XXXII. STORA RIMCHRÖNIKAN. 
1 54 
Rätt som Norgis Konung plägar ok bör. 
XV. Riddare lian thär slog, 
Ther äpter ater til Sverike drog; 
Ok satte them HöfFdinge aff Nordmän : 
Her Aslek Tureson sva heet eri, 
Her Evar Fluga ok ther mäder, 
At Landit skulle förvaras thes bäder: 
Han befälte Erkebiskopin ok them bada 
Beskärma Almogen fran allan vada. 
S. Catharina Apton d) villen affdraga, 
Öfver Forssfiäl ginast taga, 
Alla Bönder affradde thet lian, 
Ok svoro, i kommen ther ingalundom fram. 
Ath Styra Elff skulin i rijda 
Som aldrig frys sva bittijda, 
Aldrig nogor födder var 
Thet minnes at hon sva Aars bar: 
Man plägar henne ikke rijda 
För än om Fastagangx tijda, 
Tha fylles hon med Sniö sva, 
At Ijsen lagges ther ofvan a, 
Aff klart Våtn hon ey frysa kan, 
Thet hon bär autinge Häst eller Man; 
Ath Elfva Brädden kan ingen draga 
The stora Ijssberg thet förtaga. 
Konungen svarade: then Vägen jak vil, 
Gudh ok S. Olalf troor jak ther til, 
The hulpo oss hijt utan meen, 
The hielpa oss väl til Sverike igen. 
Eater ther Gingärd samman taga, 
Annan väg vilia vij ey draga. 
S. Katharina Apton Konungen uthdrog 
Then samma väg aff Trondhem tog, 
Gudh giorde honom thet sva rätt 
'Hvart han bögde bar alt slätt. 
Hvat thet var Ström eller Forss 
Thet bar bade Häst ok Horss. 
Klarare Crystall man aldre saa, 
Ån then Ijss som för them laa, 
Alla Elfvena uti anda 
Syntes alt thet a Grandit vända, 
Öfver ti jo sinn i then tijde 
Skulle Konungen Ålfvana millan Forssena rijda; 
Ijsen laa ey bredare än een Broo, 
För sanna maga thet alla troo : 
I fäm stunder e) Konungnn reed, 
Thet var androm Tree daga leed, 
Som tha strax drogo tilbaka, 
The kommo fram med stora omaka. 
Dagen elfter Konungen fram rijden var, 
Gick strax älfven ather klar, 
The til ryggia drogo, tygat f) med skäl, 
The hade fullt när svultit ihäl. 
I fäm stunder Konungen reed, 
Ath Stiördal ath Elfven then leed, 
Ok in til Möraker; 
Litzla stund hvijlade han ther, 
Ok kommo än til Duneede, 
Förrätt minnat g) thet skedde: 
Thet undrade hvar then thet förnam, 
Thet han kom then vägin fram. 
Thet är livaske hÖrdt eller spordt, 
At nogor hafver sva förra giordt. 
Sidan drog Konungen ginom Jämptaland, 
Almogen gick honom giärna a hand, 
Ginom Hälsingia ok Gästringialand han far; 
XII Daga för Juul h) han i Stockholm var : 
Sitt Radh han tha budh sände, 
At komma til honom aff' alla ände; 
Sva kommo the ok tilsamman, 
Ok liffde the Juul med glädi ok med gamman. 
Sva bratt lierde dagh i ) förleedh, 
Konungen ater ti 1 Norge redh, 
Genom Värmaland ok ath Oxlo drog, 
Then oärlike Kromedijke hade illa giordt nog, 
Han var Konung Carls rätta svoren Man, 
Ok gick med oähra tha fra han, 
Med Konung Christiern aff Danmark at halla, 
Konung Carl lota honom bestalla; 
Tha ändades thet ther sva, 
At thet skulde i Fridi staa, 
Her Härtvick k) skulle hvarjen fara 
Ok paa Norges Inbyggi are ey skada vara, 
Til Halmstada Däktingan hade en ände 
62 . HA L MS TÅ B DA. GTINGAN. CO XVENTUS HAEH- 
STADENSIS l45o. 
Ronungen ater til Sverike vände, 
Genom Vijken til Sverike far, 
Om Fastagang aj i Lödessö var. 
Sitt Radh skreff han tha med hasta 
Möta honom i Arboga om Midfasta, b) 
Ther med them öfver ena vara, 
Flvilke til Halmstad skulde fara : 
XII tijt sände, vorde the öfver een 
Her Nils Jonson fölgde med ok Her Green, 
Konungen än tha ey a hiertat lade, 
Huru Green Gottland, förraa t hade : 
The foro tijt med fulla macht, 
Konungen gaff them svadana krafft, 
Om Norge ok Gottland i rätta staa, 
Hvem Paven vil säyat til eller fraa, 
Ok sidan Frijd millan Rijken holla , 
Stora Däktingan hade the ey voila, c) 
Vidh Lydno förböd Konungen tha, 
Them ey Däktinga honom Norge fraa, 
Han bad them förr latat i fara staa 
Å huru thet täcktes Gudh ok kunde gaa. 
The 
d) Die 25 No vembris. 
e) Timmar, horæ. 
f) Intygat, testificarunt. 
g) Midnatt, media nox. 
h) Die i 5 Decembris. 
i) Die 28 ejusdem. 
k) Krumedik. 
e) Die 10 Februarii i 45 o. 
b) Die 22 Mardi. 
6 ) I magt, in potentate.