g6 
XXXII. STORA RIMCHKÔNÏKAX. 
Här mena the eder gästa. 
Erik fick tha stoora fara, 
Han ville gärna täclan vara. 
Sidan loth han the Bönder kalla, 
Vthi en hoop samman alla, 
Ok sagde til them ther: 
Jak faar ey länger dvälia här; 
Jak vil eder en Höfvitzman faa, 
Som manlika skal med eder staa; 
Sielfver vil jak til Västerars fara, 
Land ok Almoga ther bevara, 
At Marskens Sveua ey bränna eller skinna, 
Jak tänker vij viliom thet raskelika vinna. 
Bönder toko tha illa qvijda, 
Bodo honom ey fran sik rijda: 
Han lydde them tha enkte ath, 
Vthan pakkade sik bort hvat han gath. 
Tha Marskens Svena reda vore, 
Bradelika the aff Hiisit fore, 
Ok sökte the Bönder i alla thy: 
Sva sare tha the Bönder fly; 
The forgate bade Pijl ok Skräppa, 
The monde fullnär Andan släppa, 
Ok sökte bade Skogh ok Kärr : 
livar tha bidde, honom var thess värr ; 
Ther vordo mange grijpne ok slagne, 
Ok somme ater i Skogen tagne. 
The voro tha ey när sva kaate, 
Som tha the Marskens Faar upp ate, 
Thet angrade them sva sare, 
At the sva för Husit rate : 
The viste tha engin rade, 
Vthan bado Fogtan göra sik nade. 
Then Svenen ther epter Erik bleff, 
Med stoora nöd han undan reed, 
Ok packade sik aff bittijda, 
Ty monde han undrijda. 
Sidan ville Erik frästa, 
Om Västerars var godt at gästa; 
Han sampnade samman en storan Skara, 
Thet monde alt mäst BÖnder vara: 
Västerars Borgare lot han spöra, 
Huru the ville moot honom göra? 
The svarade: Vij liafve ey än annan acht, 
Ån halla med then mäst hafver macht. 
Sidan monde Erik til Västerars draga: 
För Marsken hade han inyckin aga, 
Ok ryckte in med allan sin hoop , _ 
I Biskopsgården til Biskop Knop, c) 
Ok loth strax Husit bestalla, 
Med sina Hoffmän ok Bönder alla, 
Ok meente sva daktinge, 
At han Husit fmge. 
Biskop Oioff Knop bad them tha, 
Sitt ährinde til Husit gaa, 
Ok föga thet i svadant Lag, 
c) Olaus Knop, e Ban! a, nisi forte itå dici- 
tur, quod Canoniam DaiJmark anfcea habuerat. 
d) Stillesland, iuduciæ. 
At thet matte sta i Dag. d) 
The aff Husit giordc ther aff gamman, e) 
Ok svarade strax allesamman : 
Med then Förrädaren viliom vij ey daga, 
Ok engen Fred med honom liafta; 
Med Bönder vij thera Mafttsäkkia byta, 
För the komma hädan, skal them förtryta. 
Om Lögerdagen kom Erik thäre, 
The Bönder thet sara käre, 
Ty Vinteren tvingade them sare, 
Ok plagades aff them paa Husit vare. 
Om Aptonen the paa Husit varo mätte, 
Fogten sagde til them thette : 
Nu gören oss hvar en Halmkrantz, 
Ok görom til Pukans Hold en Dantz. 
The slogo t liera Vindebroo nider: 
Pukans Hollare f) gafvos ther vider, 
Manlika the i Holdet sökte, 
Bukens Folck thet litet ökte; 
Ther flydde tha hvar som mäst gaat, 
Ok lupu fra Oöl ok Maat ; 
The förgato bade Maatsäkkia ok Pijka., 
Hvar gladdes som tlier fick vijka. 
Som Erik öfver Bordet satt, 
Tlicssa Tijdcnde fick han hr att, 
Bradelika monde han för Husit fara, 
Ok liiolt the Natt med all sin Skara: 
The hjdo ther stoor nöd aff Frost, 
Jämmer stoor ok engen Lost. 
Om morgonen arla Sool upgick, 
The paa Husit redde ater sik, 
The haffde hördt Mässo ok voro mätte ä 
Erik Puke tanekte ey thette; 
Tiugo ok hundrade monde ther vava, 
Som lupo aff Husit i en Skara, 
The lupu strax utli a thet Torg, 
Erik fick tha mera sorg: 
The skompade om Byn ther val en Tijina, 
Mongen lagde the tha i Syijma; 
The drefvo Bönder paa Husit som Faar, 
Fylte Torn ok Stokka ok alt thet ther vars 
Hade the tha vist hvar Pufeen satt, 
Vthan tvifvel hade the honom fatt. 
The drefvo in bade Horss ok Hästa, 
Med Maatsäkkia mängt ett Lass lästa, 
Hvat Bouder tijt förde, 
Mästadelen the paa Husit körde : 
Sidan kom Ryclitet om allan By, 
Somme bado bijda ok somme fly; 
Pukens Hoffman samman ryckte, 
Ok Bönderne sara til them tryckte. 
Tha Marskens Hoffmän thet see, 
Ater ath Husit gingo the, 
p liken tog tha mera qvijda: 
Öss doger här ey länger bijda, 
Ok hafvöm här änga länger c! v al a, 
Vthan 
f) Spe, ludibrium. 
/) Hold, lager, casirum. Hollare, vagtaré, 
præsidium.