CHPvONICON K.HŸ THMICtlM MAJÜS»
9 $
Jak vil eder ett Fängelse hälla,
Tijt i mana mik, vil jak komma,
Hvat thet gar til skada eller fromma.
Erik bad honom i byyn bhfva,
Ok ingen budh Marsken g if va :
Joan sagde til Erik tha,
Mik undrar, Erik, i gören sva,
Marsken veet ey rättare än,
Vthan i aren hans troö-van;
Aldrik han än sporde,
At i honom förvaring giorde.
Erik svarade : bijda , hijda,
Thet är än nog bittijda,
Ginstan loth han skrifva ett Bref!’,
Tva Borgamästara ther med vlhdreff,
Marsken the ther med mötte
Erik honörn saara i Brefvet hötte :
Tha Marsken Brefvet lasit lia le,
Han til sitt Folck sade,
ÎNTu magen i alla see,
Then Kärleek Erik vil mik tee,
Nu finder jak röön uppa,
Som maiigc hafva sagt ifra,
At Erik ville mik förrade,
Thet finder jak ntx i händer hade.
An sagde han til the Svena,
Nu viliom vij var Mandom röna,
Ok i tlienna dag sva byta
Thet skal annar vara förtryta, g)
Gören eder nu alle glad,
Thetta blifver van h) lylcka i dag,
Vij viliom nu prijs ok ära förvärfva,
Ok vara värsta Fiender fördärfva.
Sva steg Marsken alf sin Häst,
Ok had til Gudli som han trodde bäst.
At ban ville honom tha hielpa,
Sina Fienda niderstielpa,
Ok sagde: Gudh som rätter Domare äst
Tu vest min vilia bäst,
Hafver jak thetta aff honom förtient,
Tina hämpd öfver mik sändt :
Gör han ok mik orätt,
Tu hämpnas öfver honom thet.
Sidan sporde han them til
Hvat the honom rada vil ?
Ok sagde mik tycker bäst,
Vij varom alle strax hans gäst,
Å huru all ting maga gaa,
Latom honörn ey inerä macht faaj
Trösta vij oss alla väl,
Han kommer aldre tädan säll :
Laten mik nu edert Rad första,
Hvat vij bäst skote sia uppa?
The tha strax sammen ginge,
Ok svadant Rad finge,
g) Hvar annan, quicunque/
Ti) Varan, nostra.
i) Klagade, querebalun
At the ther ey länger bijda,
Vthan til Västerars rijda,
Ok bespijsa väl thet Fäste
Ok bemannat i thet bäste:
Ok sva til Stockholm lära,
Then Staden ok Slotten väl bevara.
Marsken svarade han ville thet göra»
Ok giorde som i magen höra:
En hop sändeü ther frä sik,
Thera Höfvitzman heet Hans Hädevik,
The skulle til Orabro fara,
Ok hielpa thet väl förvara;
Siclfver han strax reed,
Til Västerars then gitiasta leed.
Ok loth Upp til sik kalle
Byfogtana ok Börganiästära alle;
Ok kärde i ) sik i manga mata
Ok bad sik för peniiiriga lata,
Alt thet the kunne honom ily,
Thet spijssning vore i thera byÿ;
Ok lofvade them uthan qvala
Alle samman väl betala-.
The svarade som i maa höra,
Vij törom thet ey gora:
När Erik med Alrnogeti kommer,
Ok tolkin Tijdende förnimmer,
Tha later han i samma stund
Van Stad bränna i grund,
Ok later oss ingen lijsa,
Ty vij hans Fienda spijsa.
Marsken svarade : thet ma väl vata ;
För Erik skolen i ey fara, k)
Jak vil eder svadana leek känna, /)
Erik skal ider Stadh ey bränna.
Marsken talade til sina Svena:
Sva mange mik med troo tiena,
I läggen idert Harnisk uppa,
Nider i Byyn viliom vij ga,
Ok var ärinde ända,
Eld i alla Garda tända.
Borgavana fingo tlia stoora fara,
Ok bödo lionom sik nadig vara ,
Ok stilla sina vrede,
Hvat the äga skal vara rede.
Tlia Marsken then ödmiukt m) förstod;
Sachtade han sitt mod,
Ok sagde : skipin mik Borgara tva,
Mina Svena skola med them gaa,
I hvarien en Gard ok leta,
Ok livars mans ämpne veta ;
Hafver nakor Spijssning öfver
Thet han en Manadh behöfvef;
Ther vil jak vider blifva,
Ök honom lijka föregifya.
The giorde som förr är sagt;
Spijs-
k) Frukta, Liniere.
Z) Känna, lära, docere. v. Ihre ia Glossario.
rn) Undergifvenhet, submission
II. 24.