I 
l48 XXXII. STORA RIMCHRÔNIKAN. 
The tva Biskopa fÖrnämpde , 
Med sin Breff ok tha tijt stämpde. 
Han var i Stockholm samma rijdh, 
The andra kommo ok tha tijth: 
The Biskopa bade tha om Leigde, 
Ok sade: the räddes stora feigde. 
The kommo tha a ett Pappers breff, 
I hvilket Konungen them Leigde skreff, 
Förr vilde the ey thera fara sva 
Sex Riddara för sik til gisla staa. 
Konungen gick til Vårfru Gillestuga, 
Thet tyckte Fru Brigitta illa duga, 
Her Eringisls Hustru thet är, 
Hon kom tha för Rätta ther: 
Sva ok then ther Brefvit hade fördt, 
Om then Förrädilse som förr är rördt. 
XII. Frijborna Män Konungen i Nämpden sat 
te ther, 
Sva ok hans Radh the vare när: 
Domen öfver the Förrädare gick, 
Then Brefvit förde han Stäglit fick; 
Fru Brigitta the a Eldin döma, 
Sva sättes hon i Hächtilse at göma. 
The Biskopa för Konungen kommo thäre, 
Han loth tha liuda sina käre, 
Huru the hade giordt honom vada 
Och ville honom aff Rijkit förrada, 
Thet ändadis ther med sva, 
A Rikensens Män ok Capitelit lofvade tha 
För bada Biskoparna thäre, 
A Konungsens värsta aldrig meer väre: 
Ok thet mykla Folkit fran sik skilja, 
Ok vara plat epter Konungsens vilja; 
Ok lofvade ok svoro the Biskopa bada, 
Sva tog Konungen them til nada. 
Sidan skyndade sik Konungen i alla stunde 
Âth Västergötland som han snarast kunde; 
Tha Her Ture thet sporde, 
Fullsnart han sik aff Clostrit förde, 
Troo tha meer af Hiertat ey lade, 
Ân han förra bevijst hade: 
Han lopp til Her Eggerd Kromedijke, 
Ok viste väl hvar han fann sin lijke. 
XXIII. Svena han ved sik hade, 
Them han quarre pa Romblaborg lade. 
Her Eggerd ok han i samma stunde 
Rijdu ath Danmarck hvat the kunde, 
Ok befälte thera Svana Slottet sva 
Engaledz lata Konung Karl ther oppa: 
Konungen viste ey hvat Fler Eggerd bedref, 
Huru Her Ture hade giordt, han honom til— 
skref ; 
Bad honom vara om i alla stunde, 
At han Her Ture grijpa kunde. 
Tha bodhen komme til Romblaborg thäre, 
Bade the Män tha bortrijdne äre, 
d) Cod. i. I sex daga boden ther blifva 
Sidan monde the til Konungen rida. 
«) Doch Bero Laurentii. v. Rhyztlii Episco- 
I VI. daga töfvade the sina Svena thäre, 
Ok loto them sidan til Konungen fare, d) 
Tha Konungen pa Axavall är, 
Fier Tord Bonde antvardaden Slottet thär, 
Ok befalte honom vara Höfvitzman tha, 
Ok alla Väsgötha fÖrestaa : 
Han böd ok Capitelit aff Skara 
Alla tijt til sik fara, 
Ok kärde the förrädilse starck, 
At Biskoparna hyllade Konungen aff Danmarck 
I samma stund han them badh 
Sättia en annan i Biskopz stadh : 
The satte ther til en Dandeman, 
Her Peder Laurenson e ) sva heet han; 
Konungen böd vid lydno tha 
Biskopin aff Biskopzdömit ey en Penning faa. 
Lagmannen f) var ok til Danmark mäder, 
Han satte i hans stad en annan bäder. 
Pa Axavall Konungen sporde 
Huru lite otrogne Man giorde, 
Han red tädan i samma stunde, 
Til Jönaköping alt thet han kunde ; 
The Svena a Husit lot han förstaa, 
At han vilde liggia pa Husit tha; 
The svarade: Liggen annarstadz i thet sinn, 
Här töre vij honom ey lata in, 
Her Åggert förböd oss i höga mata 
Ingalund Konungen här opiata. 
Om morgonen Konungen för husit redh 
Ok beddis ther in än sammaledli , 
Med Pijl ok Bysso r the til honum skiuta, 
Sin Kärleek monde han illa niuta: 
Stoor troo han til Her Eggerd sätte, 
Huru illa lönte han honom tirette 1 
Hans Fiende spijsade han ööl ok brÖd, 
Ok bevijsste sin Herre tolka nöd , 
Alla Herra maga väl fahra bära, 
För tolka otrogna Män, älioo the ära. 
Sidan lot Konungen thet bestalla 
Omkring Slottet ok sijdor alla, 
At the skulle ey a Landit göra meen, 
Ok reed sva strax til Vasteen. 
Tha the hade III Vekor inne bijdt, 
Konungen sände Her Erik Nipertz tijt, 
Flan däktingade med them sva, 
Her Tures Svena skulle strax affgaa, 
Ok alt thet the hade ther mist 
Skulle the fa igen för rist. 
Tha the andra pa Slottet förstaa, 
At Fler Tures Svena fran them gaa, 
The räddes tha för mera tvinga, 
Ok med Her Erik sva däktinga, 
Fa the ey undsättning innan X daga näste 
Tha skulle the Kunungen fa thet Fäste. 
Hvat Her Eggerd ther pa til höra 
Fritt skullo the tädan föhra, 
Ok 
pose. p. 178. 
/) Benedictus Gylta. v. Ralenius de Vestro- 
Gothiæ Legiferis p. 91.