CHRONICON 
MYTHMICUM MAJÜS 
II7 
Omkring Rijkit han tiieni sände, 
At alla skulle til honom fara, 
Ok skulle felige vara, 
Calmare dagtingan villen halla 
Thet lofvaden monga falla. 
Tha Rijksens Radh i Stockholm are, 
Breff sva lydande fingo the thäre. 
The svarade: h vart Marsken vil oss kalle 
Tijt viliom vij gärna alle. 
Tha Marsken thenna tijdende förstår, 
At Konungen til Stäkeborg kommen var, 
Han tha ey länger ville bijda, 
Han lot sik til Nyköpung lijda, 
Thet ma jak sigia försant, 
Hau töfvade hvaske dagh eller natt. 
Tha han til Nyköpung kommen är, 
Konungens Breff möta honom thär, 
At han skulle til Konungen fara, 
Ok skulle then Resan Iblig vara. 
Marsken svarade som han väl kunde: 
Han vill thet göra engalunde, 
At sva til Konungen fara, 
V than Rijksens Radh med vara. 
Konungen sände til Marsken än, 
The voro fyra mäcktoge Män, 
The radde Marsken alle thetta, 
At han skulde Konungen sätta, 
Ok skulle han frijliga til honom fara, 
Vthan argt skulde han felig vara; 
Ville han ey annars tro o the r paa, 
The ville för honom til gissla gå a. 
Marsken svarade i samma stund, 
Ney, jak gör thet ingalund. 
Tha gafvo the honom annat sin, 
I Akers b) Kyrkia möta Hanis Kröpelin, 
Ok Konungens Vener flera, 
IIvem ha 11 tijtsänder mera, 
The förvissade Marsken uthan fara, 
Vthan all arg skulle thet vara. 
Marsken svarade them ther til: 
Then böön han fölia vil, 
Ok giorde sik reda i sarnma stund. 
Ok for til them i Alräkkio sund, 
Tryhundrade Män hade han med sik, 
Thet ma jak sigia sannelik, 
The monde alle tröste vara, 
Ty foor han uthan fara. 
Tha the kommo i Aalräckzo samman, 
Ther talades bade alfvar ok gamman : 
Kröplin bad Marsken uppenbara, 
At han skulle, til Konungen fara, 
Han ville honom ther före staa, 
Fara felig til ok fraa. 
Marsken svarade med snille, 
At han thet ey göra ville: 
Ty thet monde ingalund vara 
Vthan Rijksens Radh när vara. 
Sidan sattes thet i Lag 
Til nästa Sancte Martens Dag, 
Ö f 
I frijd skulde thet staa, 
Engen then andra skada raaa; 
Thet skulde sva staa i alla mata: 
Hoo lor Konungens skull ville göra eller lata, 
Han skulde Rijksens Män ey göra meen, 
Marsken lofvade sva igen 
För sik ok alla honom tillhöra, 
The skulle Konungen ey skada göra, 
Ok ingen ther honom tilhöra, 
Starka Breff the ther pa göra. 
Ån lofvade Marsken them förvissa, 
Ther näst innan Michelsmissa 
Ville han tijt Rijkzens Radh sända, 
Som med Konungen skulde ända, 
Huru then Däktingan skulde staa, 
At han matte förlata sik uppa. 
Marsken ok Hanis voro ther öfver ena, 
At Hanis ir.cd Rijkit halda mena: 
A huru om Konungen kunde vara 
Hanis ville jo til Stockholm fara 
Ok vilde med Marsken ok Rijkit blifva 
 hvat Konungen vilde bedrifva, 
Her Svante Jöns, c) Her Magnus Green d) 
Lofvade thet Marsken uthan meen. 
Mädan Konungen vid Stäkeborg är, 
Mang Breff fick han thär 
Alf alle the som boo i Danmark, 
The Brefven syntes honom ram e) ok stark, 
Manskap ok tienist the honom upsade, 
Ok allaredo en annan Konung hade 
Konung Christopher hans Systerson: 
Til hiertans Sorg thet Konungenom kom. 
Hanis ater til Konungen vände, 
Lot Konungen förstanda then ände. 
47 . K. ERIC AF POMMERN ÂFSATTES. R. ERI - 
eus POMERANUS DEPO NITUR. 
a I ar.sk in vilde ther ey länger bijda, 
Vthan lot sik til Stockholm lijda, 
Rijkzens Radh lot han tijt kalla: 
The mötte honom ther alla. 
Ther han them sagde 
Huru han med Hanis dägtingat haffde. 
Vissa Tijdende vordo the ther vare, 
At Konungen var ater til Gottland faren, 
Ty förrammade the ett annat lag, 
I Teige mötas Sancte Michels dag. 
Kring om alt Rijket skrefvo the sva, 
At alla skulde ther motas tha, 
Bi 
ll) Codices 1. 4 . Aalräckio, un de infra Aal- Miles, Regni Senator & Legifer Sudermanniæ. 
räckiosund. Neutrius situs determinari potest, v . Stiernman , Höfd. M. p. i5o. 
nisi forte Arkösund in Qstrogothica,prope sin um ,1 ) De Tidön, Miles, Regui Senator & Legi- 
Rravikeu. v. TuiielA \ P. 2. p. 54 . fer Sudermanniæ. v. Stiernman , 1 . c. p. 12. 
c) Swarte Ake Jonisson (Swarte Skåning) e ) Härd, durus. 
II. 5 o.