102 
XXXII. STORA RIMCHRÔNIKAN 
Svenske meenten ok göra sva. 
Ty haffde the kommit til honom vist, 
Alle haffde the Hofvudet mist. 
The Svenske togo illa fara, 
Ok ville gärna hemma vara, 
Tha tok Biskop Magnus ok Hanis sik til, 
At the til Konungen fara vil, 
Ok lata honom förstaa, 
Sverike fritt ater faa, 
Om han ville halla Däktingan ok ord, 
Som i Calmarna vare giord. 
Erkebiskopen ok Drotzeten vara ey seen, 
The skyndade strax ath Sverike igen. 
Tha the haffde Konungen thet sagdt, 
Thess gaff han ey myekin acht, 
Togh ändades ther med sva, 
At Konungen ok Svenske skulde vara tha 
Ther näst om Olavi i) i Calmarna til orda, 
Yppa bada sijdor Däktingan fullborda. 
Biskop Magnus ok Hanis foro strax hem: 
Litet ther epter mötte Rijkzens Radh them. 
Om Martensmässa k) i Arboga thet är, 
At the Dagen halla ther: 
Ther vordo Svenske öfver ena, 
Then Dagen i Calmarna lialla mena. 
Marsken kärde sik ther stort, 
Huru Dala ok Verma haffde giort, 
Ok haffde hans Svena slagit, 
Thera Hästa ok Haafvor borttagit, 
Ilan ville thet gärna hämpna, 
Om Gudh unte honom thes ämpna. 
The alla monde honom svara : 
Oss tycker thet ey rad vara, 
Yij fruchte at i skada ther finge, 
Ty är bättre att vij däktinge. 
Marsken var brad til svara : 
Ther om vil jak staa min fara ; 
Jak vil med Gudz hielp beställa sva, 
At mine ther engen skada faa. 
The monde honom ater svara: 
Huru kunde thet vara? 
Marsken svarade: jak siger ider sant, 
Jak menar vara Jula-natt 
Först i Ilenamora, /) sva i Tuna, 
Tha menar jak ther med them runa, m) 
At hvar thera mister hand ok foot, 
Tha faar jak för mitt Hufvud ri) boot: 
Sva tädan ok til Mora rijda, 
Ok göra them samma qvijda, 
Ok sidan in til Värmalanda, 
Ok göra them ther samma vanda; 
Ty uthan Almogen far nakon aga, 
The lyda oss aldre i vara daga. 
The svarade honom alla mäste: 
0 Die 29 Julii. 
k) Die 11 Novembris. 
l) Hedemora, oppidum Dalekarliæ. 
in) Hviska, znussitare. Respicit consilia se- 
cretiora, quæ palam et sonora voce non ineuntur. 
Fullfölgin thet än med thet bäste. 
Drotzeten svarade jak vil them vända, 
Om jak kan thet nogorledis ända, 
Ok hafva min budh ospara, 
Ok lata them in i Dalarna fara, 
Hvat svar mik viderfaar, 
Them skulo i raskelika varda vaar: 
Ther med haffde thet ända, 
Ok hvar ater tädan hem vände. 
Sidan kallade Drotzeten Marsken til sik, 
Ok sagde: Son jak siger tik, 
Nu haffde jak ampne än jak ville, 
Göra moot tik full ille: 
Marsken svarade med Tokt ok somma, 0) 
Huru skulde thet tilkomma? 
Drotzeten svarade honom ther til, 
Som jak ider säya vil, 
Biskopa, Prelata, Ri ddara ok Sr ena, 
Köpstadzmän, Bönder ok alla Meena, 
Mena alla ider ondan vära, 
Ok alla saara Öfver ider kära. 
Marsken svarade til thet ord: 
Jak veet mik ey hafva them omit giordt, 
Förlate them Gudh mik valle thetta, 
Ty thet görs mik til orätta. 
54. CARZ KNUTSONS OCH CHRISTER KILSONS 
SA M TA LIE NKÖri NG. MA RSCHI A T O UK 
LROTZETI COLLOQUIUM ENECOPIÆ . 
JSI arsken reed sidan med sina Svena, 
*1 il Stockholm, ther Juul halla mena. 
Drotzeten sidan JNXarsken budh sände, 
At han med Dalakarla hade ände, a) 
Sva at the skulde om fiortonde dag, 
Aff Dala vara i Eneköpungz Stad, 
Alf alla Dala skulde the hafva macht, 
Ok hvat the sigia skulde vara sagt; 
Ty beder jak eder Son kära, 
At i ok tha ther ära, 
Ok rijder tijt med faa Häste, 
At vij Almogen ey förgäste. 
Sva monde ok Marsken til Enaköpung fara, 
At thet skulde ey hans skuld vara. 
Ginstan han kom i then Siad, 
Drotzeten honom til sik bad; 
Marsken tha strax til honom gick, 
Ok viste nogh lians onda svick, 
Drotzeten undfick honom vall, 
Ok bad honom komma häll ok säll. 
Een liten stund the ther sato, 
Giorde sik glade, drukko ok ato, 
Tha sagde Drotzeten sva : 
I Closter stufvun b) viliom vij gaa, 
Rijkzens Radh gingo medh tijt in, 
Tha 
n) Codices 1. 4 . Homodh. 
o) Anständighet, decentia. v. Ihre, Glossar. 
a) Ofverenskommit, conveniebat. 
b ) Monast.erium Franciscanorum seu Fratrum 
Minorum, de quo Rhyzelius, Monasteriol.p, 5 a.