CI-IRONICON RHYTHMICUM 
MA JUS. 
125 
1 Röpenhampn monde Bryllopet standa, 
Tijt kommo manga aft främmanda Landa 
Herra, Första ok andra Here: 
Thet Hofvit kan ey prijsat mere, 
Ty thet stod ey i daga fulla tree, 
Sidan skulde sik hvar forsee 
Bade om Foder sva ok Math, 
Ther aff hördis mang ond lath, 
Them Tyska gaffz nogh ä hvar the vara, 
r ' 
An the Svenske jo ombära; 
The vordo ok mast til andin tryckte, 
Mongom Svenskom thet förtyckte, 
Aff goda Män ok Qvinnor bade, 
At the vordo sva försmådde. 
Fredagen näst epter Herrana vare åtskilde, 
Hvar foor tijt han vilde; 
Tha hiolt Konungen sitt RacLh samman, 
Thet gick Bäyara uthaff gamman. 
Svenske ok Danske vordo til rade, 
At the Konungen radde ok bade, 
At lata Bäyara hem fara, 
The stadia them ther ey länger vara ; 
Ty at Gull, Sölff ok fagra Hästa 
Fingo Bäyara alt thet bästa, 
Bade Graskinn, Hermalin ok Marda, 
ITvat the beddes Konungen ey sparde: 
The finge ok först Foder hvar Konungen gäste, 
Aff Kälfare ok Stegerhuus c) thet bäste; 
 hvat Danske ok Svenske radde, 
Konungen giorde hvat Bey ara bade , 
Var thet til fromma eller til skada 
Han trodde bäst hvad Bäyarna sade. 
Ville nogor Lään aß' Konungen faa, 
Bäyarna skulle theras budh gaa, 
Ther til the them kostelika begafva 
Med goda Hästa ok andra goda hafva. 
Hvar them ey sva ville gifva 
H an skulde utban iuelp blifva. 
The kommo ey sva arme tijt, 
The vordo Rijke en stackotan tijd. 
En kom rifven ok en med stackot svärd 
Han fick snart M. Marka värd. 
Thet förtröt the andra omsijda 
Ok ville thet ey länger lijda, 
The undervijste Konungen i flera saka, 
Ther aff tok han sik omaka, 
Ok vart tha sva vredh, 
Ok gath ey länger snackat eller ledt: 
Thog skulde thet samma vara, 
Reyara loth han hem fara. 
Mädan Marsken mäktog var 
Tha var i Rijkit the bästa Aar, 
Som man ville önske aff var Herra: 
Straxt Konungen kom, vart thet värra. 
À mädan han radde var stoor hunger, 
Ty hatade honom gammal ok unger, 
Bönder ok Bookaria d) alla 
Honom Barka-Konung kalla, 
Ok bado til Gudli ok hans Moder reen, 
Marsken faa til Herra igen. 
The ena plagan sannadis tha, 
Som Jomfrun sade skulde Rijkit öfverga. 
Konungen hade ok en ondan sedh, 
A hvar han genom Rijkit redh, 
Han hade jo sva manga Hästa, 
Arma Bönder han ville förgästa, 
Han fordrade V. Läster Korn hvarie natt, 
Ther gaffz full illa mangom ath, 
Som ater sato i Jämmer ok nöd 
Ok hade hvaske Oöl eller Bröd, 
Vthan Barck, ther skulle the vider lifva, 
Ok Konungsens Hästa Kornit gifva. 
Om vinteren äpter Bröllopit var 
Konungen opp til Stockholm far, 
Honum ty'ckte vara thes bätter, 
At Drotningen fölgde mäder. 
Han skreff Marsken til ok bad til sik komma, 
Ok sände lionom Gisla-man fromma, 
Ty han vilde til Gottland fara, 
Ok Marsken skulle med honom vara ; 
Han tröste ey annars Konung Erik bestaa, e) 
Vthan Marsken fölgde honom tha 
Ty han var mächtpg aff Skipp ok Svena, 
Ok kunde honom bäst i radom tien a; 
Ther var ok ingen i hans Rijke 
I tolkom Styckiom Marskens lijke. 
Marsken giorde äpter Konungsens acht, 
Han kom til honom med största macht; 
Konungen undfick honom med ähra 
Theslijkes giorde Drotningen thära, 
Hon böd opta Marsken til sitt Bord, 
Ok hade med honom mängt gammans ord. 
Han begafvade henne skonliga i thet sinne, 
Thesslikes henne Jomfru ok henne Qvinne. 
Marsken giorde tha ther ett Hoff, 
At alle ther varo, sagde lians loff, 
Konungen ok Drottningen ato med honum ther 
Ok alla the Herra ther varo när; 
Aff manga främmande Land ok Städer, 
Ther vare än Nogords /) Sändebud mäder. 
Them skäncktes ther nogh Vijn, Miöd ok Most, 
Hvar sagde at ther engte brast. 
Litet äpter bad Konungen reda vara, 
At han ville til Gottland fara, 
Ok foor sva til Gottland: 
The Resa gick honom illa i hand, 
All thera Kost ther lagdis oppa, 
Ingen i Sverige thes bättre maa : 
Herrana bebrefvade hvar androm Fridh, 
Ther bleff the thog engte vidh ; 
Konung Erik loth ey thes minder röfva, 
Å hvar lian kunde sin fördeel pröfva. 
Strax 
A KÖk culina. G Motstå, resistere. 
d) Arrendatorer, hälftenbrukare. f) Codex i. Norges. 
II. §2.