vestrogothias. 
II. 44 .