112 
XXXII 
STORA ÎHMCHRÔnIKAN. 
Ok îot tliet strax bestalla » 
Om alla sidor för Husit halla. 
Sidan flyddes thet sva, 
Drotzetens Hustru ok Barn o) til honom gaa, 
Ok föreentes än förra the uthgingo, 
At the Marsken Husit fingo, 
Ok thet sva förramina, 
Om morgonen skulde han thet annamma. 
Her Christiern full til föga tha, 
Hans Son Carl giorde ok sva : 
Rijkzens Rad förlijkte them thäre, 
At thet skulde i goda väre. 
Her Christiern försvor ater Konungen tha, 
Carl hans Son giorde ok sva, 
The hyllade ok svoro Marsken hade, 
At hielpa honom med macht ok rade. 
Sva unte Marsken Her Christiern tha, 
At han Vijborg behalla ma; 
Doch skulde han honom thet fa igen, 
När han kraffdet uthan meen. 
Thet lofvade han vid Heder ok ähra, 
Thet skulde alt sva sant vära. 
Marsken unte Her Christiern thet han atte, 
At han thet föra matte 
Å hvart som han ville, 
Thet skulde honom engen förspille. 
Marsken unte Carl ok tha, 
At han Ringstadaholm behalla ma 
Ok bad Gudh sik fördöma med Lijff ok Si al, 
Om han arma t giorde emot Marsken än väl. 
44. NILS STEKSONS OROLIGHET. NICOLAI STE 
NO NIS TURBÆ. 
IS 1 u magen i här höra faa, 
Huru länge then handling monde staa, 
Thet Her Niclis Stenson Marsken sagde, 
Illa var thet han ey heller tagde. 
Ginstan Nils fran Marsken vände, 
Manga goda Män til Marsken rände, 
Ok sporde Marsken ginstan tha, 
Om the skulde troo uppa 
Then stoora Troo ok feligheet, 
Ther Niclis haffde honom betedt? 
Han svarade: jak kan ey rättare förstaa, 
Ån i magen ther troo uppa. 
Ginstan Marsken aff Ostergöthland var, 
Tha dreflf ater Niels sin onda par, 
Marskens Svena lot han grijpa ok taka, 
Sva manga han kunne raka, 
Ok lot bade röfva ok skinna, 
Alt thet han kunde finna: 
Kyrkior ok Präster han ey spara, 
Alt som han ville, skulle thet vara; 
Han lot alt fran them taka, 
Hvad hans gadhung o) kunne naka. 
Han lot sva omöglika lifva ok gästa, 
a) Codices i. 4. Hans Son. 
a) Begär, desiderium. A Gastas, desiderare. 
Thet kärde alle thet monde frästa. 
Tha Marsken sporde then omilde, 
Ey länger han thet städia vilde, 
Rijksens Radh lot han tliet förstaa, 
Ok bad them fölia sik tha, 
Til Stäkeborg ville han fara, 
Höra hvad Niels ville svara; 
Slotzlofven ville lian kräfvia vppa 
Ok see om Niels ville honom them faa. 
The monde honom alle svara: 
Gärna vij med eder fara, 
Ok sände the bud för sik, 
At Niels skulde möta them felik, 
Ok Rijksens Radh ville än frästa, 
Om the kunde kommat i thet bästa. 
Tha Niels hörde the BrefF, 
Spol t han ther aff dreff, 
Ok sagde, hvar vid mik vil tala, 
För thetta Huus skal han benala: b) 
Tör Marsken öfver Bravijken rijda, 
Han finder liär the honom bijda. 
Tha tänkte then Daren i sitt sinne, 
At Marsken var rädder som en Quinne. 
Tha Marsken Nielses ord sva sporde, 
At han ey öfver Bravijken torde, 
Tha var han i Ostergöthland thäre, 
Pa en Mijla Stäkeborg näre, 
Ty matte Niels häller hafra tackt , 
Ån slijk fafeng ord sackt. 
Sidan gingo them bud i min an sva, 
Annan dagen skullet i goda staa: 
För Stäkeborgz Broo skulde Marsken fara; 
Niels vilde ther för honom vara. 
Arla om morgonen kom Marsken thäre, 
Erkebiskopen ok Drotzetcn med äre, 
Biskop Thomas, Riddare ok Svena xnera, 
Ok mange gode Män flera, 
The ville alla fly thet sva, 
At Niels skulle til Marsken gaa: 
Engen rad stod ther til, 
At Niels til honom ganga vil; 
Vid Vindebron Niels gick, 
Tijt bad han Marsken ganga til sik. 
Marsken sagde, han vil let ey spara, 
Loto Niels sin Armbyrste ospände vara : 
Ty Niels drog up Vindebron för sik, 
Med trettijo Armbyrst han tijt gick. 
Tha svarade Nils, bijden thäre: 
Ett Armborst ey tädan bäre; 
Vil Marsken ey hijt gaa, 
Ther ligger mik engen macht uppa. 
Thet giorde Nils for the oskäl, 
Han meente Marsken skiuta ihäl. 
Tha Marsken förstod thenna vada, 
At Niels ville honom sva förrada, 
Erkebiskopen sände han tha, 
Drot- 
b) Nalkas, appropinquare. Cod. 12 habet: 
Komme för thetta Huus utan dvala.