«
XXXII. STOUA RIMCHRÔNIKAX.
io4
Hvat Rätten gifver, vil jak staa,
För Bengt Gunnarson ok mik,
Thet siger jak ider sannelik,
Hvat thet kostar Godz eller Lijff,
Thet vil jak böta uthan kijff.
Ater svarade Dalakarla thäre:
Yij vito 1 med ider ey uthan Dygd ok ähre,'
Ater svarade Drotzeten som förr:
I beraden eder bättre ok gängen a dör,
Thet är ey alt som du siger,
Han menar alt annat som staar ok tiger.
The Bönder gingo uth ok ater in,
Thera kära var ey annat i thet sinn,
Ån som Drotzeten hade förra rördt.
Tha Marsken hade thet alt uthördt,
Tha svarade han them sva slätt,
At alla gafvo honom rätt.
Sidan sporde han the Bönder tha,
Om the ville honom til Rätta staa?
Tha svarade honom alle thet:
Nad är mykkit bättre än rätt;
Vilin i oss idra Nad gifva,
Epter ider vilia viliom vij lifva,
Ok aldre meer iinoot ider staa,
Then stund vij alle lifva maa.
Marskens Svena varo ok när,
I Rätten gafvo the sig ther:
Enge skuld the til them finna,
Ok med engin Rätt öfvervinna.
Sidan föreentes the sva,
Marsken gaff them vänskap tha,
At the skulde taka plicht och möda,
Fasta och böta epter the döda;
Ok all hans Skatt the uthfästa,
Innan Kyndelsmässo betala nästa.
The lofvade vid heder ok ähra,
At the skulde stadelika vära.
Nogh Marsken tha lörfann,
At Drotzeten honom ondt ann, j)
Ok förstod hans onda vilia,
Han ville honom fran Dala skilia.
Ån är bättre at en tijger,
Ån mena ondt then han godt siger.
§ 5 . YERMLÄNNIRGArUAS UP ROR. VERMELÅNu
RO RUM SE DI TIO.
Marsken sidan tädan reed,
Til Stockholm then ginasta Ieed.
Nakot ther epter han tidende sporde,
At Vermana sik reda giorde,
Ok hade fått en Höfvitzman,
Torsten Ingelson sva heet han,
Marskens Sven var han än tha,
Doch giorde han moot Marsken sva:
Torsten sampnade Vermana alla,
i) Unnade, intendebat.
a) Engelbrecli Socius, de quo supra.
The sagde vilia Örabro bestalla;
Ey giorde Marsken them uthan skäl,
Tog slogo the hans Fogta ihäl,
Han ville ju fullfölgiat med thet bäste,
Thet halp honom tha ey mäste.
Strax Marsken monde tijdender faa,
Them lot han Drotzeten understaa,
Ok bad honom om liielp ok rad:
Drotzeten skrelf honom ater brad,
Honom tyckte vara thet bästa,
At man Daktingan frästa.
Marsken skrelf honom ater tha:
Å medan vij töfvom sva,
Vara fienda stärkia sik i alla ända,
Almogen the rätt fra oss vända.
Ater svarade Drotzeten ey bäter,
Mitt Embete thet ey krafver,
Nakot Örlog med them opstinga,
Ty är bäst att däktinga.
Tha Marsken fick thetta höra,
Bad han sina Svena sik reda göra.
Tha var nar honom eu hans Man,
Han heet Arfved Svan, n)
Marsken bad honom rijda med,
Han svarade: gärna gör jak thet.
Marsken bcfol sina Svena i stad
Göra hvad Svan them bad,
Som han siclfver vore när,
Thet lofvade the alle ther.
Sidan skrelf Marsken i alla ända ,
At the skulde til Vermaland vända,
Ok Svan alla lyda ok höra,
Hvat han bad skulde the göra.
Fogaten afi' Örabro b) bod sidan Marsken til,
At Verma jo honom bestalla vil,
Ok skrelf them vara tlier
Vppa sex Mijla när.
Tha Marsken thet sporde,
Sielfver han sik reda giorde,
Ok reed til Örabro bratt,
Försymade hvasken dag eller natt.
Tha vart han valir thäre,
Huru Svan mötte Torstens Hare.
Tha Bönder fingo Holfinännena see,
Tha skildes ath ok flydde alla the,
A than try Härad ryckte med Torsten in,
Sik varia var tha theras sinn.
Svan epter them indrog,
 hvar han foor böd han them no<*
b ?
Bade med bön sva ok med rade,
At the skulde alla falla til nade,
Ok bättra thet the brutit halfde;
Marskens Skatt han ok kraflcle :
Han bad them vachta sik fran skam,
Ok läggia the FÖrrädara fram,
Som
#
Ö Forte Nils Nilsson, de quo v. StUrnman,
Höfd. M. p. i46. *

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.