120 
XXXII. STORA KIMCHRÔKIKAN. 
Som han vilde vara felig thär: 
Stora Skip lot lian i Curaliampn i) fara, 
Sielff med sin Skip til Borkholm vara. 
Tha Magnus Green thet förnam, 
At Marsken bogde ath Borga hampn, k) 
Alla sina Byssor han lade paa, 
At han Marsken skada maa. 
Rätt som Marsken ath Hampnen bögde, 
Ett underligt Teckn Gudh tha fogde: 
Öfver Hampnen sva stoor en Tykn gick, 
At ingen hans Ovän honum see fick; 
Paa alla andre sijda 
Motte ingen Tykne bijda; 
Ey länger stod then Tyknen ther, 
Ån Marsken til Läger kommen är, 
Sidan vart thet ater klart som förr, 
Thet undrade alle hoo thet spör. 
Sidan monde Magnus daktinga, 
Om han ey undsättning finga, 
Alf Konung Erik innan OlofFzmässa näste, l ) 
Marsken skulden faa thet Fäste: 
Spijssning ok annat han tlier atte, 
Hvart han ville, thet föra matte. 
Ther med ändades thette. 
Konung Erik honum ey undsatte, 
Marsken anammade föruthan qvijda 
Borkholm om Sancti Gioffz tijda. 
5l. DA G TI VG.1V OM X. CHRISTOFERS AXTAGAX- 
DE. Ä. C HRISTODHORI DLACITATIO. 
Î then samma matto tha 
Kom Konung Christoffers bodh til Calmarna, 
Årchebiskopen alf Lund fl) ok Marskens Sva 
ger b) mäder, 
At the finge theras vilia thes häder. 
Marsken ok Radit loto the första, 
At theras ährende var sva: 
Yilde the Konung Christoffer til Herra taga, 
Han skulde them holda vidh Ratt ok Laga: 
Then Herra gafvo the stoor prijs, 
Huru han var manlig, mild ok vijs, 
Ok at skönare Person a kunde ey vara 
Ibland alla Herra i verldinne ära, 
Föruthan svijk är han fulltroo, 
Han ar ok altijd gladh ok froo. 
Jak kan then tijende deel ey skrifva 
Thet stoora Loff, the honum gifva. 
Marsken svarade thet maa väl vara: 
Thog kunnom vij ther ey til svara, 
Förän flera aff Radit ära när, 
Vij är om ganska faa nu här. 
Ån vart thet däktingat sva, 
At Rijkin skulde jo i fri di staa, 
i) Forle Kårholms hamn. Tuneld, P. 5. 
p. i6ä. 
k) Prope arcem Borgholm, v. Tuneld 1. c. 
Ï) Die 29 Julii. 
o) Johannes Laxman. 
b ) Nicolaus Stenoni* Natt och Dag jam erat 
À livat Svänske om Konungen göra, 
Ett Rijke skal annat ey ofrid föra: 
Thet hvar stadfäst med Rreff ok Lyffle 
Thet samma giordes ok förra ofl’te. 
Erchebiskopin tok Marsken öfver ena sijda, 
Ok bad honom vara uthan qvijda, 
At ville han Konung Christoffer hylle, 
Han skulde honom unna livat han ville, 
At hafva aff Rijkit til sitt bestand, 
Thet lofvade han medh muna ok hand. 
Sva giorde ok Marskens Svager mäder, 
At Marsken skulde jo troo thes bäder. 
The bado honom keesa r) pa Finlanda, 
Ther motte han blifva uthan vanda: 
Vij lofvom eder än ther til försant 
Borkholm ok Öland til pant 
Aff idra ärfva lösa för fyratijetusend Mark, d) 
Ok sade thet vara god liielp ok stark. 
Marsken svarade tha ther oppa: 
Jak törs ey fullelika troo ther a, 
När han först Rijkit i väria länger, 
Åpter mitt förderff han sidan ganger, 
Han un mik hvaske Godz eller lifva, 
Jak forma ey mote honum kijfva: 
Mina Ovänner äre i Rijkit manga, 
Som äpter mitt värsta dagelika ganga, 
Ty jak trängde them moot tue ra vilia 
Med Rijkit halla ok frau Konung Erik skilia. 
Jak kunde thet ey fullföllia med laga 
Thet mona the paa mik klaga, 
Jak giordit för Rijken sens bestanda 
The mena tlierföre göra mik vanda. 
The svarade: Vij lofvom vid ileder ok alira, 
Svadana Sorg törfven i ey bära, 
Vij lofvom ider vidh alira ok hals, 
Han skal eder liaila uthan fals 
Alt thet vij hafvom eder sakt, 
Ok skal icier styrkia vid Lijff ok mackt; 
Til alt eder gagn ok bestanda, 
Ok skal ider beskärma i allan vanda, 
Ok skal aldrek dömas hvaske litet eller stort, 
Hvat i eller idra hafva ther til giordt : 
Ther med lofva vij eder nu sva 
Hans Breff paa alla thenne Sty cke faa. 
Ther ined the sik ther athskilde. 
Om Konungen Svänske sik berada vilde, 
Ok vordo öfverena tbäre 
At alla om Michelsmässa i Arboga vare; 
Marsken bestälte ok ther om sva, 
At Rijkensens Män skulle mötas ther tha: 
Ther medh the fran Calmarna vända 
Hvar tijt som han hade ända: 
Nogot äpter Marsken foor 
Tijt 
mortuus. Itaque aut Gustavum Caroli Gumse- 
hufvud, qui Brigittam, aut Claudium Nicolai Rön- 
now, qui Catharinam Turonis Bielke, Caroli Ca- 
nuti ex matre sorores, heic indigitat. Cfr. La 
ger bring, T. III. p. 216. 
c) Välja, eligere. 
d ) Cod. 5 & Madorph. LXM.