CHUONICON miYTHHICUM MA JUS 
toi 
Ok satten mitt i then Ring; 
Ok dömde ther strax Domen sva,' 
At han skulde fra Hufvudet gaa: 
Ther huggo the tliet ah' uthan hard 
Med en Yxe, the skötte ey Svärd, 
The laggde hans Halssbeen paa en Stokk, 
Ok huggo hans Hufvud fraa hans kropp. 
Aldre hafde bans thes acht , 
Tha han var i sina välmacht, 
At Bönder skulde sva öfver honom rada, 
Ok göra honom slijka onada. 
Hvad han hade giordt Dalakarla orätt, 
Jak väntar han betalade tha alt slätt : 
Gudh unne honom tok aff sina nade, 
Ok frälse hans Siäl aff allom vade! 
55. UNDERHANDLINGAR om mötet i calmas. 
transactiones de cOnvenTu CALMArIENSI, 
Sidan vart Rijksens Radh öfver eiia, 
En Dag i Strengnäs hakla mena, 
Om Palma Söndagz tijde, a) 
The Herrar tijt alla rijde : 
Marsken var ok tha tliäre, 
Han ville ey ther fran vare. 
The hade tha alla veta fangit, 
At Konungenom var ey sva illa gangit, 
"Vtlr an at han visselika a Gotlland är, 
Ty Iagdes then dagen thär, 
At the ville alla öfver ena vara, 
Hvat the rille Konungenom svara; 
Ty i Söderköp unge var sva förr ammat, 
Danske ok Svenske hade thct anammat, 
Ther näst om S. Johannis dag uthan fara, 
Skulle the alla i Calmare vara, 
Ok skulde halla Calmarna däktingan fast, 
Ok förbättrat hvat i Söderköpung brast. 
Tha vardo the alla i Strängnäs öfver ena, 
Calmare Däktingan halla mena: 
Til Calmarna skulde Drotzeten ok Marsken 
fara, 
Erkebiskopen med them vara, 
Ok manga goda Män flera, 
Hva them ville optälia mera. 
Ån vordo the öfverena sva, 
At Marsken fick Drotzeten Nyköpung tha, 
Thet monde förty valla, 
At Marsken ville Stockholm ensam behalla. 
Ginstan ther epter Ijsen affgick, 
Til Prytzen pakkadc Konungen b) sik, 
Med the Prydzske Herra ändaden ther: 
.Tak troor uppa Sverikis bästa thct ey var. 
Tha han haffde ther ändt, 
Til Gottland foor han ey sent, 
Ok skreff the Svenske sva till, 
a) Die 2 i Martii. 
fe) Ex Codd. ii. i5. Hadorph: han. 
c) Die 8 Septembres. 
Z) In paroecia Sruolandiæ A estrum, prope 
urhem Y ästervik. 
At han ey til Calmarna vilî, 
För än Nativitatis Mariæ ther näst: c) 
Ty Danske hadet sva stadfäst: 
Sidan Danske haffde aff Stockholm farit, 
Ok länge paa Resan varit, 
Tha the i Idasund d) kommo, 
Thenna tijdende the förnommo, 
The vände omkring ok voro ey seen, 
Hyar foor ater hem igen, 
Ok ville strax reda vara, 
Om Nativitatis til Calmarna fara. 
Mädan Marsken var i thenna resa, 
Dalakarla giorde honom nesa, 
Plans Fongde ok Svena slogo the ihäl, 
Thet giorde the uthan skal. 
Vermana e) the tijdende sporde, 
Thera Fogata sammaled giorde: 
Alla Bönder meente frij vara tha, 
Ty slogo the tolkin Darskap uppa. 
Strax Marsken thet sporde 
Huru Bönderne moot hans Tienare giorde, 
Mang Breff han them sände, 
At the skulde aff sin Darskap vände, 
Ok böta thet the brutit hade: 
The achtade togh ey livat han sade, 
V than trugade läst mera illa göra, 
Ok sagde epter Marsken intet spö ra. 
Marsken redde sik uth som han kunne bäst, 
Ok reed a moot Calmarna med Pläst: 
Tha han kom til Höxby f) sva nar, 
Vissa findender mötte honom ther, 
At Konungen tha ey komma vil. 
The Herra i Calmarna varo, skrefvo honom 
thet til, 
Drotzeten honom the budh sände, 
Ok bad honom återvände, 
Ok bad sik i Skenninge bijda, 
The ville strax tijt ater rijda: 
Ty Konungen lot them vider vara, g) 
Han ville strax til Danmark fara. 
Som the bade Marsken tha giorde, 
Litet epter han sporde, 
At Erkiebiskopen ok Drotzeten ville til Ko 
nungen fara, 
Biskopen i Aboo 'ok Ki öpelirt skulde med vara. 
Ok meente ey ater til Sverike draga, 
Förr än the Konungen med sik hafva. 
Ther med rijdu the til Lund, 
Ok lago ther langa stund: 
The fingo ther tijdende rama, 
At Konungen Slott aff Dänir anamma, 
Ok fick them sina Fedder h) i \ alla , 
Ty the Danske sik illa halla, 
Han ville the Danska grijpa ok slaa ; 
Sven- 
e) Vermelänningarne, Vermelandi. 
j ) Paroecia præfecturæ & dioeceseoa Calma- 
riensis iu Smolandia. 
s') Underrätta, cerliores facere. 
h) Slägtingar , propinepu. 
II. 36,