CHRONICON RHYTHMICUM MAJUS. 
97 
Vthan palikom css snart opp atli Dala. 
The Bönder jämbrades fast i thy, 
At Erik ville fra them lly, 
Ok begynte sva grata, 
Med mycken jammer ilia lata, 
Ok sagde: han hade them illa förf ördt, 
Mädan han üydde sva fran them bort: 
Sik pakkade hvar i sina skrubba, 
Synd är fattika Bönder sva tubba! 
Epter Gudz Byrd Fiortonliundrade Trettio pa 
Siette Aar> 
Söndagen näst epter Lucia tliet var: g) 
Marsken foor tha aff Stockholm med macht, 
Erik Puke finna var hans acht; 
Ther han laa then förste natt, 
Fick han the Tijdende -bratt, 
At Puken torde ey bijda, 
Y than monde ath Dalarna rijda. 
Tha sagde Marsken sva Iran sik: 
Ther far jak honom visselik; 
Flans Mårtenson mon strax moot honom staa, 
Alla Dalaknrla göra ok sva; 
The svoro ok lofvade a troo ok sann, 
Tha the mik hyllade til Höfvitzman, 
At the ville aldrik fran mik gaa, x 
jk mädan jak lilva maa. 
I Enaköpung lot Marsken sammankalla 
AU’ Fägrunga Land h) the Bönder alla, 
Ok sporde them alla tlia, 
Om the ville med honom staa ? 
The svarade alla tillijka, 
The ville aldre fra honom vijka; 
Ok svoro om Maria Möö, 
Fiäller för hans fötter döö. 
Bradelika Marsken tädan reed 
Til Västerars then, ginasta leed, 
Aff alt Länet lot han sammankalla 
Bönder ok Landboo alla, 
Ok sporde them ath med snille, 
Hvij the Rijket sva förderfva ville? 
Mädan the hade lofvat honom godt, 
Rychte dog tijt ok bestallade hans Slott? 
The Bönder alle strax svara: 
The ther til nödde vara. 
Marsken viste doch fullväl, 
At the sagde thet uthan skäl. 
För Flush lot han sättia Ting, 
Som man plägar, i en Ring, 
Ok loth sva ginstan komma thäre 
Alla the Bönder, som grepne äre; 
Han kärde uppa them orätt ok vald, 
The hade giordt sva mangfald: 
Thera egne gerningar them döma, 
Ty han ville Lagen göma. 
Fran Lijff ok Godz the them dömpde, 
Sina nadh han tha ey glömpde. 
a) Die 16 Decembris i4ö6. . 
k) Fjärdungaland, Fierdhundna. 
Hvar god Man skal sik jo förbarme 
Altijd gärna öfver the arme : 
Thet hade honom alt intet förslagit, 
Flade han them aff’ dagom tagit. 
Fyra the värsta aff them alla 
Loth han uthaff hopen kalla, 
Epter ty Folcket honom sagde, 
The som största skulden haffde: 
Them bad han göra sin Skriptamal, 
Ok loth them ther bränna i Baal. 
Ty monde han the Näpstena giöra, 
At aller Almogen skullet höra 
K-ring om Rijket alla S.tade, 
Ok vakta sik fran tolken vade, 
Ok ther vider altijdh see , 
At ey meer tolken Darskap tee: 
The andra lot han alla blifva, 
För Gudz skul them alla saak tilgifva: 
The tackade honom alla thäre, 
För hans Nade ok stora ähre, 
Ok svoro thet skulde aldre skee, 
At the skulde honom tolkin Darskap mera tee. 
Sidan red han tädan bratt. 
Til Torsarge i) then samma natt, 
The Borgare voro alle aff byy ; 
Thet giorde the förty, 
The hade mäst med Erik lialdit, 
Ok Älmogans uthgang mycket valdit: 
The hade ok än mera giordt, 
Alt thet the atte hade the i Kyrkian fördt, 
Ok meente ther med sva, 
At the skulde engin skada faa. 
Marsken had them hem komma. 
Om the ville veta sin fromma: 
Ville the sielxve tinga för sik, 
Han ville them vara nadelik. 
Mang bud han til them haffde, 
Altijd a thet samma kraffde, 
Ok lot them ther vider vara, 
Vthan the vilie hem fara, 
Tha ville han aff Kirkiona taka, 
Ok hvar lian kunde theras raka; 
Ok ville sva öfver somma ratta 
At andra skulde thes häller sätta. 
Ther kom tha engin aff them alla; 
Ty lot han Klockaren kalla, 
Ok loth upläsa Kyrkian ther 
Alt Borgare Godz uthbär: 
Kyrkian ok Prästen skulde thefas nyta; 
Thet andra skulde Hofftnän byta. 
Om Kyrckian ok Prästen nakot miste, 
Gudh veet at Marsken thet ey viste: 
Han tog sik thet til stora qvala 
Ok lot them thet betala. 
Reekbona kalladen allesamman, 
The sörgde ther förra haffde gamman: 
Han 
i) Codices il. 12 - Torsilia, Torshälla, op 
pidum Sudcrmanniæ in Recarha occidental 
II. 25.