CHRONICON RHYTHM! CUM MAJUS. 
Skutne vare Konungsens Män i ty, 
Ingen för skuth kunde hafya hvijla, 
Theras Mast stod full med Pijla, 
Ok Märss ok Togh tässlijka, 
Sva snart motto Konungsens Fok-k at vijka; 
The vordo tha mange skutne til döde, 
M<_ d sorg och saar konimo tne i stora node. 
Biskop Kätel ok Bönderna alla 
Monde tha Käplings Skirm ok Malm behalla , 
The sampnas tha oppa alia sijda, 
Til bada Porta lata the sik lijda, 
T he ropade alla med en Mun 
Ok beddes Erkebiskopin igen i samma stund. 
Konungen monde thet ey väl behaga, 
Ther med monde han aff Sverike draga, 
Ok befalte nogrom Stockholms borg, 
Ok bad them ther blifva utlian sorg. 
Han hafver thet opta sakt, 
Thet han ater komber med stora makt. 
Then tijd Konungen borta var, 
Hvar Bonde hem til sin ater faar, 
Biskop Kätil fick ett annat sin, 
Han rijder Sverike rent omkring, 
Begynner a nya sina nödh at klaga, 
Ok later allan Skattin taga; 
Slotten kunde han ey vinne 
Pa then tijd eller tha i sinne. 
Sva förlöper then Höst ok Vinternatt, 
Ther näst drager han för Stockholm sva bratt, 
Konungen reder sik med manga hästa, 
Riddare ok Sväna ju the bästa, h) 
Sva manga Riddare i Sverike boo, 
The sigia Konung Christiern thera troo : 
Biskop Kätil, Erik Nielson än tva, 
Tha vare the flere the giorde ey sva: 
Inte Slott the i Sverike atte, 
Vthan Västraas the a liggia matte. 
Konungen foor öfver Ijs ok Mossa, 
Inte behöfver Danske thet prijsa eller rosa; 
Danske the ey viste Vinterens harda tvang, 
Therföre siunga the aldrig Verningz sang, i) 
Med Frost ok Möda kommo the fram, 
Manga fruso sva at the fingo skam : 
The hade smala Stöfia ok mang Iläckta, 
The kunde sva litet med Vinteren fäckta. 
Konungen kom ospäyader til Grodinge Prä- 
stagard, k) 
Ther hiolt han vackt ok storan vard ; 
The som Stockholm hade belagt ey thet viste, 
Ty Konungen foor med stora tyste. 
Ån tha Danske sva tyste fara, 
The Svenske vorde thet minnas tijd vara, 
Ingen ville sitt lijff försymma, 
Therföre bruto the skärma ok motte rymma; 
hj Codex 5 : MCCCCLXÏV. 
i) An veris canlilena, Värvisa? 
k) In Sudermanniæ lerritorio Svartlösa, pro 
ne Stockholmiam. 
* /) Öfvergifva, qvarlämna, relinquebant. Skirm 
161 
Thet giorde the alt förty 
Ok monde sva hastogt bortfly: 
At Biskop Kätel var ekke när, 
I Östergötland var han med sin Iiaär. 
Flade han när them varit, 
Tha hade ey the sva hasteliga farit; 
Thet ligger ey mackt a opta i strijd vända, 
Tha the fa en godan ända. 
Thet var them til hugsvala, 
At the drogo opp i Dala, 
The aterlifva /) skinn ok varia thera, 
Thet som the ekke med kunde föra. 
Strax Borgara i Stockholm thetta svaförnoma. 
Hvar ok en lopp uth ok ville veta sin froma, 
The funno ther bade Ööl ok Maat, 
Hvar baar in som mäst han gaat, 
The ropade alle ok vare glada, 
Thet hvar hafva ville motte taga; 
Thetta skedde Lögerdagen för Palmedag, m) 
Ther the lago kom Konungen i samma stad, 
Alla vare glada i Stockholm boo, 
Thet the hullo Konungen rätta troo. 
The rijdu ok rände som the orkade mäst, 
Vnfinge Konungen som the kunde bäst; 
Sva kom Konungen i Stockholm om samma dag, 
Frögdadis ok var myckit glad, 
Til annan dag Paska nj laa han stilla, 
Ok ville ingen göra illa. 
Ther näst sampnade han sina mackt, 
Ok redh aff Stockholm med Danmarcks ok 
Sverikes mackt, 
Ok vilde i Dala draga, 
Ok Biskop Kätil med Harit uthtaga: 
Til Hällisskog monde ban komma, 
Sik til skada ok engin fromma; 
Pa samma skog Biskop Kätil laa uthan yee, 
Ok hade latit hugga Brutta tree; 
Om en monde Konungen rijda, 
Vid then andra ville han ekke bijda. 
Tha Konungen kom i Skogen alt med sin Här, 
Biskop Kätil före halder tha full väl när, 
Pa sidan vid Konungen gnäggiade en häst, 
Konungen badh vänna som han gath mäst, 
Ok sade: jak förmodar bak oss Fiende vara, 
Therföre kunnom vij ey länger infara. 
I samma stund yppades thet första hall, 
Ok strax Pijl ok Byssor moot Konungen small; 
Tha vart Konungen storan anger, 
Ty vägen vart tha myckit tränger. 
En ropade: skiut then som med gröna hatten 
rijder, 
I vägen honom sva kosteliga lijder, 
Å livart thetta slagit livärfver. 
Vist är thet Konungen sielfver. 
Ko- 
och värja. Förskansningar och vapen, castra & 
arma. 
m) Die 2 4 Mardi. 
n) Die 2 Aprilis. 
II. 4i.