CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS.
i65
Ok altijd rördes hans hierta grund:
Ther näst nionde thet sva falla,
Thet han leth honom til sik kalla;
Honom vart tha hardelika til inoda,
Ok tog thet för inga goda,
Opta skeer thet man flyr i nöd,
Som rädis för then harda död;
Hans fömotte a) kunde honom litet fromma,
Ty ville han ey för Biskopin komma.
Biskopin böd tha sina Tienare manga,
The skulde gripa honum til fanga;
Tha Riddaren thetta kunde förstaa,
Pa Pynninga by b) var han tha,
Han togh sine jäkt ok ville ey bijda,
Han leth snart ath Finlandz lijda:
L. komrao til Pynninga by,
The funno honom ey för thy,
The sköflade hans Gard ok sva hans Kista,
Han kunde tha ey myckit mista.
Codex y . Hure J. K.
edan blelF jag siuk alf Pestilentzie soot,
Ok ingen kunde mig rade therföre boot,
Jag sörgde oeli grät at jag hade giordt illa,
Ok lofvade gärne min bättre ville,
Med thet tog Döden mig Lijfvet vthaff,
Min Ande jag i Gudz händer gaff,
I Stockholm ändade jag mit lijff,
Vthaff Pestilentzie och ey aff kijff.
Sedan the mig til Linköping förde,
För höge Altaret i Domkyrkian the mig jorde ,
Ettusende Fyrahundrade Sextijo Fem åhr,
Effter at Gudz Son födder var.
Konung Karl kom ifrån Prytzen, och togh
vidh Rijket igen.
Hvem Lyckan vil ey mäder stå,
Med honom plägar thet stundom underlig gå,
Then hon väl vil, plager hon ophielpa,
Somblige pläger hon nederstielpa:
Hon vänder sig både til och frå,
Säll är then god Lycke kan fa,
Med mig hon offta öffde sitt spel],
Böyandes sig både aff ock tell:
Men Gudh som alting kan styra och rade,
Han styrkte mig alltijd med sina nåde,
An the Svenske mig aff Landet drefve,
Sedan åter effter mig skrefve,
Och bode mig komma hem til Landa,
The ville ta alla gå mig til handa.
Sedan jag kom i Rijket in,
Lagde iag mig om alle vinn,
Styrckte Lag och Rått effter min formage,
Och vid god Fred höllt Sverikis Almoge.
Alunka, Präster ville jag gärna styrckia,
Försvara och beskärma Kloster och Kyrekia,
Min villia monde sig ther til böya,
Vadzstena Closter lät jag förhöya
o) Ringa magt, exigua potentia. _ ,
bj Penningby, prædium equeslre Roslagiæ.
Aled tu Taak som nu hvar man seer,
Gvdh ok hans Vänner til prijs yttermeer,
Min Dotter monde jag och ther ingifva,
I then Helge Reglan til Döden blifva.
12 . NILS STURE FÖRENAR SIG MED ERIK AXEl.
SON TO TT. NIC. STURE SIEI ADJUNGIT
ERICUM AX. TO TT.
Til Her Erik Axelson kom han tha,
Ok klagade hardelika huru honum monde gaa,
Her Erik Axelson svarade honom väl til snilla,
Käre Her Nils Sture, aff orätt skulin i ey fa
ra illa,
Jak vil ider til dagha fora,
Ok ider saak för Biskopin röra;
Vij skulom snart halla en Herradagh,
Ider skal inte skee öfver Lach.
The komma tilhopa i Bykirkia Sakristija, o)
En dagh millan Otta ok Nija,
The blifvo tilhopa en godan rijd,
Med livad ord slijta the thera tijdh.
Her Niels Sture talar med gamman,
Thet hörde the allesamman,
Förty Biskopin giorde honum qval,
Vnsade han bonurn med alfyare taal ;
I hatin mik fatig Man,
Jak kan ey bäter, jak lijder thenne skam;
Jak lijder henne stäcker b) än i mena,
Ån togh i hafven manga Svena:
J sköflen mik uthan rätt ok dornma,
Ok gören mik skada ok ingeil fromma ,
I tagen mitt med vald ok orätt ,
Med Gudz hielp thet gaar ey sva slätt!
Ok gören mik ther til stort meen,
När Gudh vil, faar jak sva myckit igen:
Jak skal vräka r) min skada när Gudh vil,
När jak ramar tijd ok stund ther til.
Biskopin svarar med harda sinne,
Jak star min äventyr livat i ären uthe ellerinne,
Her Nils Sture tröste pa H. Erik Axelsons
macht,
Ty gaff han pa Biskop Jöns föga acht.
Then fattiga Riddaren talar a hiertans grund,
Ok sva htet achtar Biskopin a hans fund:
Ty skal man opta fara sachta,
Ok litit Saar myckit achta.
Thet var ey tha minne,
Her Erik Axelson hade Nyköpung inne.
Han böd til Bryllops Kost,
Ok ville halka Herra Lost,
Bod manga Herrer til sik komma,
Ok ju the bästa ok sva the fromma;
Erkebiskopen badhen ok sva,
Ok sade ther skal väl tilstaa,
Her Erik foor a stad med Herre Staat,
Aled Herskap ok myckin daat,
Her
o) Templum Stockliolmense primarium.
b) Kortare, brevius.
c) Hämnas, ulcisci.
II. 42 .
