CHRON1CON RHYTHMICUM MAJUS. 
Til GangnäfFÅ) alle moot honom gaa. 
The torde ey för au the loto sik feela, 
Ty at the lifva garna heela. 
Marsken felade them alla til sik, 
Ok sagde til them toktelik: 
Käre Vänir, hvij är thet sva, 
At i med Skatten sva ater staa ? 
Minnes ok ider thet väl , 
At i sloge min Fogatha ihäl? 
Ok alt thet i hafven lofvat mik, 
Thet ar engte uthan svik? 
The Bönder svarade alle ined skäl : 
Käre Her Marsk vij kännoms thet väl, 
Vij hafvom länge farit ville, 
Ok giordt moot eder myckkit ilie; 
Viliin i oss till nader taga, 
Yij lydom ider garna i vara daga, 
Thet skal ok aller nogor förfara, 
Oss nogon tijd moot ider vara, 
Hvaske med gärninga ella rade, 
Ok faa vij nu idra nade, 
Tlia vilia vij höta epter vara förmogo, 
Thet vij eder Fogta slogo. 
T ha Marsken thera ödmiukt hörde, 
Stora nade han med them giorde: 
Han hände möglika sva c) ok böter, 
The fullo alle för hans föter, 
Han gaf them til alla saka: 
The lofvade honom vara spaka. 
I Tuna gick ok thesslijke, 
The lofvade Marsken aldrey svijke ; 
Sva giorde the ok i Ilenemore, 
Med stora eeda the thet svore. 
4l. NILS STENSOM FIE STOS-KU 1> MO T C A RX KNU 
SON. NICOLAI S TE y O NIS 1NIMICIT1A C Mf 
C ARO LO CA NU TI. 
Sidan reed Marsken til Västeraars igen, 
Ok lofvade Gudh han fick ey meen : 
Budh sänden ok til Drot/.en tha, 
Ok lot honom allaledes lörstaa, 
Huru honom var i Dala gangit, 
At the hade honom väl undfangit, 
Ok böd honom mera til, 
En dag i Söderköpung lialla vil, 
Om fiortonde dag Jula tijda; o) 
Bad han honom ok tijt rijda, 
Ok lot sin Breff om Landit fara, 
At alle Frijhorne skulle ther vara, 
Ok beställa om Rijksens bäste 
Bade om Calmarne ok andra Fäste. 
Drotzeten lot honom ater svara 
Honom tyckte det ey rad vara, 
At man sätter daga för manga Haste, 
Förty the Almogen förgäste. 
I ) Paroecia Dalecarliae Orientalis. 
c) Codices 11. Sona. i 5 . Svadana. 
«) Die 7 Januarii 143 g. 
I) Natt och Dag, R. Caroli affinis. v- Stiern- 
IO9 
Thet giorde Drotzeten för then liste, 
At Nigels Stenson b ) ok han sik förviste, 
Mäd an Marsken sin ärinde i Dala forda, 
Tha voro the paa NykÖpuhg til orda, 
Marsken kunne them aldrik förlijka. 
Ther paa föreentes the Marsken svijka, 
Ok vordo öfver ena i thet sinn, 
At the ville hafva Konungen in. 
Litet epter skreff Erkebiskopen c) Marsken til, 
At han med honom tala vil, 
Ok bad han skulde til Eneköpung fara, 
Ther ville han för honom vara, 
Ok flera Herrar ok tijt rijda, 
Ty lot Marsken sik tijt lijda. 
I Enaköpung möttes the tha : 
Strax loto the Marsken förstaa, 
At Drotzeten monde hans vän ey vara, 
Vthan sagde, han liölt honom til fara. 
Marsken svarade tha med skäl: 
Vij vordem i Stockholm förlijkte väl; 
Sidan hafver engin spordt 
Mik med ord ella gärninga moot honom giordt. 
The sagde, at thet monde valla, 
At han fick ey sin Lään benalla ; 
Vij hafvom förstandit aff hans vilia, 
Sina Svena ville han ey fran sik skilia. 
Marsken svarade tha ther til: 
Här äre ok Here som hafva vil, 
Halle sva mänga som han val kan, 
Mera Lään far ey nu lian : 
Ty somme mena at han vil illa, 
Rijksens Frijheet oss förspilla. 
Yij liafva försvorit manga sinn, 
At aldrik Konung Erik anamma in: 
Nu sigia somma ther til, 
At Drotzeten ok Nigels honom liylla vil; 
Ty kan jak ey annat nu svara, 
An vil han trolika med oss vara, 
Ok lata oss troo befinna, 
Ok enkte band mote Rijkit binda, 
Tha skipter jak garna med lionom thet bästa, 
Hvat jak liafver alla mästa, 
Lijkerviss, som han min Fader vare, 
Thet kundgörin lionom oppinbare: 
An finder jak ok sva, 
At han ville mote Rijkit gaa 
Ok Konungen här indraga, 
Moot vann vilia paa van skada; 
Tha sigin honom frijlika sva, 
Jak vil äpter lians värsta gaa, 
Som lian liaffde slagit min Fader ihäl, 
Jak hoppas göra thet med skäl. 
Sidan bad Marsken Bengt Jönsson d) thäre, 
Thessin Årinde för Drotzeten hare, 
Ok 
man. Höfd. M. p- s 4 g. 
c) Nicolaus Ragvaldi. 
d) Oxenstierna, Drotseti gener, cujus filiam 
Christinam Vase in matrimönio liabuit. 
11. 28.