CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS. 
1 7 * 
Med mindre han bade Liljor ok Nässlor drager; 
Hvarföre pa the andre sijda, 
'Erik Karlson, Trotte Karlson, Her Iwar Green 
rijda: 
The hade en underlig laat, 
Theras hierta var vändt Iran Sverikes Radh. 
Käre Vänner vilin i höra 
The ärende jak nu achtar röra, 
The varda underlig ok lans, 
Stoor, mycken ok mang; 
Gudh late mik sva i Hymmerike blifva, 
Som jak achter ok vil sant at skrifva! 
Gudh gifvi mik sva sine nade, 
Som Sverikes Rijke stod tha i storan vada! 
Her Erik Axelson tha en stoor Herre var, 
Ok Riddare nampn med ärom bar, 
Han ok flere vardo öfver ena, 
Ok monde thet med alfvar mena; 
Ok vilde sik aff stora nödh lösa, 
Ok sva en nyan Höfvitsman kesa; 
Gudh gaff tha först til Nada, 
At them vart sva til rada, 
Ok skrifva Erik Karlsson til Bodh ok Brelf, 
Ok Bodit ganska snart ath ledh, 
Ok mena honum alla til sik draga, 
Ok endrächteliga en Höfvitzman taga ; 
Än tha thet ville ekke väl falla, 
Lijkaväl vare the Svenske alla. 
Erik Karlson svarar snart ok illa 
Sva godt opsat ville han förspilla: 
lian fick annan tijd Rijkensens Bodh, 
Honum thet var alt til spoth; 
Erik Karlson var myckit vreder, 
Ok svor han ther pa dyra Eder, 
Thet han var Konung Christierns Man, 
Ok aldrik gifva sik ifra han, 
2. K. CARE KNUTSOKS DÖD. OBITUS R. CAROEI 
CAN UTI. 
Ärom apter Gudz Byrd XIIII.C. LXX aar, 
Som na uppa thenne tijd tiistar, 
Ville Gudh hielpa Kon. Karl aif sine nöd, 
Oppa Stockholms Slott bleff han död. 
Han gaff ther opp sin Anda, 
Gudh leti honom i Hymerike landa ! 
Nogot föran han doo lät han see sina snilla, 
Tha togh han til ächta sina Frilla, a) 
Ok ächter ther med sin Son, 
Holkit ey är uthan stora mon. 
Then tijd thetta saa skeer, 
Varen ar Fämtije ok än nieer : b) 
Ok antvarder han Slottet i händer 
Her Steen ok sva alla Svena i sänder ; 
Ok sva monde thet tilgaa, 
Thet 
a) Christina, filia Præfedi accis Raseburgen- 
sis, in Finlandia. Rosenhane, Kon, Längd, p. 05. 
b) Öfver 5o ar gammal, supra annum quiii- 
quagesimum, videlicet 55. 
Ok ville inte med them daga," 
Vthan strax K. Christiern i Rijkit mäcktog hafva- 
Tha svarade Rijkensens Radh allesammen, 
Thet skulle ey sva til gaa uthan gammen, 
Then bäste ett godt radh fann, 
The keeste sik en Höfvitzman. 
Rösten full all uthan meen 
Pa then unge Riddaren Her Steen, 
Ok ville the thet hafva sva, 
At han skulde för Rijkit staa, 
Ok skulde med heder lifva, 
Ok Rijkensens Förståndare heta ok blifva. 
Sva monde thet tha tilgaa, 
Ther han ville ther nöduger tilgaa, 
Hvar man honum trugar ok beder: 
Han sagde Ja omsider. 
Her Erik Axelson monde tha med vilja opstaaj 
Ok honom Slotzlofven öfver Stockholm j Aboo 
ok Vijborg faa, 
Ok sva kom han i ett hardt band, 
Tha Rijkensens Radh honom fick sina Troo 
band, 
Ok sade sik alla med honom blifva, 
Ok i nöd ok lost med honum lifya. 
The sätte honum i Höghsäte 
Med stoor Sorg ok inge Käte. 
Erlig Riddare Her Erik Axelson, 
Thet hade ider blifvit til stora mon; 
Å hvart Verldin ville vända, 
Hade idert LöfFte fatt en god ända, 
Jak thet siger uthan spott, 
Gudh opta aff onda gör godt, 
AfF ondom ämpnom vardt ekke illa, 
Gudh ville ondt athskilja, 
Thet Slotzlofven gick sva underliga til, 
Som jak langt här epter sigia vil. 
Codex y. Bure an. 
Sedan bleff jag siuk aff hårdan Soot, 
Sa at ingen viste mig ther til boot 
Tâ lät ia g Her Steen Sture för mig kalla, 
Och antvardade honom Sveriges Rijke med alla, 
Han var en from och Edla Man, 
Ingen annan trofaster iag ta fann, 
Som Rijket kunde förestånda 
Ok beskärma thet för vada och vanda. 
Jag antvardade ok honom Stockholms Slott, 
Ty jag unte Mannen aff Hiertat godt, 
Jag bad honum aldrig låta sig Cröna, 
Ther ath är föga gagn som jag monde röna. 
Then soten drog mig ta til döda, 
Och kallade aff thenne Verldenes nöde. 
Till Gråbrödra Closter mitt Lijk kom, 
Ther at ligge til then ytterste dom. 
Sleen Sture Höfvitzman. 
Som Kong Carl hafver sagt monde thet gä, 
Han antvardade mig thetta Rijket at förestå, 
Han styrde i Sverike mang godan dag, 
Bled