CHRÖNiCON RHYTHMiCÜM MAJUS. 
Som thet haffde mäst valîît, 
At the haffde moot Marsken hållit. 
The lofvade honom göra sva, 
Ok aldrik meer moot Marsken staa : 
Tog haffde the lönlik bttd itiillan sik, 
At göra Marskens Svenar svik. 
Tha Svan i Jössis Härad kom, 
Vissa tijdender han förnäm, 
At Bönderne sik sampnade alla, 
Ok masta delin samman halla, 
Sva väl the honom hyllade ok svoro, 
Som the andre ther Undan foro; 
Then samma natt meente the tha, 
Svan antigia grijpa eller slaa. 
Tha Svan the tijdende sporde, 
Bratt han sik moot them förde, 
Ok vart sva vahra thes, 
Hvart the lago paa ett Naäs, 
Ok haffde huggit Brota om sik, 
Isen mast omkring them gick. 
Tha mälte Svan til them alla: d) 
Vij viliom paa Sancte Örjan kalla, 
Hvilkin Hoffman nu är goder, 
Tanke paa sina dogande Moder. 
The Bönder voro bittijda vara, 
Hvar the Hoffman paa Ijsen fara, 
Ok redde them til varia mäst, 
Som the kun ne alla bäst. 
Hoffinäu ropade: om Bönder villa lifva, 
Vader Marskens nade skulde the sik gifva; 
Vilin i al le lifva hole , 
J gaan til Svan vij vilie eder feie, e) 
Bönderne svarade ater sva: 
Vij felom oss sielfve, huru thet kan gaa, 
Tören i eilest til oss fara, 
J finnen, vij viliom ider ey spara. 
Sidan rände Hoffmännen them strax imoot, 
Ok fullo ginstan aff til foot, 
Med stoor Mandom the til them gingo, 
Stora hugg the Bonder fingo: 
Slaa dÖd the Hoffman alla Öpa; 
The Bönder tha atli skogen löpa, 
The glömde qvarr bade Pijk ok Skräppa,/ - ) 
Then takkade Gudh som tlia kunne* släppa. 
Vidli hundrade ok tiugu Bonder sloges ther dial, 
Förra matte the hafva styrt thet väl; 
Hoffmännen fingo alla thera Hästa ok Släder, 
Ok sva mycken Flaatkaka g') mäder: 
Hundrade ok tiugu Hoffmän the vore ey ther 
mere , 
Siuhundrade varo Bönderne ok än Here. 
Värm aland the tha hetvinge, 
Sidan the aldrik fran Marsken ginge; 
The hyllade sva then Höfvitzman, 
d) S. Göran, S. Georgius, qui etjam Stena- 
nis Sture Senioris fuit patronus. 
e) Gifva lägel, securitatem præstare. 
f) Pik och skræppu de mendier Legg. V estrog. 
Käpp och påse, baeulus & mantica. 
io5 
Ok bado för Gudz skyll alle han. 
Han skulde them ey förderfva, 
Vtlian thera bästa til Marsken värfva: 
Svaii lijsade them afl' then vada, 
Ok tok them alla til nadä. 
Sidaii haffde Svan bud ospara; 
Epter Torsten lot han fara, 
The sökte alt thet the kunno ; 
Til thes the honoin funno, 
Ok en annan lingo the upleet, 
JÖsse Hanisson han liefet; 
För Värma han Höfvitzman är, 
För än Törsten Iiigelson kom thär. 
Ther med ändades thera Maal, 
The brandis bade hade paa ett Baal , 
The lijdü mäst alla toîkin vada, 
Som Marsken meente förrada. 
56. MÖTEN I ArEOGA OCH CALMAR. CON VEN 
TUS AREOGIÆ ET CALMARIÆ. 
Q 
Oöndagen näst epter Fastagangz tijda, a) 
Skulle Herrarna alla til Arboga rijda, 
Ty monde thet at Valla, 
En Herredag skulde the ther halla. 
Tha haffde Marsken i sin acht 
The ord Drotzeten hade honom sagt, 
At Rijkzens Män honom ondt ville, 
Ok alla unite honom ille ; 
Ty bad Marsken alle thäre, 
Sva monge the monde väre , 
Biskopa, Prelata, Rid dar a ok Sveua, 
Köpstadzmän ok Bönder Meena, 
At the för Gudz skyll vilia 
Honom vid thet HÖfvitzmans dömet skilia, 
Han Ville thet förtiena alle daga, 
At the ville honom thet fördraga. 
The gingo alle uth at berada sik, 
Ok svarade honom bradelik: 
Her Marsk, vij bidiom varen ey vred, 
Vij liafvom alla svoret eder en eed, 
Eder för Höfvitzman viliom vij halla, 
Å madan Gudh an b) oss lifvet valla; 
Til then Dag vij Konung faa, 
Ok Veta huru Konung Erik kan gaa, 
Ok hafven i svorit oss sva slätt, 
At hielpa oss halla vid Lag ok Rätt. 
Marsken svarade: jak staar ider til, 
Eder vilia jak gärna göra vil: 
Jak vanter at Drotzeten gladdes ey masta, 
Tha the Marsken sva stadfästa. 
Ther näst epter om Pinges daga tijda, c) 
The Herrar fingo ey länger bijda, 
The skulde tha til Cahnarna fara, 
Om Midsommar skulde Däktingau vara, 
Drotze- 
o) Tunnbröd, cihns vet pains tenaior. iiafe 
in prov i n ci a comedi solitus. 
n) Die 2 Mardi. i438. 
t) Unnar, concedit. 
c) Die i Junii. 
ii. 37,