/
CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS
III
Sik val vijsa ther mothe standa.
En Sven lot han til sik kalla,
Fra the andra Svener alia,
Ok sporde honom til,
Om han för hans skull vaga vill?
Claus van Lanken a) beet ban,
Th et var en goder trpster man.
Hau svarade: Her Marsk i torfven ey fara,
Mitt Lj ij 11 vil jak ey spara,
 li vart i villin mik sända,
Jak skal ther idan vilia ända,
Thet vil jak ider förvissa tee,
Eller i skolin mik aldrik see.
Sidan kärde Marsken tha,
Ât Drotzeten ville förderfva honom sva.
Claus svarade: thet skadar ey ett vätta,
Jak vil eder ther val öfver rätta,
Edert homot jak hämpna vil,
Faan mik annars liielp ther til •
Marsken svarade: jak vil tik faa,
Hvem tu sielfver kesar paa:
Åter Claus monde svara :
Vit in i livar Drotzeten momie vara?
Marsken sade: Jak veet försann,
I Ravelstad b) maa tu finna lian,
Sidan bad Claus Marsken än,
Faan mik trettijo raska Män,
The som mik vilia lyd a ok hora,
Godh Tijdender skolen i väl spÖra.
Marsken svarade honom ther til :
Kees si elf Ver hrem du hafva vil,
Paa en Skript lät them sätta,
Sidan vil jak them berätta.
Claus giorde som Marsken bad,
Lot them vpskrifva i stad,
Sidan lot Marsken them sammankalla,
I ett herberge til sik .alla,
Ok bad them alla i then stad ,
Fullkomlika göra hvat Claus bad:
The lofvade honom thet alle tha,
At the ville gärna göra sva,
Hvem thet Var med eller moot,
The ville ju standa Marskens boot.
I Skänninge the sik vid Marsken skilia,'
Ok rijda epter Gudz ok Marskens vilia,
Ok funno Her Christiern i Räfflista hans garde,
Thera Lijff the ey sparde,
The voro vid fyratijo ok ey mere,
Her Christiern hade hundradt ok än flere.
The slogo ther til som sköne Män,
Ty maa man prijsa them än.
Her Christiern ville tha i Säng ganga,
Ok tänkte ey tolka Gästa fanga,
Han kom ey väl i sängina nid,
För än Marskens Svena toko honom vid:
Hanis Mädcvijk ok Jäppe Tiby
The kände c) honom ena vijsa a ny,
Ok toko honom tip sva bradelik,
At han fick ey väl signa sik,
I en Släda nionde the honom kasta,
Ok förden til Västerars med hasta,
Hans Svena sato mäst i Stufvuna inne,
Drucko ok quodo i thet sinne,
Ok vachtade sik ey thare
För Marskens Svena när them äre,
Ok grepo them ther alla tha:
The ther undsluppo voro faa.
Til Marskens hand skulde the sik gifva,
Om the ville länger lifva.
Ther doo tree i then tijde,
Ty the vilde sik ey gifva bittijde.
it». CA Rt KNUTSON INTAGER FAS TNINGÄ R NA .
CA ROR US CANZJTI CASTRA ORTINET.
Tha Marsken haffde i Skaninge andt,
Ok sina Svena til Vpland sändt,
Tha redde han uth än en Skara,
The som skulde til Calmarna fara,
Ok satte ther til Höfvitzmän tva,
Erik ok Arfved, the heta sva,
Han bad them Calmarna bestalla,
Taka Smalänningia til liielp alla.
Ginstan Marsken aff Skenninge reed,
Til Elvesborg then leed:
I samma tijden han ther gäste,
Tok lian a fl' Snakenborg thet Fäste ;
Ok tick thet ater sin Broder tha
Thure Stenson, han heet sva,
Ok monde strax tädan rijda,
Moot Närike lot han sik lijda.
Tha han kom Axavall när,
Vissa tijdender mötte honom thär,
Huru Resan var hans Svena gangit,
Ok at the haffde Drotzeten fangit •
The tijdende han ok tha hörde,
At the honom til Orabro förde.
Marsken takkade Gudh innerlik,
Som honom halp sva skinbarlik.
Sidan reed han sva froo,
Loth fik lijda til Orabro:
Ginstan han kom pa thet Fäste,
Tha lot han aff Drotzeten fräste,
Om han ville honom faa
The Slott han haffde aff Rijkit tha.
Drotzeten svarade ther til :
Allan hans vilia jak göra vil.
Marsken haffde tha Breff ospara,
At han ville til Nyköpung fara,
Ok bad alla til sik komma,
Som ville vita Rijkzens fromma.
Marsken strax til Nyköpung körde,
Ok Drotzeten med sik förde,
Ok
a) Claudium Lang vocat Ericus Olai. Tile J) Prædium équestre in paroecia Simtuna
vero Præfeftus cas tri Ronneby in Blekingia ab Vplandiæ.
Engelbrecto fuit constitutus. v. supra. <•) Lärde . docebanC

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.