99 
CHRONiCON RIIYTHMICÜM maj us. 
Til ena Kyrkia heter Haraker, s) 
Erik svor ville blifva spaker. 
Marsken sagrle til Erik niera : 
Gör mik aldrik otroo liera; 
Mik är opta lofvat Troo alT tik, 
Thés hafver tu aldre haldit mik, 
Jak bröt än aldre vid tik sva stort, 
Thet tu kant bevijsa til ett ord. 
Erik svarade : thet skal ey skee, 
At jak eder Ovänskap mera vil tee. 
Marsken mälte : jak gör som jak finder, 
Gudh gifve them vänskap, ok vara vinder ! t) 
Marsken om morgonen til Haraker reed, 
Alt hans Folck ok sammaled; 
Erkebiskopen kom ok ther, 
Biskopen i Strengnäs u ) var ok när. 
Then Dagen the vid llaraker vänta, 
At Erik skulde ther Bönder hämta, 
Thet var doch intet uthan Lygn ok Dant, v) 
Erik sagde them engte s, ant: 
Thet fröös , blåste ok snögde sare, 
Thet rönte the som uthe vare. 
Thet tog tha mörkia moot qvällen omsijde, 
Tha monde Erik til them rijde. 
Tha sagde Marsken oppenbar; 
Tu hiolt ey thet tu lofvade i gaar, 
Erik svarade ; jak kan ey bäder, 
The Bönder rader jak intet mäder: 
Hvar i vilin skola the eder möta, 
I morgon viliom vi) thetta höta. 
Marsken svarade ; thet maa väl vara, 
Lät them til Yästerars fara. 
Erik svarade honom brad: 
Jak veet ekke om thet är Rad, 
The Bönder vanda ey livat the göra, 
The vilia mik ok ey stort höra. 
Sva bradelika monde Marsken svara: 
Jak bär för them engin fara, 
Vilia the uth a en slätt ganga, 
Jak vandar ey, at the vare fyra sins Ar) sva 
manga. 
Tha lofvade Erik ok svor stora eeda, 
Om morgonen möta paa Hoffdista äng breda ; y) 
Then ängen hardt uth för Västraars laa, 
Marsken reed til Västraars tha: 
Arla om morgonen var Marsken reda, 
Ok reed uth pa then ang breda, 
The Bönder kommo tha ey thäre, 
I Skultuna z) the then Natten äre. 
Marsken Erik ater bud sände, 
Ok sporde hvij han them sva vände ? 
s) Duobus milliaribus Arosia distans, 
f) Codices i. 4. Then vänskap länge vänder. 
u) Thomas ex familia tre Liljor, tria lilia 
insignia haben«. . . 
v) Narri, ludibrium. Alias Tadel, oppro 
brium. 
x) Fyra gånger, quater. 
y) Hoc pratum adhuc nomen suum retinet. 
z) Paroscia, mil b are Arosia distans. 
Erik vart ater brått til svara, 
At om morgonen skola the ther vara. 
Arla om morgonen dager fick valla, a) 
Marsken reed ater a ängin halla; 
Ther monde han länge bijda, 
Fullnär in til Middagz tijda: 
The Bönder ök Erik ther ey kom, 
Ther tog Marsken vredgas om, 
Han ater Erik budh sände, 
Ok sporde livat han hade för ärende, b ) 
Hvij han ekke vil komma fram, 
Ok sagde: han göre oss skam. c) 
Erik tha til Marsken reed, 
Ok ville än töfvan sammaled, 
Ok honom bad än til morgon bijda, 
Ok lofvade tha möta bittijda. 
Marsken vart tha varnat saara, 
At Erik ville honom ater dara. 
Han töfvade Marsken alt ther uppa, 
Han vänte sik mera hielp faa, 
Ty Hälsingia i vägen voro; 
Gästringa ok med them foro. 
När tva daga hade framgangit, 
Tha hade han them til hielp fangit. 
Ty vart Marsken til svars ey seen: 
Tu rijd ater til them igen, 
Ok säg them frijlika thessalund, 
Jak rijder til them i samma stund. 
Tha b liknade Erik som ett bast, d) 
Ok begynte tha rädas fast, 
Sva sorgelika monde han Marsken svara: 
Magom vij tha alle felige vara? 
Marsken svarade honom med skäl: 
Svara the mik aha väl, 
Tha maa tu säya them uthan spott, 
Jak vil ey göra them annat än godt. 
Erik reed tha sina leed; 
Til Rijksens Radh Marsken ater reed: 
Jak seer Erik vil oss mopa, e) 
Han läter oss här halla ok snopa, f) 
Mädan the vilia ey til oss rijda, 
Tha vilie vij sökia them bittijda. 
The Herra svarade honom alla, 
Vilia the än til nade falla, 
I gören med them en Samla god, 
At man giuter ey förmycket blod. 
Marsken ropade sina Skyttor fram, 
j rijden nu bort i vars Herra nampn: 
Hvar som är nakot goder, 
Han tänckte nu a sina Moder: 
Tliock skulin i them ey sia, 
För 
c) Jämna sig, complen. Prseterit hane no- 
tioliem Ihre in Gloss. 
h") Codices i. 4. Hwat han bände. 
c) Codex la: 
Hwi gör han oss tolken blygd och skam ! 
d) Cortex tiliæ, stipula. 
e) Narra, illudere. 
/) Skämmas, pudere.