93 
XXXII. STORA RIMCHRONIKAN. 
Han sagde vilia sköfla them alla, 
Vtlian the ville til ödmiukt falla; 
The svarade honom med snille, 
Gärna göra hvat han ville, 
Nakot aff Penninga jätte the tha, 
Sva at the hans Hyllest faa. 
Sidan reed han till Arboga fram, 
Honom fölgde mangen rasker Man; 
Å hvar han foor lot han sik hylla, 
The giorde alla som hnn ville. 
Julen han i Arboga drack, 
Med mykkin glädi ok hugnelik snack. 
Sidan han in i Närike reed, 
The hyllade honom sammaled. 
Ingen lot han mera afflijfva: 
Doch skulde the en Rompaskatt k) gifva. 
Sidan fick Marsken nokra Breff, 
The Dalakarla ok Hanis Mortenson skreff; 
The Brefven lydde sva : 
The ville alla med Puken staa; 
Ok ville honom hielpa i nöd, 
Heller blifva med honom död. 
Marsken hade befalt honom i tro o, 
Ey giorde han ty thenna oroo. /) 
Sidan Marsken var thes vara, 
Budh ok Breff hade han ospara, 
Omkring Rijket i alla ände, 
At the skulde honom Folck sände, 
Om tiugunde dag »«) i Västerars möta, 
Erik ok Dalakarla honom höta ; 
The giorde alla som Marsken bad, 
Ok mötte honom ther samma dag. 
Han hade mangen väl reddan Man, 
Östgötha, Västgötha, Smalendinga komme an; 
Han hade ok aff Vpländinga nog. 
Rätt som han aff Västerars drog, 
Ok hade tänkt föruthan dvala, 
Strax draget opp i Dala, 
Tijdende mötte honom tlxäre, 
At Erik ok Dalakarla uthe äre ; 
Man aff Husit the uthga, 
Storan Seger meente the fa: 
The meente ok föruthan meen 
Faa sik en Konung pa Morasteen. 
Thet var alt thera acht, 
At Erik Puka ther til hafft. 
The drogo aff Dala sva tyste, 
At engin ther aff viste. 
Erik med them drog, 
Ok lägrade sik pa Hällaskeg, n ) 
Ok huggo ther stora Erata om sik.' 
The torde ey länger draga nid. 
Skumposkatt, a skumpa, subsmltim cur- 
rere, fugere. Mulcta fugitivis irrosata. 
/) Codices i. 4: • 
Hans Mårtenson var Marskens Fogete tha, 
Han hafde befalt lionom Dala i troo. 
Ey gjorde han thy thenne oskäl: 
Meer än andre trodde Marsken honom val- 
m) Die ié Januarii i4:5/. 
Tha the uthforo hade the ey acht , 
At Marsken haffde sva stora macht ; 
Marsken skickade sva sitt Folck, 
Ther var mangt ett Hälade stolt, 
Ok meente en annar väe ta<m. 
Ok genom Flällskog ey draga: 
Han ville komma millan them ok Dala, 
Sva meente han giordt them qvala; 
Flade hans Folck thet sva giordt, 
Tha hade engin kommit bort. 
Marsken var thes ey vahra, 
För än hans Tienara pa Brottan vara, 
Ther fick hans Folck nogon o) skada, 
Han bad them strax ater draga, 
Ok vart tha sara vred, 
At the ey rijdu then andra leed. 
Tha the aff Skogen kommo tilbaka, 
Tha monde them natten taka; 
The inälte vij vilia i Natt vära, 
I thesse nästa Bya här ära, 
Ok i morgon ganska bittijda 
Vilia vij til honom lata oss lijda: p) 
Med Hollare lot han förvara, 
At han för Pukan ville ey fara. 
Hans gode Män malte til honom tha: 
Om vij kunnom fly thet sva, 
At Erik ok j komma til orda, 
I matten än goda Vänner varda? 
Marsken sVarade bradelika tha: 
Erik hafver hraske ähra eller troo; 
Sva länge the honom hade, 
At han sagde: Jak lyder idra rade. 
Om morgonen the Erik budh sände, 
At han aff then Darskap vände, 
Ok luto honom vider vara, q) 
At Marsken ville omkring lian fara. 
Tha Erik fick höra thetta, 
Han mälte: Jak vil ider Radh sätta, r) 
Vilie i mik med Gisslan förvahra, 
Tha vil jak til Marsken fara. 
The föreentes med honom sva, 
Nils Stenson ok Berman til Gisslan faa. 
Om Fredagen sattes thet i Lag, 
Han kom ok ey än för annan Dag. 
Berman ok Nils när Dalakarla vara 
Sva länge Puken skulde til Marsken fara ; 
Han viste at Nils Marskens Syster haffde, 
Ty han honom til Gisslan kraffde. 
Marsken ok Erik förlijktes sva, 
Erik skulde rfldrik mere mote honom staa, 
Ok aldrik falskheet mote honom göra: 
Om morgon Almogen moote honom föra 
Til 
n) Silva in paroecia Harakef Vesfcmanniæ. 
Tumid, Geogr. \. I. P. 5. p. 21 . 
o) Cod. 5 8c Hadorph. perperain: ingen. 
p) Iidem: Then andra vägen lida, quod ve 
rum. 
q) Förnimma, comperire. 
r ) Lyda, obedire.