i 
100 
XXXII. STORA RIMCHRÔNIKAN. 
För än jak bider ider sva. 
Marsken vp til the Kirkia reed, 
Saloga g) Bönder vart tha sva leed, 
I Prästegarden varo the alle, 
Han loth them nth til sik kalle; 
Til the Bönder mälte han : 
Minneseder, at i hyllade mik för Höfvitzman? 
The Bönder svarade honom med skäl, 
Käre Her Marsk thet minnes oss väl. 
Han mälte: J hafven thet illa hållit, 
Mykkin omak hafvin i mik vallit; 
Mädan ider lyster i Örlog lifva: 
Yilin i edra feligheet öfvergifva, 
Tha vil jak sias med ider ee, 
The Bönder ropade alla nee: 
The bado honom sva innelik, 
At han varder them nadelik, 
Ok lofvade än tha med Troo ok ähre, 
Aldrik meer moot honom väre: 
Ok altijd epter hans Nade lifva, 
Skatt ok Rattigheet honom garna gifva: 
The lofvade ok honom uppenbara, 
Med Erik sik äldre meer bevara. 
Vänskap galf tha Marsken them, 
Ok bad them alle fara hem. 
Marsken reed sidan til Västerars hem 
Ån bleff Erik qvar när them , 
Myckit monde han med them ände 
Ok them ater til Darskap vände. 
Erik Pake om a ptonen i Västerars är, 
Hanis Mårtenson tha var ok the r : 
Om aptonen Hanis Mårtenson satt, 
Thera odygd han ey tiga gaat, 
Ther gode Män satte med honom vid bord, 
Tha talade han thesse ord: 
Man menar thet är nu alt slätt, 
Vij Bönder mena ey alle thet, 
När JDalakarla ok Hälsingia komma tilsamman, 
Vij faa än tha ett annat gamman. 
Tva Riddersinln thet hörde, 
Om morgonen thet för Marsken rörde; 
Marsken tok tha saara fara, 
Jak veet Erik ok Hans i rada vara. 
Marsken loth kalla them tha, 
Ok grep them strax bada tva, 
Thet skulen i nu umgälla il le, 
At i mik sva förrada ville: 
Länge sidan halfde thetta örlog ändt, 
Haffde i Almogen ey förvändt. 
Han loth them läggia i Tornet nid, 
Illa gafvos the ther vid : 
Alla Erikz Svena viderfors ok sva, ' 
Å livar han kunde them faa, 
Dagen epter at Marsken lot Elanis grijpa, 
Om Västraars Gator lot han honom slipa, 
Paa ett Stägil giordis hans ände. 
Erik Poke han til Stockholm sände, 
g) Olyckliga, infelices. 
Ty lot han honom til Drotzeten föra, 
At han sknlde hans Rätt lata göra; 
Ther ändadis Erikz Falskheet sva, 
Han lot honom Hufvudet fran ffalsen slaa. A) 
Sidan Hälsingia ok Gästringa förfara 
Erik Puke gripnan vara, 
Sva saara the undan ijla, 
Jak vänter the ey mykkit hvijla: 
Hvar ey gaat ränt, han monde rijda, 
Ingen torde epter androm bijda, 
Alt thet the foro, sagde the tilbaka 
Ok räddis at Marsken skulde them taka. 
Tha Hanis Kröpelin sporde thet förvist, 
At Erik haffde Hufvudit mist, 
Med Erikz Svenar monde han däktinga, 
Kastelholm the honom finga: 
Med tusande Gylden lian them stilde, 
Ok lot them fara hvart the vilde. 
Marsken reed sidan om alt Sverikes Rijke, 
Alla tha för honom vijke; 
Å hvart han kom, i hvilkit Land, 
The gingo honom alle til hand 
Ok lofvade honom Trooskap halda, 
Å mädan them monde Lijfvet valda. 
02 . JÖSSE ERICSOXS Dl/D. JÖAXtriS JSRICl FATVMi 
j\ u vil jak eder sigia aff ett litet kijff , 
Huru Jösse Erikson ände sitt LijlT: 
Tha Däktingan i Suderköpung var, 
Tha han til Marsken gar, 
Ok bad han sik fördäktinge, 
Ok at han hans Leydebreff finge. 
Marsken loth honom thet gifva, 
Ok sporde hvar han ville blifva? 
Tha monde han honom svara, 
At han ville i Vadstena rara. 
Marsken svarade honom brada: 
Jak vil eder thet ey rada, 
The Bönder alla unna ider illa, 
Ty maga the edert LijfF förspilla. 
Han svarade : jak vil mina fara sta. 
Sva foor han til Vadstena: 
Tha Bönder i Askahärad thet förstaa, 
At Puken örloga moot Marsken sva, 
Sara gladdes the ther vid; 
Ok alla i Vadstena sampnade sik, 
ln i Clostret the gingo, 
Jösse Erikson the ther fingo , 
Ok toko honom i Cluster stufvo, 
Ther monde han faa röda lufvo, 
Ok släpade honom ther uth ved hans fötter, 
Jak väntar han fick thes äldre bötter : 
Sva släpade the han alle, 
At Nakkan alla Trappan a talde. 
Sidan bundo the honom a Släda som ett Sviiri; 
The skänkte honom hvaske Miöd eller Vijn, 
Ok förden sva til Motala Ting, 
Ok 
h ) Cfr. Lagerbring Hist. Sv. T. III. p. 160.