1 54 XXXII. STOKA
i
Dyra Eeda monde tha ey brista,
Hvilkin them eliest höra lysta.
Sidan tog han ett fullt stort breff,
Arfvid Svan heter han thet skreff,
Hanis Vlle brefvit til Konung Christi ern föra,
I ty monde han illa göra:
Fru Brigitta oppa Hammersta kom honom
ther til,
Ty gick honom som jak ider sigia vil,
Hon motte ey lösa sitt lijff med myckit gull ,
Pa Söder Mahn stägldes e) han för henne skull:
Hon var dömpd til Eldin harda;
Än kunde henne ekke thet varda ;
I Kalmara leddes hon in
Med storan graat ok bleke kinn.
Closterinän gafyo Ronungen til sinne,
Thet han lijtet vunne atf en Qvinne:
Hon fick nåder pa then tijd,
For Gudz skull gaff han henne lijff:
Konungsens Fogtha vulde thet alla
Thet thenne olyckan skulde pa Ronungen falla.
Tha later han Räpst i Sverike halla,
Ok leth them klaga ok ville tilhopa kalla,
Han vilde rätta thet som orätt var giordt,
Ähoo thet hade nagon tijdh spordt.
Han leth thera Lijff - ok Hals uthräckia,
Sva vilde han sina Fogtha späckia.
4. Xrkee. j öss jsengtsoxs vpror. archiep,
JOANNIS EENEDICTI SEDITIO.
Tha Erkebiskopin fick thet tyckte,
Sva illa honom thetta tyckte,
Äpter Julen Ronungen til Rahnara drogh,
Ok sva med honom Folck nogh:
Tha han skulde a stad fara
Leth han Erkebiskopin när sik vara,
Ok gaff honom breff ok macht i Opland,
At sancka Almogen til Ronungsens hand.
Ronungen foor med myckla macht,
Ok gaff" a Förrädilse inga acht,
Mädan Ronungen borta var,
Var Erkebiskopin full snar,
Sina Svena monden tilhopa kalla,
Ok alla the med honom ville halla,
Dala, Fiädrunga ok Opland,
Manga Riddara ok Svena med ibland,
Ok gick i Upsala i Choren in
At standa för S. Erikz Skrin,
Ok sätte sin Biskops Skruff a) a Altare nider,
Ther gafvos bade Lärde ok Olärde vider ,
Ok sade: mik nu sva behagar,
Thet jak thenne Skruff ey ater tager,
För än Sverikes Lagh varda rätt,
Ån togh thet kan ekke varda sva slätt,
Ok togh Haruisk ok bandt jänss vidh sijda,
«) Steglades, rotis iruponehatur.
a) Skrud, amictus.
I) Elgsund prope Fogdö in Sudéfraannia.
RIM CHRONIK AN - »
Ok leth sik aff Rirkiana lijda.
Han leth strax Konungzgarden skinna
Ok monde ther myckit Godz inne finna,
Til Hagha ok Svartsiö redh han tha,
Ok leth Almogen sik hylla sva:
Sidan drog han til Västrårs by,
Ok stämpde til sik Dalakarla i thy.
Thetta skreffz Ronung Rarl til,
At höre hvat han sigia vil,
Han fick ett breff, han fick flere,
Han ville thet ey troo vare the än mere.
The tijd thetta visselika uthbrast,
Tha foor han til Opland med ena hast,
Med XIIII.C sadela Hästa,
Raska Svena ok jo the bästa;
Aff Stockholm fick han III.C ther til,
Sva är thet sant hoo thet höra vil.
Tha Ronungen kom til Strängnäs med sin här,
Erkebiskopin i Västraas var fullt när,
The hullo hald a bada sijda,
Biskopin leth sik aff Västraas lijda.
Thet hende sik om en Morgon stund,
Biskopin kom til Ylja sund : bj
Thet rychtet kom i Ronungsens häär,
At Erkebiskopin var hart nar:
Ronung Rarl leth sina Sväna ränna ok rijda,
Til Varfrubergha c) the lata lijda;
Mädan the sva ränne then Ijsen stoor,
Hvar man i sitt Harnisk foor,
Ok vare tha alle reeda,
Ok bare for Erkebiskopin ingen Ieeda;
Sändeboden the ater komma,
Ronungen ok hans Folck til liten fromma,
Ok sade sik platt ingen höra,
Som sik mote Konungen torde röra.
The draga Harnisk aff ok ville at sofva,
Sva litet matte the alla thet lofva.
Thet skeer tha Rlockan siar try,
Tolkit ryckte kom til Strengnäs by;
Litet epter dagen opran,
Ronungen annor tidcnde fan ;
Biskopin drager med fulla macht,
Konungen gifver ther oppa inga acht;
Ther störte sva mang en dägeligen man,
Som tha ecke standa kan,
Konungen vart skutin ok matte vijka,
Ok sva med honom flere slijka:
Thetta skeer om S. Scholastics dag, d)
At Ronungen miste thetta slag.
The som rijdu the skulde ganga,
Ok mange vare gripne til fanga.
Konungen hade Riddare ok the voro roste,
Som väl en Kamp försökia tröste,
Thet skeer them doch til stoor skam,
The ey ville troo at Biskopen torde fram.
Ko-
c) Monasterium momalium in insula Fogclö,
postea dictum Rung berg. Jthyzelii Monasteriol.
p. 206.
d) Die 10 Februarii.
