CHRONICON RHYTHMICUM HAJUS.
Hans Svena voro til Vadstena dragne,
Med Danabroka uthslagne.
Berman monde til Suderköping draga ,
Niels viste ey hvat lian ville företaga,
Han lick sina Pantzar i sin fampn,
Ok rymde tiier med last ok skam,
Sva Sara the ther flydde .
Engen epter then andra bijdde.
I Paska viku c) monde tliet väre,
At the sva förfärades thäre.
Niels torde ey sidan bijda,
Til Gottland lot ban seg lijda,
Vid tuhundrade lot han ther qvar,
Ok med tva Snäkkior tädan far.
Marskens Svena loto sik til Stegeborg lijda,
Ok belade thet pa bada sijda;
Marsken sände bud alt thet han kunde,
Ok sampnade Folek i alla stunde,
Sin Skip lot hau rede göra,
Sin Spijsning i them föra
Ok ville tha ey langer bijda,
Vthan lot sik til St'àkeborg lijda.
Vppa Skipsholman han sik lagde:
Konungens Folck thet ilia behagde.
Epter Marsken fick Holmen nampnet behalla,
Carlsholm honom nu alle kalla.
Han bestallade Slottet pa alla sijda,
The pa Husi t varo hade qvijda.
An föro the aff Husit tha,
Ofvan uth med Bata sm a,
Marsken kunde thet ey betaga,
Ther ofvan nioilden ey bata b af va.
Sidan lot han Skip göra,
Bata ok Snäkkior sunnan öfver föra:
The aff Husit voro tlies vahra,
Hvargens torde the sidan uthfara.
Strax the pa Husit thet förnummo,
At Marsken var tijt sielfver kommen,
Tha gissade alla the,
At han vilde sin bald besee:
För bäggia Brorna ända,
Tijt the fiorton Föglare d) vända,
Alla moot then norra sijda,
Ther med meente the göra Marsken qvijda.
Han skulde jo uth med Bärget ee, e)
Om han ville norra Haldit besee.
Thera Byssemästara heet Rodenborg,
Han bad them vara uthan Sorg;
Vilde Marsken then vägen gaa,
Vist skulde han ther dödin faa :
Sva högt vilkorade han thet thäre,
Han satte vid bade lijff ok ähre.
Marsken viste ey aff thera grund,
Plan foor til Plaldet i samma stund;
Strax the fingo Marsken see,
Fullgörlika kände honom the.
Han var en Man aff Skapnad sva,
Bland tusinde man honom känna ma
Vppa hans gang ok annor stykke,
Gudh skop honom särdelis then lykke;
Hvar hans ord bland tusinde falla,
Hans Röst kändis öfver them alla.
Mädan han pa Haldit gick,
The aff Husit redde sik;
Tha han skulle ater ga hem,
Rodenborg var ey seen,
Ok skiöt til Marsken med en Byssa,
Jak sig er thet här förvissa,
Byssan sik aff' ställningen slog,
Tiugu fampna stenen öfver Marsken tog;
Rodenborg i samma stunde,
Fyrde the andra thet raskaste han kunde
Kammaren aff Byssone sprang,
Then steen gick ey tiugu fampna lang ;
Sva fyrde han pa then tridie Byssa,
Ok meente raka Marsken tilvissa,
Byssan aff’ ställningen slog,
Ok stenen hvargen nar Marsken tog.
Sidan bado the han skiuta med flera,
Han svarade jak skiuter aldre mera:
Jak känner Gudh kastar mik plaga til,
Ty jak Marsken dräpa vil.
Sva gick han strax at läggia sik,
Ök aldrik Hälsa ater fick.
Sidan skuto andra med Byssor flera:
Marsken skadde tho ey thes mera,
All Marskens vilia ok acht,
Satten til Gudh aff all sin macht,
Ty beskärmade han honom tha ok mera
För the fiender ok andra flera.
Sidan lot Marsken P'lotta byggia,
Rör ok Torfva ther pa läggia,
Med Storm lot them til Husit drifva,
Fienderna sik tha illa gifva,
Ok Elden i them tände,
Ok meente ther med Husit bränne.
The missdara hade än sva the lycka
At the then Elden slycka,
The lupn i Yatnet under thera haka,
Med stänger emoot Flotanom taka,
Ok med macht them fra sik stinge,
At the engen skada finge.
Mädan Marsken pa Holman laa,
Intet sörgde bans Folck tha;
The dantzade, qvodo ok voro kata,
Ok glädde sik i alla mata,
Pipara ok Basuna leek
Man ther ympnot höra fek,
Fruger ok Jomfruer voro thäre,
Thess mera glädi monde ther vare.
The gläddis ty sva fast ,
Maat ok Ööl ther engom brast.
Marskens Hustro ok ther var,
Dantza ok leka hade hon ospar,
c) Die 5 Aprilis Gäg.
d) Tormentorum genus, Gallice Vaugher*
«) Alltid, semper.